För några år sedan berättade en kollega för mig om en återkommande upplevelse: när hon i en genuskurs på en lärarutbildning skulle introducera queerteori blev hon varje gång kontaktad av studenter som inte ville läsa en viss text. För det första kränkte texten deras religiösa uppfattning eftersom den hävdade att bland annat homosexualitet är likvärdig med heterosexualitet. För det andra innehöll den en stötande pornografisk illustration som föreställde två män som kysstes. Jag har haft skäl att tänka på hennes upplevelse under de senaste veckorna.
ETT SKÄL ÄR IFRÅGASÄTTANDE av den offentlig finansierade konstens frihet som skett i samband med Andres Serranos utställning A History of Sex i Alingsås. Kommunpolitiker har menat att de vill ha rätt att stoppa konst som de upplever som religiöst kränkande eller pornografisk.
Det är knepigt det här med kränkningar och pornografi. Det finns inga tydliga gränser mellan när en bild är pornografisk och när den inte är det. I stor utsträckning måste nog gränsen dras i det egna medvetandet; det ligger i betraktarens öga. Med kränkningar är det delvis likadant. Att hävda att den som känner sig kränkt inte har rätt till den känslan är omöjligt. Känslan måste man ha rätt till. Men därmed är det inte sagt att personen är kränkt eller diskriminerad i juridisk mening.
SANNOLIKT ÄR DET RIMLIGT att gränsen för den konstnärliga friheten ligger i vår lagstiftning; hets mot folkgrupp och barnpornografi är förbjudna, men om bilderna inte innebär ett brott mot någon lag kan de heller inte förbjudas – lika lite som de religiösa studenterna kunde slippa att examineras på de resonemang som ligger till grund för queerteori.
HUR DET GICK FÖR min kollega? Blev hon anmäld för kränkning? Nej. Hon förklarade varje år för studenterna att de inte måste omfatta de värderingar som skulle kunna vara slutsatsen av – eller grunden för – queerteori. Men de måste tillgodogöra sig teorin eftersom den är ett av flera vetenskapliga sätt att förhålla sig till kön. Och som blivande lärare måste de kunna upprätthålla skolans värdegrund, vilken fastslår alla elevers lika värde och rätt till sin sexualitet. Det accepterade studenterna.
MEN OM HON ÄNDÅ hade blivit anmäld är det bara att hoppas att hennes lärosäte förstått att det faktum att en student känner sig kränkt inte nödvändigtvis innebär att det varit fråga om en kränkning i lagens mening – och att en anklagelse mot en lärare inte med självklarhet innebär att ett brott begåtts. Lärosätets utredningsskyldighet innebär primärt att fastställa huruvida det finns anledning att anta att det är fråga om en kränkning/diskriminering i juridisk mening, och först om så är fallet att utreda lärarens skuld. Studenter ska inte kränkas, men lärare ska inte heller dömas på förhand utan att en utredning fastslagit om de brutit mot diskriminerings- eller likabehandlingslagstiftningen.
GIT CLAESSON PIPPING
Forbundsdirektör i SULF
