Viktigare stöda studenter än att fälla de fuskande

Lars-Erik Nilsson, universitetsadjunkt i pedagogik vid Högskolan Kristianstad, har i sin nyligen publicerade doktorsavhandling undersökt studenternas attityder till fusk.
Enligt Högskoleverkets statistik ökade antalet studenter som varit föremål för disciplinär åtgärd från 127 till 449 mellan 2001 och 2006. Nästan hela ökningen utgjordes av plagieringsärenden. Övriga ärenden gäller otillåtna hjälpmedel i tentasalar, ändrade provresultat eller otillåtet samarbete.
Däremot har enligt HSV:s nya rapport i maj Disciplinärenden 2007 vid högskolor och universitet antalet studenter som fällts i disciplinnämnderna minskat för första gången sedan 2001.
– Men det innebär inte att vi vet att studentfusket har minskat. Det finns ingen statistik på hur många studenter som fuskar, det finns bara statistik på hur många ärenden vi får i disciplinnämnderna, säger Lars-Erik Nilsson.
Ser akademiska världen fusket som ett hot?
– Ja, det gör man, men man kan diskutera hur man ska se detta. Det finns inga undersökningar som tyder på att om vi inte får stopp på fusket är det katastrof på gång, att studenterna kommer att kunna för lite.

En fråga om socialisering
Lars-Erik Nilsson anser att man kan betrakta fusk som en socialiseringsfråga.
– Vi vet att fuskarna är starkt överrepresenterade i två grupperingar, de som har dåliga ingångsbetyg och klarar tentor sämre och de som kommer från andra kulturer. Det sista är politiskt känsligt, men jag tycker inte det behöver vara det. Jag har skrivit min avhandling på engelska och vet vad det innebär att skriva på ett annat språk. Ofta lägger man sig närmare ursprungstexten.
Lars-Erik Nilsson påpekar att när man diskuterar plagiat finns det grupper av studenter som försvarar sig med att ”jag skriver inte bättre än så här” och ”det här är en utbildning – är det inte meningen att jag ska få lära mig hur jag ska skriva.” Många studenter är också medvetna om att det finns något som kallas plagiat och som är förbjudet, men de vet alltså inte hur man skriver en vetenskaplig text, hur man citerar och hur man refererar korrekt.
– Och om vi har ambitionen att skapa studenter som blir så duktiga som möjligt, ska vi då slå ner hårt påderas övertramp eller ska vi ta deras försök som underlag till diskussioner om hur man kan och får skriva akademiska texter?

In i det tidiga arbetet
Vid Högskolan i Kristianstad prövar man, efter studenternas första litteraturgenomgångar, att kontrollera texterna med olika system för textjämförelse, som Urkund och Genuine Text.
– Då kan vi tala om för studenten att de här textavsnitten har du inte arbetat om. Vi går alltså in i det tidiga arbetet med stöd av plagieringskontroll i stället för att ligga i försåt när textöverlappningar dyker upp i den färdiga uppsatsen. Då blir också systemet ett stöd för lärarens professionella verksamhet.
Har internet ökat plagieringen?
– Det finns ingen undersökning som visar det. Folk som fäller sådana yttranden gör bara ett antagande. Exempelvis i Kristianstad verkar vi ha väldigt liten textöverlappning mot internet, däremot har vi en viss överlappning mot kursböckerna.
Man kan också ställa frågor kring konstruktionen av prov och examinationer.
– Hur många universitetslärare har någon form av utbildning i hur man konstruerar bedömningsinstrument? frågar Lars-Erik Nilsson retoriskt.
Ett exempel är att man ger en hemtenta till ett antal studenter som har gått på samma föreläsningar och har läst samma litteratur. I examinationsanvisningarna står att studenterna får lov att samarbeta men att de ska skriva individuellt. Studenterna kan alltså diskutera sina exempel och anteckningar med varandra. När de sedan skriver sin uppsats kan de mycket väl ta anteckningar de gjort gemensamt och föra in dem i sin text. Vid en kontroll med Urkund visar det sig att de har precis samma formuleringar som vissa av sina kamrater.
– Men detta ligger ju inbyggt i själva examinationen. Diskuterar man sådana här frågor utifrån ett fuskperspektiv riskerar man att bli blind för att det kan ha med examinationens utformning att göra.

Inte samma regler
Dessutom menar Lars-Erik Nilsson att man måste ha klart för sig att olika ämnen har väldigt olika regler exempelvis för hur man refererar och att olika lärosäten ser olika på problemet.
– Det finns inget ett och obrutet akademiskt regelverk, tvärtom. Om vi inte kan enas internt, med vilken kraft kan vi då hävda att vi sänt tydliga signaler till studenterna om ett enda regelsystem?
Till saken hör att det ofta finns motsättningar mellan hur studenter arbetar och hur de sedan examineras.
– Studenterna får lära sig samarbeta i utbildningen och att man lär sig bäst genom samarbete, men sedan ska de examineras individuellt. Har vi då ett examinationsförfarande som ligger i linje med hur studenterna lär sig arbeta?
I HSV:s rapport finns en teori om att plageringen minskat på grund av att medvetenheten ökat om risken att bli upptäckt. Är det en rimlig hypotes?
– Ja, men hur långt räcker hypotesen? Kanske är det så att en del studenter lärt sig kringgå kontrollsystemet. Mera drivna studenter kan låta bli att hämta texter de plagierar från öppna internet.

Alla fuskare upptäcks inte
Systemen för plagieringskontroll söker visserligen på öppna internet och i egna databaser med tidigare studentarbeten, men de har inte full täckning av böcker, eller vetenskapsdatabaser och de klarar inte att kontrollera texter studenten översatt. Däremot finns det möjlighet att vid behov tillfälligt ladda upp vetenskapliga texter i systemet för att göra jämförelser.
I Högskoleverkets rapport framgår att antalet disciplinärenden per helårsstudent i genomsnitt är 0,16 procent. Att andelen fuskande studenter i verkligheten skulle vara så låg är inte troligt.
– Jag har inget som helst tvivel om att det är många gånger fler studenter som fuskar än vad vi upptäcker.
När Lars-Erik Nilsson föreläser om fusk brukar han fråga närvarande studenter och lärare: ”Hur många har fuskat någon gång under skoltiden.”
– En enda gång har jag varit med om att andelen som svarat ja varit under 90 procent.
Som alla vet är det vanligt att exempelvis titta över axeln eller skriva något i handen.
– Det intressanta är inte om någon gjort detta någon gång för vi lever inte i en värld med snövita människor. Det intressanta är om vi genom våra utbildningar kan skapa professionella människor som har en tillräckligt god moral.

Pedagogiskt problem
Enligt Högskoleverkets rapport varierar antalet disciplinärenden per helårs-student från 0,02 procent vid Chalmers till 0,92 procent vid Södertörns hög-
skola (som haft en kampanj mot fusk).
Hur ska man tolka skillnaden mellan olika högskolor?
– Det är omöjligt att svara på det. Det kan och bör undersökas, men det är ingen som gjort det.
Slutvarningen i Högskoleverkets rapport är att det är för stora skillnader i anmält fusk mellan olika lärosäten för att systemet ska upplevas som rättssäkert.
– Jag menar att ett rättssäkert system för studenterna är viktigare än att man släpper igenom enstaka studenter som har fuskat. Ska vi jaga plagiatörer, låt oss jaga dem som köper, stjäl eller lånar arbeten, de andra ska vi se som ett pedagogiskt problem.
Och diskussionen om otillåtna hjälpmedel betraktar Lars-Erik Nilsson som en kvarleva från gångna tider.
– De lärare och disciplinnämnder som slåss mot otillåtna hjälpmedel har inte förstått att en gång i tiden fick man inte använda räknesticka, sedan inte miniräknare och så vidare. De professionella hjälpmedel man behöver ska man alltid få lov att använda, vare sig de är en bok eller en människa, säger han.

PER-OLOF ELIASSON

Fotnot:
Lars-Erik Nilsson disputerade i april med avhandlingen But Can’t You See They are Lying Student Moral Positions and Ethical Practices in the Wake of Technological Change.