Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Summan är inte det viktiga – skadestånd pekar på fel

I slutet på april fick SULF 19 000 kronor i fackligt skadestånd från Mälardalens högskola. – Syftet med skadeståndet är inte att få ut pengar utan att markera att det har skett en felaktighet och att få arbetsgivaren att inte återupprepa den, säger SULF:s förbundsjurist Carl Falck.

1 augusti, 2008
Universitetsläraren

Mälardalens högskola gick efter förhandlingar med på att betala 19000 kronor vardera till SULF och Offentliganställdas Förhandlingsråd, OFR.
Högskolan hade brutit mot samverkansavtalet som har en paragraf om att man ska ta upp alla personalärenden, som till exempel nyanställningar.
– Den här gången anställde man två medarbetare utan att ha samverkat om det, samtidigt som man sade upp redan anställda. Det var många underliga turer, säger Jan-Erik Sköld, SULF-ombudsman och centralt ansvarig för förhandlingarna med Mälardalens högskola.
Det här är inte första gången Mälardalens högskola tvingas betala ett fackligt skadestånd, senast för ett år sedan fick högskolan betala 15 000 för ett liknande brott mot förhandlingsordningen.
– Jag upplever överhuvudtaget att det finns en nedlåtande och kränkande attityd mot facket från Mälardalens högskola, säger Jan-Erik Sköld.
Han anser facken borde driva fler tvister eftersom arbetsgivaren bryter mot avtal och lagar i större utsträckning än som tvistas om.
– Vi är alltför snälla och undfallande, vi borde sätta ner fötterna lite oftare, det gäller både SULF och andra fackförbund.
Man har ofta ett överseende, kanske för ofta, menar han.
– Vi sitter ju lokalt och träffar motparten ideligen, man vill ha goda relationer och därför blundar vi för mer än vi borde göra. Det är min uppfattning.
Jan-Erik Sköld påpekar också att det är besvärligt att driva tvister, det är tidsödande och tar kraft.

Måste finnas lagstöd
Att veta när fackliga skadestånd ska utkrävas är inte alldeles lätt. SULF:s förbundsjurist Carl Falck förklarar hur systemet med fackliga skadestånd fungerar.
– För att det ska finnas grund för ett skadestånd så måste det finnas ett lagstöd för det. Vanligen är det skadeståndslagen som ger det stödet, säger han.
Skadeståndslagen är inte en specifikt facklig lag utan en grundläggande bestämmelse om skadestånd. Den reglerar när man får skadestånd, både för enskilda individer och för organisationer.
Det finns i princip två typer av skadestånd.
1. Skadestånd som täcker en kostnad.
– Inom arbetsrätten är det exempelvis utebliven lön, om någon har blivit avskedad utan grund eller har fått felaktig lön. Eller när till exempel en student har slagit till en lärare så att glasögonen gått sönder.
2. Den andra typen av skadestånd kallas ideellt eller allmänt skadest�nd.
– Det ska täcka vad man kallar för sveda och värk, eller själva kränkningen, säger Carl Falck.
När det gäller det fackliga området finns det inom arbetsrätten specialregler som träder in. De två vanligaste händelserna som kan ge skadestånd är brott mot medbestämmandelagen, MBL, och kollektivavtalsbrott.
Inom det arbetsrättsliga området kan de enskilda individerna få dels ett ekonomiskt skadestånd, dels ett ideellt skadestånd.
– Ideellt skadestånd kan till exempel utgå vid en felaktig uppsägning eller en felaktig varning. Eller om någon inte blivit beviljad rätt semester eller blivit beordrad övertid fast man inte får bli beordrad.
För att det ska bli aktuellt med skadestånd ska det finnas en ”illvilja” hos arbetsgivaren.
Är det ett misstag kräver man inte ut skadestånd utan försöker lösa det på annat sätt.
–Har det blivit ett fel på mitt lönebesked och löneadministratören säger, oj det glömde jag bort, det blev visst fel, så kräver jag inte skadestånd. Utan det är allvarligare saker vi kräver skadestånd för.
En fackförening får i princip skadestånd om arbetsgivaren kränkt organisationens möjligheter att kunna företräda sina medlemmar eller om arbetsgivaren bryter mot en bestämmelse i ett kollektivavtal.
–Om exempelvis arbetsgivaren har underlåtit att MBL-förhandla innebär det att man undandragit oss möjligheten att kunna företräda våra medlemmar. Och det är den kränkningen vi får skadestånd för.

AD ger riktlinjer
Ytterst är det arbetsdomstolen som avgör rätten till skadestånd och hur stort skadeståndet ska vara. Men av alla fackliga tvister som förhandlas på central nivå är det bara en bråkdel som till slut avgörs genom en dom i arbetsdomstolen.
De flesta gör man upp genom förhandlingar.
Men domarna i Arbetsdomstolen ger vägledning för vilka tillfällen som skadeståndsreglerna kan tillämpas och för vilka nivåer som skadestånden ligger på. Arbetsdomstolen gör en bedömning om det är en oviktig eller en viktig fråga. Beroende på det varierar skadestånden från relativt låga belopp upp till 100 000-tals kronor.
– Domarna i Arbetsdomstolen tjänstgör som riktlinjer. Om en dom slår fast att ett visst MBL-brott är ”värt” 10 000 eller 100 000 kronor är det viktigt för oss att få de signalerna så att vi vid förhandlingarna vet ungefär vad kan vara rimligt att yrka och få som skadestånd.
– Därför är det viktigt att föra åtminstone några ärenden till arbetsdomstolen så att man vet nivåerna på skadestånden, speciellt när det gäller nya typer av ärenden, till exempel diskrimineringslagarna.
Fackliga skadestånd kan inte bara förhandlas på central nivå utan också på lokal nivå. Principiellt tillfaller summan också då SULF som helhet eftersom SULF är en enda organisation.
Men summan pengar är inte det viktiga med skadeståndet, menar Carl Falck, utan skadeståndet har mera ett symbolvärde.
–Syftet med skadeståndet är inte att få ut pengar utan att markera att det har skett en felaktighet. En arbetsgivare kan markera gentemot en arbetstagare genom att till exempel säga upp personen men något sådant kan ju en facklig organisation inte göra. En facklig organisation har egentligen bara en enda möjlighet att kunna markera mot en arbetsgivare och det är att begära skadestånd.

Kanske en prestigeförlust
Syftet med skadestånd är därför inte att hämta ut pengar utan att det ska vara preventivt.
– Skadestånden är alltså viktiga för den fackliga organisationen för att den ska kunna markera att arbetsgivaren haft ett felaktigt beteende och kunna få arbetsgivaren att inse det och agera därefter så att händelsen inte ska återupprepas.
Och summorna svider i allmänhet inte så mycket för arbetsgivaren.
– Om vi får 20 000 eller 50 000 i skadestånd för brott mot MBL så betyder inte summan så mycket ekonomiskt för ett universitet som har en budget på hundratals miljoner. Däremot är det kanske en prestigeförlust att få en sådan minuspost i sin budget.
Nivåerna för fackliga skadestånd ligger på ungefär samma nivåer inom alla delar av arbetslivet, vare sig inom offentlig eller privat verksamhet, stor eller liten verksamhet.
– Jag tycker det här är en felaktighet i skadeståndsbedömningen. Proportionellt slår en summa mycket hårdare mot ett litet företag än mot en multinationell koncern. Om det blir stora skadestånd för ett litet företag kan det bli fråga om företagets överlevnad.
Praxis när det gäller skadeståndsnivåerna varierar alltså inte så mycket mellan olika förbund och olika arbetsmarknadssektorer. Däremot händer det att man hittar andra lösningar än skadestånd.
– Skadeståndet ska vara preventivt, men en bättre lösning i vissa sammanhang är att man utbildar arbetsgivarens företrädare.
Det kan bli aktuellt om samspelet mellan fack och arbetsgivare inte fungerar inom någon verksamhet.
– Om något lärosäte inte är så kunnigt inom MBL, så kanske vi istället för att kräva ut ett skadestånd genomför en gemensam utbildning i MBL och förhandlingsteknik.
Ofta är det vissa arbetsgivare som återkommer när det gäller skadestånd.
–Vi vill ju inte till varje pris få skadestånd utan vi vill få inflytande och möjlighet att få fram våra medlemmars synpunkter. Kan vi få det genom att genomföra en utbildning istället för att hålla på och tvista om skadestånd titt som tätt är det bättre för oss, säger Carl Falck.

PER-OLOF ELIASSON

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023