Saco har just presenterat rapporten Kunskapens läge som innehåller många matnyttiga siffror och uppgifter för oss som är intresserade av svensk högre utbildning. Jag ska inte här kommentera uppgifterna om ”överutbildning” mer än genom att säga att det finns skäl att vara skeptisk mot begreppet rent allmänt. Om man har mer utbildning än vad ens jobb formellt kräver är väl denna utbildning ändå inte till överlopps? Kunskaper är väl alltid användbara i verksamhetsutveckling? Kanske är det så att vi i undervisningen behöver vara tydligare kring på vilket sätt de akademiska kunskaperna är användbara utanför högskolan även när de inte är direkt yrkesinriktade. Kanske tar vi för givet att värdet av såväl ämneskunskaper som generiska kunskaper är synligt för alla?
EN AV DE VIKTIGASTE delarna av rapporten handlar om kvalitet i utbildning och forskning. Här visar alarmerande siffror en mycket hög korrelation mellan studenter från arbetarhem och utbildningar med få disputerade lärare och rent allmänt låg lärartäthet. Det är inte förvånande. Vi vet sedan gammalt att studenter som inte har akademiskt utbildade föräldrar tenderar att välja tydligt yrkesanknutna utbildningar. Praktexempel är lärar- och vårdutbildningar samt kortare ingenjörsutbildningar. Just inom dessa utbildningar det är särskilt stor brist på disputerade, särskilt på högskolorna men vad gäller lärarutbildningen också på universiteten.
STUDENTERNAS VAL kommer sannolikt alltid att vara avhängiga sociala faktorer som deras föräldrars utbildningsnivå och deras hemort, även om ännu bättre vägledning både i ungdomsskolan och på lärosätena sannolikt skulle kunna påverka saken. Men det måste ju inte innebära att de inte får utbildning av samma kvalitet som studenter från akademikerhem. Ett betydelsefullt första steg är att öka andelen disputerade aktivt forskande lärare i utbildningarna.
Andelen aktivt forskande lärare skulle öka direkt om man lägger till en forskningsanknytningsresurs till studentpengen. Det löser till och med problemet på de utbildningar där det finns brist på disputerade lärare, eftersom den där kan användas till att adjunkterna forskarutbildar sig på halvtid.
MAN KAN TYCKA att det inte skulle behövas fler argument för att det är bra för kvaliteten på svensk utbildning att alla lärare är vetenskapligt aktiva. Men om det skulle behövas finns alltså ytterligare ett här. Forskarutbildade, vetenskapligt aktiva lärare gör att vi bättre kan ta vara på alla begåvade studenter oavsett deras bakgrund.
Inför forskningsanknytningsresursen nu och gör den tillräckligt stor så att den gör skillnad!
GIT CLAESSON PIPPING
Förbundsdirektör SULF
