Vår kollega Fuat Deniz har brutalt ryckts bort från oss. Han har lämnat oss i ett tomrum, tyngda av sorg.
Fuat läste 1987–1990 på samhällsvetarlinjen vid dåvarande Högskolan i Örebro. Vi är flera lärare som redan då lade märke till Fuats begåvning. Hans kunskapstörst och frågvishet men samtidigt lågmälda och varma sätt gjorde att man lade märke till honom bland alla andra studenter. Han var mer intresserad av att höra vad andra hade att säga än att till varje pris framföra sin egen åsikt. Men han lyssnade aldrig passivt, utan frågade och ifrågasatte.
Fuats stora intresse av att förstå världen i hela dess mångfald gjorde att han fortsatte studera på forskarnivå. Han fanns bland oss kollegor vid högskolan samtidigt som han var doktorand vid Uppsala universitet. Vad han framför allt var intresserad av var att förstå vad som händer med den etniska identiteten när en minoritet tvingas flytta från en kultur till en annan, och han valde att undersöka sitt eget ursprung, det assyriska folket. Efter disputationen 1999 gick han vidare i sin forskning och studerade alternativa livsstilar, unga människors tankar om på vad som kännetecknar ett gott liv och som tillsammans med andra försöka leva det. Under denna höst blev han också involverad i ett större euro-peiskt forskningsprojekt, som handlade om religiösa rörelsers betydelse i de alltmer segregerade städerna i Europa.
VID ÖREBRO UNIVERSITET har även hans lärargärning gjort djupa intryck. Hans lyssnande men samtidigt ifrågasättande sätt, hans djupa kunskap och hans generositet mot andra personers åsikter och kunskaper, gjorde att han var en oerhört uppskattad lärare. Han blev flera gånger nominerad till det pedagogiska priset vid Örebro universitet. Han förenade stora kunskaper med ett ödmjukt förhållningssätt vilket gjorde att han var mycket respekterad av all personal vid Samhällsvetenskapliga institutionen.
Även om vi som kollegor uppskattade hans kunskaper och pedagogiska skicklighet, minns vi honom framför allt som en nära vän och den bästa av arbetskamrater. Fuat var alltid välkomnande och varm i sitt bemötande. Han var alltid mån om att alla skulle få komma till tals och hade en oerhörd förmåga att skapa god stämning och få alla att känna att de betydde något. Fuat personifierade den öppna famn som vi vill ska känneteckna det mångkulturella samhället: en värld där vi ser varandras olikhet, men främst som en spännande möjlighet och inte som ett problem. Fuats livshållning gestaltade den djupt mänskliga frågan ”Vem är du och vad kan jag lära av dig?”.
Vi är alla chockade över det inträffade och tomrummet efter Fuat känns enormt. Vi har inte bara förlorat en uppskattad lärare utan en sann vän och ett föredöme för hur man bör vara som lärare, forskare och människa. Samtidigt bär vi alla med oss den bild av världen som Fuat så tydligt stod för; vi kan leva tillsammans – jämlika och samtidigt olika. Våra tankar går till dem som stod honom närmast; hans fru och hans dotter, och hans föräldrar och syskon.
MIKAEL CARLEHEDEN,
ROLF LIDSKOG
avdelningen för sociologi,
Samhällsvetenskapliga institutionen,
Örebro universitet
