Man kan konstatera att regeringen försöker förena två principer som är i det närmaste oförenliga, det vill säga en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med bibehållna fristående a-kassor i form av föreningar. Dessutom tycks man vara paniskt rädd för att avgiften till den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen ska uppfattas som en skatt.
Samtidigt är det svårt att se skillnaden på en skatt och en obligatorisk avgift. Ett argument att behålla de nuvarande a-kassorna har varit att avgiften ska spegla risken för arbetslöshet inom olika branscher. Idag fungerar det inte så, till exempel inom AEA som täcker alla brancher. Frågan är hur kopplingen till risken för arbetslöshet ska lösas för dem som väljer att stå utanför en a-kassa? Ska avgifterna differentieras beroende på yrke och hur ska detta i så fall kunna administreras på ett rimligt sätt?
Det enda rimliga är att skrota förslaget att införa obligatoriet och att göra det snarast så att inte ytterligare tid och resurser spills på att utreda frågan vidare.
ROBERT ANDERSSON
OMBUDSMAN, SULF
