Regeringens utredare föreslog nyligen en radikal omstrukturering av det svenska systemet för forskningsfinansiering. När Sverige befinner sig i ett unikt
läge att kraftsamla kring svensk forskning och innovation, så vore det katastrofalt att istället tvinga fram onödiga administrativa förändringar. Sverige behöver ökade ekonomiska satsningar på forskning och innovation inte ökad centralstyrning, maktkoncentration och kostsamma omorganisationer.
Madelene Sandström föreslog nyligen i en utredning en omfattande omorganisation av svensk forskningsfinansiering, där de största statliga forskningsfinansiärerna skulle slås ihop till en enda myndighet för finansiering av forskning och innovation.
VI ANSER ATT regeringen bör avfärda utredningen och inför höstens kommande forsknings- och innovationsproposition istället lägga all tid och kraft på hur vi på bästa sätt kan fortsätta att utveckla svensk forskning och innovation. Utredningens förslag om ökad maktkoncentration och ökad detaljstyrning är en återvändsgränd som kan innebära stora problem både för Sverige som tillväxtland och för aktörerna i det svenska forsknings- och innovationssystemet.
Det är till exempel högst märkligt att utredningen nästan helt saknar en analys av på vilket sätt en ny centraliserad organisation skulle åstadkomma
förbättringar. Det är till exempel anmärkningsvärt att utredaren undviker att analysera hur en stor omorganisation kortsiktigt och långsiktigt skulle påverka mottagarna av forskningsfinansieringen.
DET VI DÄREMOT kan vara helt säkra på är att det tar flera år för en ny organisation att hitta effektiva former för sin verksamhet. Detta är väl känt från alla större omorganisationer som genomförts i offentlig förvaltning. Vid till exempel vetenskapsrådet ägnas fortfarande mycket kraft åt organisationsförändringar snart sju efter bildandet. Produktivitetsförlusterna drabbar i huvudsak myndigheternas kunder – i det här fallet aktörerna i det svenska forsknings- och innovationssystemet. Och omställningskostnaderna drabbar framförallt statsbudgeten. Det finns ingen anledning att i detta läge – med en i huvudsak väl fungerande organisationsstruktur för finansiering av forskning och innovation – genomföra en gigantisk omorganisation som skulle innebära både stora kostnader och tappad fart för svensk konkurrenskraft.
Utredningens internationella jämförelser är också anmärkningsvärt bristfälliga. Utredaren konstaterar visserligen att Finland är ett viktigt framgångsexempel både vad gäller vetenskaplig utveckling och utvecklingen av innovationer. Det finska systemet är i grunden tvådelat, med en stark myndighet för inomvetenskaplig grundforskning, Finlands Akademi, som i allt väsentligt motsvarar Vetenskapsrådet i Sverige, och en stark myndighet för behovsmotiverad forskning och innovation för hållbar tillväxt, Tekes, som i allt väsentligt motsvarar en kombination av Vinnova, Energimyndigheten och Rymdstyrelsen i Sverige.
DET FINSKA SYSTEMET karakteriseras av tydlig kraftsamling och effektivt samspel mellan de olika finansieringsstrukturerna. Trots Finlands stora framgångar, så avvisar utredningen den finska modellen med motiveringen att Sverige saknar en tillräckligt kraftfull politisk styrning. Vi tror det är precis tvärtom: det finns inte någon anledning att tro att inte Sverige på ett liknande sätt skulle kunna ha ett forskningsråd för fri forskarinitierad och forskarbedömd forskning och en myndighet för behovsmotiverad forskning och innovation.
Det är också olyckligt att utredaren så kategoriskt påstår att det idag skulle saknas samarbete mellan de svenska forskningsfinansiärerna. Även om samarbetet säkert kan bli ännu bättre och mer omfattande – vilket regeringen också kan markera på olika sätt i till exempel regleringsbrev och uppdrag – så känner vi inte igen oss i den beskrivningen. Det finns idag en rad lyckade samarbeten mellan myndigheter, forskningsråd och forskningsstiftelser, till exempel klimatsatsningar från Formas, Rymdstyrelsen, Vetenskapsrådet och Vinnova eller Vetenskapsrådets och Vinnovas satsning på Berzelii Centra.
Vi uppmanar därför regeringen att kasta utredningen i papperskorgen. All tidigare erfarenhet visar att det inte går att slå ihop finansiering av inomvetenskaplig grundforskning med finansiering av innovation eftersom både de grundläggande målen och kvalitetsutvärderingskriterierna skiljer sig så markant åt. Låt inte Sverige bli experimentverkstad för ett omöjligt centralistiskt projekt. Låt oss istället tillsammans fortsätta utveckla vår redan unika ställning som framstående nation för världsledande forskning och innovation!
GUNILLA JÖNSON
professor, Lunds Tekniska Högskola
JAN-ERIC SUNDGREN
senior vice president, AB Volvo
HANS WIGZELL
professor, Karolinska Institutet
