Bakgrunden till Befattningsutredningen är de stora svårigheterna att göra karriär på universitet och högskolor.
– Framförallt är det besvärliga förhållanden under postdokperioden. Är det för oattraktiva villkor kan man inte locka de begåvningar vi behöver till högre utbildning och forskning, säger utredaren Ann Numhauser-Henning, prorektor vid Lunds Universitet.
Förändringarna i lagen om anställningsskydd är också en bakgrund till utredningen.
Enligt LAS har numera den som sammanlagt arbetat i en så kallad allmän visstidsanställning 24 månader under en femårsperiod för samma arbetsgivare rätt till tillsvidareanställning.
– Ändringarna i LAS innebär att man inte längre kan låta människor gå på tillfälliga anställningar så länge som man de facto gjort inom högskolesektorn, säger Ann Numhauser-Henning.
Den nuvarande befattningsstrukturen åskådliggörs i en illustration i betänkandet Karriär för kvalitet. De diffusa anställningsförhållandena de första åren efter doktorsexamen representeras i figuren av ”det postdoktorala molnet”.
– De nydisputerade får inte en klar bild av hur man kommer vidare. Det visar sig också i att vad vi kallar LAS-forskarna är långt över 5 000 personer.
” LAS-forskarna” är forskare som går på korta visstidsförordnanden och kanske aldrig blir tillsvidareanställda.
– De allra flesta disputerade får bara korta tidsbegränsade anställningar, som projektanställningar på externa medel. Det är en väldigt osäker situation.
LAS-forskarna är långt fler än de meriteringsanställningar som idag finns bland forskarna, på tjänsterna forskarassistent och biträdande lektor finns tillsammans bara drygt tusen personer.
Chansen att kanske så småningom bli inlasad gör att många forskare klamrar sig kvar vid en institution i hopp om att bli anställda.
– Det betraktar vi inte som kvalitetsdrivande, tvärtom. Dessutom är det rörlighetshämmande.
Svagt ledarskap
Utredningen pekar på ett svagt ledarskap inom högskolan, med ett ”outvecklat arbetsgivaransvar för lärare och forskare med ofta slappa rekryteringsrutiner”.
– Man låter ofta yttre omständigheter, extern finansiering och vilka som råkar bli inlasade, avgöra valet av personal,
i stället för att göra ett aktivt strategiskt val. Du har betydligt mindre strategisk blick när du faktiskt inte väljer dina anställda, inte heller har du särskilt utvecklad omsorg om dem.
Förslaget till ny befattningsstruktur åskådliggörs i Figur 2.
– Tanken är att man ska ha en tydligare, funktionellare, attraktivare och samtidigt progressiv karriärgång.
Förändringarna i LAS innebär att de tillfälliga anställningarna inom den så kallade LAS-forskargruppen inte blir lika attraktiva att använda för arbetsgivarna. Med de nya LAS-reglerna kommer de här forskarna att bli fast anställda efter en tid och arbetsgivarna tvingas ta ansvar för dem.
– Då kan de regelrätta meriteringsanställningarna, postdoktor och biträdande lektor, bli mera intressanta för arbetsgivaren.
Meriteringsanställningarna följer inte LAS-reglerna, de kan alltså pågå längre tid och under vissa omständigheter, som föräldraledighet, kan de förlängas.
– Vi menar att det är kvalitetsdrivande att använda de här
meriteringsanställningarna i stället för att lasa in människor.
Ny befattning inrättas
En biträdande lektor ska inte automatisk bli tillsvidareanställd efter en viss tids anställning, men ha rätt att bli prövad för en högre tjänst. Bara om den biträdande lektorn blir godkänd får hon eller han tillsvidareanställning.
Den högre tjänsten är den nya befattningen biträdande professor, som närmast motsvarar docent. Anledningen till att biträdande lektor inte ska befordras till lektor är enligt Ann Numhauser-Henning att det idag finns en ”asymmetrisk” rekrytering till lektorstjänster.
När en adjunkt blir befordrad till lektor sker det genom att uppfylla minimikraven för behörighet.
– Men biträdande lektorer har haft förmånen att under ganska förmånliga villkor forska och meritera sig under fyra års tid. De bör då befinna sig på en högre nivå än minimikraven men ska idag ändå prövas till samma befattning – det är inte riktigt rimligt.
Utredningen har också förslag direkt riktade mot missbruk av visstidsanställningar som exempelvis gästlärare, timlärare eller lärare vid de konstnärliga högskolorna.
– Idag finns inte några påföljder om man missbrukar reglerna om visstidsanställning vid högskolan.
Därför föreslår utredningen att de allmänna skyddsreglerna för visstidsanställning i LAS också ska gälla visstidsanställning enligt högskoleförordningen och att den som blir utsatt för missbruk av reglerna ska kunna få skadestånd.
En väsentlig punkt är jämställdheten.
– Hela förändringen i befattningsstrukturen är gynnsam ur ett jämställdhetsperspektiv. Det blir tydligare vad som gäller och det blir kortare väg till fast tjänst vilket vi tror tilltalar särskilt kvinnor.
Utredningen föreslår också att man ska få ”kalla” professorer utan att utlysa befattningen. Man går alltså rakt till en utvald person och erbjuder tjänsten.
– Man ska alltid kunna kalla en lämplig och behörig person av underrepresenterat kön. Det ska också vara möjligt att kalla en professor under andra omständigheter men då krävs det särskilda eller synnerliga skäl beroende på omständigheterna.
Utredningen har också tittat på anställningsprocessen.
– Vi föreslår att det ska bli större självbestämmanderätt för lärosätena vid anställningar och att man tar bort flertalet regler i högskoleförordningen kring anställningsprocessen. Det får man reglera i den lokala anställningsordningen i stället, till exempel krav på sakkunniga.
Anställningsärenden kommer även i fortsättningen att vara möjliga att överklaga och få överprövade av överklagandenämnden.
Utredningen vill också se ökat utbyte med omvärlden.
– Ett tydligare system, med klart angivet vilka karriärsteg som finns och ungefär när i karriären de ligger, tror vi i sig är bra för rörligheten. Vår förhoppning är också att man ska gå över till öppen rekrytering till meriteringsbefattningarna. Att man kan söka dem tror vi i sig skapar en ökad rörlighet jämfört med dagens system.
Viktig pusselbit
Förhoppningen är ökad rörlighet, inte bara mot andra lärosäten, utan också mot andra sektorer i samhället och även internationellt.
– Vi tror att det nya karriärsteget biträdande professor blir en viktig pusselbit i internationell rekrytering, då finns det en intressantare tjänst än lektor att locka yngre seniora forskare med.
Utredningen vill också få till stånd ett nationellt systemtänkande.
– Sverige måste vara konkurrenskraftigt i den globala kunskapsekonomin. Då gäller det att ha högt utbildade människor och forskare. Det är ju ingenting som man utvecklar snabbt, det handlar om mångåriga processer och det gäller att ta hand om dem i alla steg från doktorandutbildning och framåt så att inte de här personerna flyr till andra länder eller andra sysselsättningar.
Då kan inte arbetsgivarna ha ett snävt egoistiskt perspektiv och bara se till sitt eget bästa på kort sikt. Exempelvis är det inte alls säkert att postdoktorerna stannar kvar på lärosätet där de anställs, men de kommer hela systemet tillgodo även om de flyttar till en tjänst på annat håll.
– Arbetsgivarna och resten av systemet, till exempel externa
forskningsfinansiärer, måste ha ett makroperspektiv på forskarna som en resurs för den svenska ekonomin, säger Ann Numhauser-Henning.
Utredningen föreslår att de nya reglerna för anställning införs 1 juli 2009.
PER-OLOF ELIASSON
