Detta var några av de mest uppmärksammade punkterna på dagordningen vid det seminarium, som 6 februari arrangerades på Stockholms universitet av Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, och Norden i Fokus, Nordiska ministerrådets informationskontor i Stockholm. I Geovetenskapens hus samlades ett hundratal deltagare till konferensen om framtidens universitets- och högskoleväsen i Norden.
Moderator var Björn von Sydow, ordförande i Vetenskapsrådet och riksdagsledamot. Han förklarade att de nordiska länderna är ”lagom lika och lagom olika” för att göra jämförelser och ha givande samtal över nationsgränserna.
Först på talarlistan var Peter Maassen, professor i högre utbildningspolitik vid Oslo universitet och ledamot i den utredning som presenterade sitt betänkande 22 januari i år.
I slutet av 1900-talet kartlade och analyserade flera rapporter strukturen inom den högre utbildningen i Norge. Staten tog över skolor som tidigare drivits i privat och kommunal regi och på 1980-talet fanns cirka 200 lärosäten runt om i landet.
En utredning sammanfattade situationen och skrev att det fanns ett ”helt usedvanlig stort antal larestæder som dels kivede med hverandre och dels var seg selv nok”.
För ett par år sedan tillsatte regeringen en kommitté och nu har betänkandet överlämnats till utbildningsministern.
Mer splittring än samarbete
– Det finns ingen sammanhållen nationell strategi. Lärosätena startar nya utbildningar och utvecklingen karakteriseras mer av splittring än samarbete, konstaterade Peter Maassen.
Han placerade Norge i ett globalt perspektiv. Den internationella konkurrensen om forskarbegåvningar ökar. Flera länder i Europa bygger elituniversitet och stora resurser koncentreras till vissa lärosäten.
– Situationen i Norge är annorlunda. Sammanlagt finns verksamhet på 57 platser. Vid varje masterutbildning slutför i genomsnitt bara sju studenter om året sina studier.
Sedan år 2000 har 16 nya forskarutbildningar startat och ute på universiteten och högskolorna vill man börja ytterligare ett 20-tal.
– Små enheter skapar stora problem. Genomströmningen av studenter är långsam och effektiviteten i utbildningen låg. Vid masterutbildningen på högskolan i Oslo läser man i genomsnitt 28 poäng per läsår, trots att studenterna enligt normen ska klara 60 poäng, underströk Peter Maassen.
De små blir fler
Högskolorna har rätt att ansöka om att bli universitet, när det finns minst fem master- och fyra doktorsutbildningar vid lärosätet. De små utbildningsmiljöerna blir allt fler.
– Sannolikt är Norge det enda landet i hela världen som har en så säregen regel. De senaste åren har gränserna mellan universitet och högskolor blivit suddigare. Lärosäten som uppfyllt kraven och blivit universitet har mer gemensamt med många högskolor än med andra universitet.
Fasta ramar för konkurrens
I utredningen betonas flera gånger de negativa konsekvenserna av konkurrens. Universiteten och högskolorna är mest intresserade av att slå vakt om sina egna intressen och splittringen ökar.
– Konkurrens i sig är inget ont, men det måste finnas fasta ramar. I dag är politikerna upptagna av daghem och grundskolor och det finns ingen långsiktig planering för den högre utbildningen, sade Peter Maassen.
Utredningen ska nu ut på remiss . Olika synpunkter jämkas samman och i början av 2009 samlas stortinget till beslut. Enligt betänkandet ska lärosätena lämna in förslag före första januari 2010 om vilka universitet och högskolor de vill gå ihop med och därefter bör fusionerna starta så snabbt som möjligt.
Utredningen har en egen hemsida (www.stjernoe.no) och av denna framgår att diskussionen är livlig. Flera debattörer är rädda för att utbildningen på hem-orten försvinner och befarar att det blir besvärligt för äldre studenter med familj att flytta till större städer.
Frivilligt tvång
Processen ska genomföras i dialog med utbildningsdepartementet. Samtidigt vill utredarna att den statliga styrningen ökar. I en tidningsartikel karakteriseras den drastiska bantningen som frivilligt tvång.
– I medierna finns kritiska synpunkter. Många rektorer har dock redan börjat diskutera förslag till nya strukturer och samgående med andra lärosäten, kommenterade Peter Maassen.
Finlands utbildningspolitik är präglad av den ekonomiska krisen i början av 1990-talet. Universitet och högskolor ska ge impulser och producera innovationer till näringslivet, som måste hävda sig i den internationella konkurrensen. Lärosäten och företag bör samarbeta på det regionala och lokala planet.
Krista Varantola, rektor vid Tammerfors universitet, berättade på seminariet om aktuell utbildningspolitik.
– Finlands riksdag beslutar 2009 om en universitetslag som träder i kraft följande år. Regeringen har aviserat att man nu i februari ska presentera sina förslag till en ny struktur för universitetsväsendet. Universitetens rektorer och styrelser får sannolikt mer självständiga roller och de kan själva i större utsträckning bestämma hur lärosätena ska använda sina pengar, förklarade hon.
I Finland finns en tydlig uppdelning mellan de 20 universiteten och 29 yrkeshögskolorna. Just nu diskuteras en mängd förslag till samarbete och samgående. Universiteten och högskolorna ska bygga nätverk, starta konsortier och federationer och utveckla gemensamma utbildningscentra.
Åbo universitet och Åbo Handelshögskola bildar ett konsortium och går samman om några år. Akademierna i Kuopio och Joensuu i östra Finland börjar ett nära samarbete och startar ett nytt forskningsuniversitet 2010.
Höga förväntningar
I Helsingfors bildas ett Innovations-universitet när Tekniska högskolan, Helsingfors handelshögskola och Konstindustriella högskolan går ihop. Förväntningarna är höga. Inom några år ska det nya lärosätet ha ett världsrykte och klättra på rankinglistorna med världens bästa universitet.
– I slutet av januari läste jag dessutom i Helsingin Sanomat att utbildningsministern vill ha ett nytt topp-universitet för konstutbildningen i Helsingfors, berättade Krista Varantola.
Helsingfors universitet har sedan länge en dominerande position inom Finlands utbildning och forskning. Om planerna förverkligas lokaliseras de tre elituniversiteten till huvudstaden.
– Tills vidare väljs dock ledningarna till universiteten från hela landet, sade hon ironiskt.
Hon ansåg att kraven på kvalité ofta glöms bort. Mätningar bestämmer kvantitet mer än innehåll.
– När elituniversiteten diskuteras
finns ingen tydlig definition av vad uttrycket profilering egentligen betyder. Det förefaller som om profil bara handlar om storlek.
Hon efterlyste en mer kritisk hållning inom universitetsvärlden och analys av innebörden av flitigt utnyttjade modeord .
– I Finland talar man gärna om innovationssystem. Bakom begreppet finns värderingar om att akademin ska stå till industrins och näringslivets tjänst och inte vara en jämställd partner.
Samverkan är nödvändig
Göran Bexell är rektor för Lunds universitet och ordförande i SUHF. Han berättade om den process som drivs inom den svenska akademin och samordnas av SUHF.
– Det finns för många utbildningar som är utspridda över för många platser. Därför är samverkan nödvändig. Lärosäten i hela landet har presenterat idéer och förhoppningsvis kan SUHF lägga fram ett förslag i höst. Samverkan handlar om samarbete mellan institutioner, nätverk, konsortier och fusioner mellan universitet och högskolor, sade Göran Bexell.
Han poängterade att det är viktigt att förklara betydelsen av de ”akademiska värdena”. När universitet och högskolor förstår vad de har gemensamt är det lättare att slå vakt om autonomin.
– Vi måste själva besluta om nödvändiga reformer. Annars gör någon annan det.
CURT ISAKSSON
