Debatt, Rädda Barnen svarar

Birgitta Forsman, docent i forskningsetik, påstår utan omskrivning att Rädda Barnen har censurerat Pernilla Ouis forskning. Det är ett lika allvarligt som grundlöst påstående.
Rädda Barnens inställning till forskning är självklar – en forskares oberoende ska respekteras. Det vore oss fullständigt främmande att försöka ”dölja vissa rön”. Tvärtom, vi delar Forsmans inställning att det är en diskussion forskare emellan att vetenskapligt pröva slutsatser och resultat. Det är också precis det som skett i det här fallet.

PERNILLA OUIS UPPDRAG var enligt hennes kontrakt med oss ”gender consultant”. Hon skulle bistå de tre forskarteam från Mellanöstern som tillsammans skrev rapporten Gender-Based Sexual Violence Against Teenage Girls in the Middle East. Rapporten togs fram för att användas i vårt arbete med hedersrelaterat våld och förtryck i Mellanöstern. Ouis skulle också skriva en inledande text till rapporten och vara ett stöd till forskarna. Men forskarna hade en rad vetenskapliga invändningar mot Ouis text och efter diskussioner – där Ouis givetvis deltog och även gav sitt godkännande – ströks den till vissa delar.
Forskarna bakom rapporten, Dr Rafif Rida Sidawi, Dr Ayesha Al-Tafai, Dr Husnia Al- Kadri har gett sin syn på saken i ett brev till Rädda Barnen:

VI SOM UNDERTECKNAT detta har skrivit ett kapitel var i Rädda Barnens rapport Gender-Based Sexual Violence Against Teenage Girls in the Middle East. Dr Pernilla Ouis har skrivit en inledning till rapporten. Hon har kritiserat Rädda Barnen för att ha tagit bort delar av hennes inledning och hävdat att Rädda Barnen censurerar henne.
Om Ouis text hade publicerats i sin helhet hade detta skadat både vår och Rädda Barnens trovärdighet i Mellanöstern.

OUIS DROG I SIN inledning inkorrekta slutsatser. För det första antog hon att resultatet av hennes litteraturgenomgång och tidigare egna fältstudier kunde generaliseras till att omfatta även nationell nivå.
För det andra, antog hon att resultaten från våra tre länder, Libanon, det ockuperade Palestina och Yemen, kunde generaliseras och omfatta hela den arabiska världen, det islamiska samhället och Mellanöstern. Dessa länder är mycket komplexa och skiljer sig från varandra i sina olika sammansättningar av religiös tillhörighet, värderingar, traditioner, normer, livsstil och kultur.
Ouis skapar förvirring när hon omväxlande använder termer som arabvärlden, islamistiska samhällen, Mellanöstern och muslimer. Detta är oroväckande då Mellanöstern består av olika religioner, kulturer, traditioner och historiska erfarenheter. Vidare hävdar Ouis att sexuellt våld mot flickor främst härstammar från ett religiöst perspektiv (islam) utan att ta hänsyn till hela spektrat av olika seder och bruk, traditioner och socio-ekonomiska sammanhang. I de palestinska områdena till exempel förekommer hedersmord i både kristna och muslimska grupper.

INTE HELLER TAR HON hänsyn till det faktum att förändring tar tid och att arbeta i Mellanöstern och Nordafrika skiljer sig från att arbeta i Europa.
Som forskare vill vi att vår rätt att ge synpunkter ska respekteras och återspeglas i den färdiga rapporten. Vi måste försäkra oss om att vårt arbete inte underordnats slutsatser som vi inte kan stå bakom och som inte stöds av vår forskning.

DR RAFIF RIDA SIDAWI
Lebanese Council to Resist Violence Against Women, Lebanon
DR AYESHA AL-TAFAI
Women Studies Centre, occupied Palestinian territory
DR HUSNIA AL- KADRI
Gender-Development Research and Studies Centre, Sana à University, Yemen

DET ÄR SKILLNAD på fri forskning och ett uppdrag som konsult, det verkar de flesta forskare vi talat med hålla med om. Rädda Barnen kommer att se över sin upphandling av konsulttjänster och ytterligare förtydliga kontrakt och arbetsbeskrivningar för att undvika liknande situationer i framtiden. Men vi välkomnar en diskussion även inom forskarvärlden om forskarens olika roller.

GUNNAR LÖFBERG
biträdande Generalsekreterare Rädda Barnen


Kategorier: Arkiv