Ett avskaffande av kårobligatoriet kan vara direkt samhällsfarligt. Detta anser jag, eftersom att jag knappast tror att det är en slump att det under väldigt lång tid utvecklats olika sociala traditioner, sociala beteendemönster, samt nationer och kårer vid landets universitet. När man kommer direkt från gymnasiet har man väldigt olika sociala nätverk, umgängeskretsar och psykisk hälsa. Då bildar den nya verksamheten inom nationerna (som ska innehålla olika alternativ och vara offentlig) ett tryggt sätt för studenten att helt oberoende av sin tidigare sociala situation skapa ett givande socialt liv.
Varje år flyttar cirka tiotusen unga människor in i något helt nytt och okänt, när de till exempel kommer till Lunds Universitet. Det är alltså en fruktansvärd massa människor som helt lägger sitt gamla liv bakom sig. Ingen annanstans i Sverige flyttar så många in samtidigt varje år!
HUR SKA DET KÄNNAS om man till exempel varit mobbad under gymnasiet, om man har haft få vänner, eller levt ett tragiskt liv tidigare. Med en rik och organiserad verksamhet bland studenterna vid universitetet erbjuds varje år tusentals unga svenskar att ”komma ur de gamla kläderna” och inte bara studera, utan också att på kort tid utvecklas socialt.
Äldre tider vittnar dock om stora sociala problem i universitetsstäderna. Det kan ha rört sig om vilsna unga män, som blev missanpassade, ensamma, alkoholiserade, råkade in i kriminalitet eller utvecklade asociala beteendemönster (på den tiden fanns inga kvinnliga studenter). Prostitutionen var bara en av de avarter som tillvaron antog under dessa tidsperioder. Låt oss hoppas att betalning för sexuella tjänster aldrig förekommer vid något av våra universitet. Om så är fallet måste det bort omedelbart.
UTAN ETT AKTIVT och organiserat föreningsliv kommer fler att uppleva saknaden efter de gamla sociala nätverken mer som ett vakuum efter släkt och familj, snarare än som en möjlighet att finna nya livskamrater. Mobbning förekommer ju som sagt överallt, men det intressanta med studentvärlden är ju att om du inte känner dig uppskattad på en nation, kan du ju dra vidare till nästa och ta de vänner du vill ha. Men funkar det verkligen att göra så om kår- och nationsverksamheterna försvagas, eller om de förlorar i betydelse och mångfald?
Man får inte glömma de olikheter som åldern arton till tjugo har med andra faser i livet. Vi är inte där än, men som sagt. Man bör kanske ha i åtanke att det kan ha funnits en tid då vilsna människor hamnade i grov brottslighet. Våldtäkter, våldsbrott, stölder, slagsmål, dråp och andra mer otrevliga förseelser kan ha varit vanligare förr i tiden. Vi ska alltså inte skälla för mycket på studenterna om de super och lever loppan lite grann. Jag vet inte exakt hur det är nu, men för inte särdeles länge sedan var slagsmål mycket sällsynt, trots att det söps både inomhus och utomhus. Ta aldrig bort kår- och nationsverksamheten. Historien lär oss att på sikt kan det vara helt fatalt – rentav farligt.
ERIK ENEROTH
som har doktorerat i geologi
vid Lunds universitet och numera arbetar
som geolog för Lundin Mining Corporation.
