Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

”Satsa friskt” – ett stöd för långtidssjukskrivna

Det finns en väg tillbaka. Långtidssjukskrivna doktorander får i arbetsmiljöprojektet Satsa friskt hjälp med att avsluta sina studier. Cirka 80 procent av de långtidssjukskrivna som blir coachade på vägen till disputationen är kvinnor.

1 september, 2008
Universitetsläraren

I början av maj arrangerade SULF, Saco-S och Utvecklingsrådet ett seminarium i Stockholm om Satsa friskt, rehabilitering, ledarskap och arbetsmiljö.
Utvecklingsrådet är en ideell förening för den statliga sektorn som bildades 1993. Medlemmar är SECO, Saco-S, OFR, Offentliganställdas förhandlingsråd, och Arbetsgivarverket.
Parterna kom 2003 överens om att i Utvecklingsrådets regi stödja de statliga myndigheternas arbete med att förbättra arbetsmiljön och att sänka sjukfrånvaron. Det var starten för Satsa friskt, som ger ekonomiska bidrag och experthjälp till olika projekt.
Sammanlagt får olika verksamheter vid ett 50-tal myndigheter 169 miljoner kronor. Arbetet startade 2003 och avslutas 2010. Inom universitets- och högskolevärlden medverkar 17 lärosäten.

Stora kunskapsluckor
Maria Gruvstad är personalkonsult och projektledare för Satsa friskt vid Växjö universitet. På seminariet berättade hon om arbetsmiljöarbetet.
– Växjö är ett ganska litet universitet med cirka 1000 anställda. Det finns en föreställning om att alla känner alla och att de anställda är väl förtrogna med varandras arbetsuppgifter. Under projektets gång har vi dock förstått att det finns stora kunskapsluckor, också bland dem som arbetat på universitetet i många år, sade hon.
I ett av delprojekten deltog ett 20-tal lärare, forskare och administratörer i workshops för att förbättra samarbetet mellan de olika delarna inom organisationen.
– En viktig lärdom var just arbetsformerna. Anställda från olika institutioner och personalgrupper arbetade tillsammans och under projektets gång förbättrades kunskaperna.

Analyserade miljön
Maria Gruvstad analyserade den akademiska miljön, som präglas av frihet, hög lojalitet och krav på stora arbetsinsatser.
– Individualism dominerar arbetsklimatet. Någon förklarade lite drastiskt att det är lika svårt att kräva en gemensam målsättning av de anställda vid universitetet som av gästerna på ett hotell.
Hon underströk att det finns en risk för ineffektivitet och dubbelarbete i en sådan miljö.
– Visst är det en generalisering, men projektet visade att många kör sitt eget race och är väldigt ensamma.
Vad kan då göras för att förbättra samarbetet och för att motverka att universitetet drivs som ett hotell?
– Vi behöver konkreta rollbeskrivningar för de olika enheterna. Information kan spridas med hjälp av introduktionsutbildningar och faktarutor i personaltidningen och på hemsidor. Dessutom bör de etiska principerna formuleras i en uppförandekod.
Ett fadder/mentorssystem, synliggörande av den högsta ledningen ut mot organisationen och en förteckning med de universitetsanställdas förväntade baskunskaper fanns också med på förslagslistan.
Vid lunchmöten har deltagare i olika delprojekt berättat om sitt arbete för övriga anställda.
– Det är en bra början att bjuda på soppa och att dela med sig av sina erfarenheter till kolleger.
Maria Gruvstad betonade att de anställda i dag, efter Satsa friskt, nästan inte alls blir långtidssjukskrivna.
– Arbetsmiljö är ett långsiktigt arbete och det tar tid, men det är ändå möjligt att förändra attityder. Enligt en traditionell föreställning fattar man beslut i samråd med kolleger. För tio år sedan var ordet chef inte accepterat på den akademiska arbetsplatsen.

Tala med varandra
Staffan Svensson är personalchef vid Lunds universitet. På seminariet berättade han att många sjukskrivna doktorander vid lärosätet varit borta från sina studier i både ett och två år.
– För att fånga upp de anställda som behöver hjälp är ett gott samarbete med försäkringskassan nödvändigt. Långtidssjukskrivna doktorander samlades i grupp där de kunde tala med varandra om sina problem. En psykolog, läkare och sjukgymnast har medverkat i rehabiliteringen.
Han poängterade att vägen tillbaka kan vara lång och att rehabiliteringen underlättas om den sjukskrivna till en början kan vistas på sin arbetsplats någon timme per dag.
– Vi började projektet 2003. Då var den genomsnittliga sjukfrånvaron för de anställda vid universitetet drygt 3,6 procent. Fyra år senare har vi lyckats pressa ner frånvaron till 3,1 procent.

Flertalet tagit examen
Christina Pettersson är anställd vid Utvecklingsrådet och arbetar på halvtid med Satsa friskt inom universitets- och högskolevärlden.
– Bland de långtidssjukskrivna doktoranderna är 80 procent kvinnor. Trots den intensiva debatten om jämställdhet förefaller det som om det fortfarande är kvinnor som drar det tyngsta lasset i hemarbetet.
(På hela arbetsmarknaden är andelen kvinnor cirka 62 procent bland långtidssjukskrivna med minst 60 dagars frånvaro under ett år. Detta enligt statistik från SCB för 2006.)
Cirka 2–300 forskarstuderande har deltagit i Satsa friskt och fått stöd och hjälp.
– Flertalet sjukskrivna har tagit sin examen. Några kombinerar arbete med utbildning och i vissa fall avbryts studierna. Inte någon av doktoranderna som varit med i projektet är längre långtidssjukskriven, säger hon.
Christina Pettersson anser att flera, ofta samverkande, faktorer kan skapa problem under forskarutbildningen.
– På institutionen har anställda doktorander olika arbetsuppgifter, som ibland blir ett hinder för studierna. Det är bäst om de under en längre period ägnar sig åt sina förpliktelser så att det därefter är möjligt att helt koncentrera sig på avhandlingen. Relationen till handledaren är naturligtvis också viktig. Om det skurit sig i samarbetet kan det vara nödvändigt att byta handledare.
Dessutom finns orsaker som är knutna till hela livssituationen.
– Många doktorander är samtidigt småbarnsföräldrar och den totala arbetsbördan blir därför mycket stor. Forskarstuderande är ensamma när de skriver avhandlingen. De samlar själva in material och skriver sina texter i ensamhet. Det gäller i första hand inom humaniora och samhällsvetenskap.

I ett större nätverk
Under rehabiliteringen medverkar flera personer och yrkesgrupper. Den långtidssjukskrivna ingår i ett större nätverk .
– Det viktigaste är att doktoranden inte sitter ensam och gräver ner sig i sina problem. En handlingsplan upprättas, doktoranden får hjälp av psykolog och har en egen coach. Den enskilde är med i en större grupp som har liknande problem, fortsätter hon.

Fler uppgifter
En annan del av Satsa friskt handlar om ledarskap och utbildning.
– Universiteten och högskolorna skiljer sig från andra arbetsplatser i ett viktigt avseende. Prefekten väljs av sina kolleger och inte i ett öppet
ansökningsförfarande. Han eller hon har sitt ledaruppdrag under en begränsad tid och återgår därefter till sin verksamhet som lärare och forskare. På den övriga arbetsmarknaden är det regel att chefen planerar för en fortsatt karriär.
Christina Pettersson understryker att prefekten i sin ledarroll får allt fler uppgifter.
– I uppdraget ingår bland annat att ha lönesamtal och utvecklingssamtal. Vi har därför satsat på utbildning. Prefekterna har gått flera kurser för att stärka sin kompetens.
Relationen mellan lärare och studenter har förändrats och därmed påverkas arbetsmiljön i föreläsningssalen och vid datorskärmen.
– Kraven på att ständigt vara tillgängliga ökar för att hjälpa de studenter som har dåliga förkunskaper och är missnöjda med sina betyg. Lärarna är aldrig riktigt lediga. Samtidigt har nedskärningar resulterat i att de själva måste utföra uppgifter, som tidigare teknisk och administrativ personal hade ansvaret för.
De många projekten satsar därför friskt på att sprida kunskaper om stresshantering, kost och motion. Den svenska akademin ska lära sig att må bättre.

CURT ISAKSSON

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 3, 2024
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023