Med ett år kvar på läkarutbildningen gick Mattias Collin över till att forska, han ville fördjupa sig och började forskarutbildningen i cell- och molekylärbiologi.
Ett par år senare, i mitten av doktorandtiden, började han arbeta fackligt.
– Mycket är bra på universitetet, men det är också mycket som behöver ändras, säger han.
Han började engagera sig i doktorandkollegiet på institutionen och i institutionsstyrelsen.
– Då blev jag uppringd av en representant för SULF:s valberedning och fick frågan om jag inte kunde kanalisera engagemanget inom SULF, det var omkring 98–99.
Stort personöverlapp
Inom SULF började Mattias Collin arbeta i den lokala styrelsen och också i SDF-styrelsen nationellt samt i SULF:s förbundsstyrelse som representant för SDF.
– Mot slutet av doktorandperioden började jag också engagera mig i SACO-rådet vid Lunds universitet.
I Lund är SACO-rådet den operativa organisationen som sköter förhandlingar och löpande ärenden.
– Det är inga vattentäta skott mellan SULF-föreningen och SACO-rådet. Det är ett stort personöverlapp och vi jobbar med samma frågor.
Mattias Collin disputerade 2001 och gjorde därefter sin postdok vid Rockefeller University i New York.
Efter disputationen blev det ett avbrott i Mattias Collins fackliga aktivitet.
Han kom hem till Sverige 2004 och var sedan under en period stipendierad forskare vid Lunds universitet. Han var också delvis föräldraledig, men snart återupptog han det fackliga arbetet i styrelsen för SULF i Lund och SACO-rådet vid Lunds universitet.
År 2006 fick han en forskarassistenttjänst från Vetenskapsrådet.
– Jag håller nu på att bygga upp min egen forskargrupp, säger Mattias Collin.
Forskarassistenttjänsten är fyraårig.
– Sedan vet jag inte vad som händer men det är många relativt nydisputerade som har det mycket sämre, säger han.
Mattias Collin är forskarassistent i experimentell infektionsforskning på en klinisk avdelning med experimentell verksamhet vid Universitetssjukhuset i Lund. Forskningen går ut på att leta efter nya sätt att bota infektionssjukdomar.
Komplement till arbetet
Nu är Mattias Collin också nyvald lokal ordförande för SULF Lund. Vid intervjun är han så nyvald att han inte ens har haft det första styrelsemötet.
Mattias Collin håller alltså på att bygga upp en forskarkarriär och är mycket engagerad i fackligt arbete, dessutom har han familj, fru och en tvååring och en fyraåring.
Hur hinner du med?
– Ibland är det stressigt när många rycker i en, men på det stora hela är det fackliga engagemanget ett komplement till arbetet. Det är en ventil, man får tänka på ett annat sätt och man lär sig mycket som man kan använda i forskar- och lärarjobbet.
Ibland känns det som tiden inte räcker till, men yrkeslivet och den fackliga verksamheten ger åt båda håll.
Du måste vara en mycket välorganiserad människa?
– Nej, säger Mattias Collin och skrattar, jag är inte särskilt välorganiserad, snarare tvärtom. Men att ha familj har tvingat mig att styra bättre över min tid.
Vilken är din drivkraft till engagemanget?
– Det är svårt att svara på, det finns flera komponenter. En är gemenskapen med de andra aktiva i SULF. De kommer från olika verksamhetsgrenar och ser olika delar av helheten. Och så kan vi göra en del nytta, hjälpa medlemmarna på lokal- och individplanet. Och så är det roligt att engagera sig i policyfrågor, i förbundsstyrelsen, men också lokalt i exempelvis opinionsfrågor och i remissvar.
Han är också aktiv i SULF:s postdokgrupp, en löst sammansatt grupp inom förbundet.
– Vi bevakar situationen för postdok, det är en utsatt grupp som ofta hamnar mellan stolarna, de försörjer sig ofta på stipendier fast många är i den åldern att de bildat familj.
– Vi pratar med finansiärerna som många gånger inte inser det problematiska med stipendier. Vi försöker få dem att ta större ansvar och ge postdoktjänster istället.
Vilken anser du är den viktigaste fackliga frågan?
– Den viktigaste frågan att lösa är en fungerande tjänstestruktur. Nu har vi ett så dåligt system, eller snarare att det lilla system som finns inte har efterlevts. Under lång tid har man rekryterat utan att ha en plan. Det måste man göra något åt.
Hitta en lösning
Mattias Collins åsikt är att den nyss avslutade Befattningsutredningen pekade på problemen men gav inte någon lösning fullt ut; att hitta en lösning kräver inte bara ord i utredningar och propositioner utan man måste skjuta till medel.
– Det saknas en analys av hur många lärare som behöver ersättas och det finns ingen plan på hur man ska rekrytera. En lösning kräver en analys av hur många universitetslärare vi vill ha och vad det kommer att kosta.
Han anser det naturligt att det finns en viss konkurrens inbyggd i systemet, att de bästa ska rekryteras.
– Men har man väl beslutat att satsa på någon måste man ge rimliga villkor, annars kommer man inte att kunna locka folk till den akademiska världen i framtiden.
– Det är också en jämställdhetsfråga, med en dålig tjänstestruktur tappar man framförallt kvinnor. Bland doktorander är nu hälften kvinnor men några år efter disputationen lämnar kvinnorna forskningen. De drabbas hårdast av det illa genomtänkta tjänstesystemet som gör att man inte får trygga förhållanden efter doktorsexamen.
PER-OLOF ELIASSON
