Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Remisserna långt ifrån eniga om befattningsutredningen

Är det överhuvudtaget någon idé att utreda ett nytt, centralt reglerat befattningssystem? Om lärosätena ändå är tänkta att organiseras på nytt sätt och upphöra att vara statliga förvaltningsmyndigheter?

30 november, 2008
Universitetsläraren

Den tankegången finns i SUHF:s remissvar på den så kallade befattningsutredningen, Karriär för kvalitet, som tillsattes av förre ministern Leif Pagrotsky och landade i Lars Leijonborgs departementet. Utredarens, Ann Numhauser-Henning, uppdrag har varit att granska och föreslå förbättringar i den rådande anställningsstrukturen. Förbättringar tänkta att leda till en sammanhållen meriterings- och karriärväg, ett rättssäkert system och förenklande anställningsförfaranden.
Samtidigt är Karriär för kvalitet en av (minst) tre betänkanden som ska utgöra underlag för alliansregeringens förändringsambitioner för universitet och lärosäten. I remissvaren (som hos SUHF) märks osäkerheten inför hur dessa betänkanden och kommande propositioner krokar i varandra.
Osäkerhet, men också förhoppningar. Avknoppade lärosäten som tycker att utredningens föreslagna tvååriga post-dok-tjänst är för kort, kan rimligen bestämma sig för ”lokala” lösningar och göra tjänstetiden så lång man vill …
SUHF:s resonemang är också ett exempel på att remissvar inte bara kommenterar de förutsättningar som utredaren utgår ifrån, utan också blir ett sätt för remissinstanser att tillföra egna perspektiv och helt nya infallsvinklar.

Total sågning
Tämligen omfattande kritik mot betänkandet i sin helhet kan uttryckas som i Högskoleverkets remissvar: ”Verket konstaterar att många av de problem som utredaren har haft att lösa kvarstår”. Eller också, vilket är mindre vanligt, kan ”remissvar” utformas som den totala sågning som Naturvetareförbundet gjort som respons på Karriär för kvalitet: Man levererar i stället ett eget förslag och avfärdar helt utredarens betänkande med bland annat följande motivering: ”Utgångspunkten för att skapa en optimal organisation och befattningsstruktur måste vara verksamhetens behov. Naturvetareförbundet menar att utredningens perspektiv har varit det omvända och istället ensidigt fokuserat på individens behov av karriärvägar och möjlighet till befordran”.
– Ja, man kan säga att vi dissade hela betänkandet, vi var lite burdusa, vi har aldrig gjort så här förut, kommenterar Frida Lawenius, Naturvetareförbundets utredningschef.
– Men vi resonerade under arbetet med svaret så att om vi började säga ja till vissa delar av betänkandet, så skulle det ha blivit något annat än att markera att vi anser att systemet måste reformeras från grunden.

Mothugg av styrelsen
Behovet av kraftfulla, om än inte lika ”burdusa” markeringar som Naturvetareförbundets, märks också i exempelvis Vetenskapsrådets remissvar, som föregicks av viss intern turbulens. Arne Johansson, huvudsekreterare i ämnesrådet för naturvetenskap och teknikvetenskap, som föredrog ärendet i VR:s styrelse fick mothugg av styrelsen som ville ha ett annat svar än det Johansson hade arbetat med och formulerat, det slutliga remissvaret är därför försett med ”skiljaktig mening”: ”Jag anser, i motsats till Vetenskapsrådets styrelse, att det finns ett stort behov av att införa en sammanhållen karriärväg med möjlighet att bli prövad för befordran från biträdande lektor (forskningslektor) till biträdande professor (docent). Jag anser att detta utgör en vital del i ett system med rimliga krav på tydlighet i det akademiska karriärsystemet.”
– I stort är det annars ingen oenighet om betänkandet, men styrelsen ville gå längre när det gäller att betona kvalitets- och konkurrensaspekterna, säger Arne Johansson.
– Men jag kan inte se någon motsättning i tydlighet i befordringsgången å ena sidan och kvalitet och konkurrens å andra sidan. Om man jämför med USA så är konkurrensen jättetuff, men där finns samtidigt också tydligheten, utan den kan man inte locka de bästa.
Och att remissinstanser ser en motsättning mellan individens karriär och verksamheten som helhet uttrycks inte bara hos majoriteten i VR:s styrelse. Förutnämnda Naturvetareförbundet och Uppsala universitet tillhör de som anar risk för ”inlåsning”, att tydlig befordringsgång kan utgöra hinder för extern rekrytering, rekryteringar som ska bidra till forskningsframgångar.
Arne Johansson tror att invändningarna kan bero på att utredningstexten misstolkats, att betänkandet kan ge intrycket av att alla skulle ha automatisk rätt till befordran, inte bara ha rätt till prövning.

”Håller ögonen på varandra”
I betänkandet föreslås, gällande rekryteringen, att man återinför lärosätenas rätt att ”kalla”, det vill säga handplocka, till en professur, liksom att sakkunniggranskningen vid tillsättningar inte ska vara obligatorisk.
Man kan läsa detta som exempel på decentralisering av beslutsmakten, ett slags detaljernas förebud av en eventuell avknoppning av hela lärosäten, lika med ökat självbestämmande. Oavsett läsart är kallandet och frivillig sakkunniggranskning förslag som väcker både farhågor och förhoppningar.
Uppsala universitets ledning välkomnar bägge förslagen och rektor Anders Hallberg menar att ”det vore mycket värdefullt om vi själva får utforma tillsättningsförfarandet”. Han ser möjligheter både att snabbt kunna locka exempelvis någon framstående forskare från USA och att kalla skickliga kvinnor. På frågan om risken för godtyckliga tillsättningar säger Anders Hallberg att han är säker på att lärosätena ”håller ögonen på varandra”, detta ifall systemet av lokalt självbestämmande skulle missbrukas.
I Sacos remissvar finns betydligt mer av betänkligheter mot kallelseförfarandet. Man avstyrker förslaget, ”eftersom rekrytering i möjligaste mån bör ske i öppen konkurrens”.
Vidare menar Saco att det lärosäte som inte är intresserat av att komma åt underrepresentation (av exempelvis kvinnliga professorer) knappast lär utnyttja möjligheten att ”kalla”, i det syftet.
SULF är gällande den föreslagna kallelseordningen mer positivt i sitt remissvar, men bara i de fall könsfördelningen är ojämn.
– Det finns visserligen en osäkerhet inbyggd i kallandeförslaget, men dom andra sätten har ju inte fungerat för att komma tillrätta med kvinnors underrepresentation, säger Ann Fritzell, SULF:s chefsutredare.
– Samtidigt kan det aldrig vara kallandet som kommer att innebära någon stor jämställdhetsreform, för en sådan krävs trygghet i anställning och möjlighet att kombinera anställningen med ett modernt familjeliv, det gäller självfallet också män.
När det gäller den föreslagna ”frivilligheten” i sakkunniggranskning har SULF däremot starka invändningar.
”Den föreslagna avregleringen av beredningen av anställningsärenden riskerar att underminera rekryteringsprocessens genomskinlighet, rättssäkerhet och trovärdighet, vilka alla är viktiga kvalitetsaspekter – inte minst på den internationella arbetsmarknaden för universitetslärare”, skriver man i sitt remissvar.
– Vi tycker att utredaren har gjort en riktig analys och att hennes förslag till karriär innebär en väsentlig förbättring för unga forskare, jämfört med dagens system, men vi ställer ändå frågan om det här förslaget är tillräckligt bra, för
att attrahera dom bästa, kvinnorna och männen.

MARIELOUISE SAMUELSSON

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Oskar MacGregor

kronikapuff-oskar

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 3, 2024
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023