Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Larm gav resultat sen kom nya problem

År 2004 kom larm om arbetsmiljön vid dåvarande Mitthögskolan. Huvudskyddsombuden vid de fyra campusorterna gjorde en gemensam anmälan till Arbetsmiljöinspektionen, gällande ”akuta hälsorisker för personalen”. Snart fyra år senare kan man konstatera att larmet givit resultat, det vill säga gällande de då specificerade problemen. Sam-tidigt som nya har uppstått.

20 december, 2007
Universitetsläraren

Till detta kommer det vakuum eller åtminstone den turbulens som uppstått på högsta ledningsnivån under hösten, sedan rektor Thomas Lindstein beslutat lämna sin tjänst två år innan förordnandet skulle gått ut och förvaltningschefen Robert Hemmingsson sagt upp sig.
Vad som också hänt sedan 2004 är att högskolan uppgraderades till universitet vid årskiftet 2004/2005 och att fyra campus har blivit tre, där avvecklingen av Örnsköldsvik bidrog till en drastisk ”lösning” av de där definierade arbetsmiljöproblemen.
Mittuniversitetet skiljer sig från andra universitet genom den geografiska spridningen av campusorterna, Härnösand, Sundsvall och Östersund, liksom genom det stora antalet distansstudenter, 45 procent av sammanlagda antalet studenter.
Gemensamt med många andra lärosäten har Mittuniversitetet problemen med det minskade söktrycket som har inneburit att 80 lärartjänster försvunnit sedan 2003. Vilket, enligt SULF:s lokala företrädare Lars P Nilsson, har lett till en situation där man möjligen på vissa håll kan tala om mer adekvat bemanning.
– Men det är lika sant att somliga lärare numera måste slita som djur. Och universitetets ekonomi har inte hämtat sig ännu, därför behöver vi en rektor som kan fatta viktiga beslut.

5 miljoner på arbetsmiljön
Ja, att Mittuniversitetet står inför rektorsbyte uppfattas både som problematiskt och som en möjlighet till positiva förändringar. Efter larmet och anmälan 2004 initierades projektet Satsa friskt. Med hjälp av 2,7 miljoner kronor från Utvecklingsrådet och universitetets egen motfinansering har mer än 5 miljoner satsats på att förbättra arbetsmiljön.
En del av projektet är en kartläggning av den psykosociala miljön via webb-enkäter riktade till samtliga anställda. Resultatet av den tredje och senaste kommer att presenteras i januari nästa år.

Nytt larm
I ett brev till Arbetsmiljöverket och universitetsledningen i februari 2007 uttrycker sig huvudskyddsombuden till en del positivt om utvecklingen. ”Inom ramen för detta projekt (Satsa friskt) har arbetsmiljösatsningar initierats och uppmuntrats. Det har satts in olika utbildningsinsatser för att förbättra kunskaperna om samverkan och systematiskt arbetsmiljöarbete bland de anställda i allmänhet och särskilt för universitetets prefekter och avdelningschefer. Skyddsombuden medverkar i de lokala samverkansgrupperna på institutions- och enhetsnivå. Skyddskommittén, under universitetsdirektörens ordförandeskap, träffas minst sex gånger om året och kännetecknas av en öppen och konstruktiv dialog mellan arbetsgivare och arbetstagare.”
Men skrivelsen tillkom inte för att ge entydigt beröm, tvärtom innehöll den ett nytt larm, om nya problem:
”Det finns dock delar av verksamheten där denna konstruktiva dialog inte fungerar. Vid Institutionen för Humaniora i Härnösand har det funnits dokumenterade allvarliga arbetsmiljöproblem sedan årsskiftet 2005/2006. Problemen uppmärksammades bland annat genom den psykosociala arbetsmiljöundersökning som utfördes i december 2005 och genom redogörelser från anställda till huvudskyddsombudet. Det rapporterades om mycket hög arbetsbelastning med påföljande stress, missnöje med arbetsklimatet och ett misstroende mot prefekten vid institutionen.”

Bra på vissa orter
Lyssnar man vid sidan av formella skrivelser och enkäter märks uppfattningen att somligt fungerar, till och med mycket bra, på vissa orter och institutioner. Arbetsmiljöfrågorna beskrivs som ”ganska ordinära problem, men som förvärrats genom att ha cementerats”. Några talar om problem med att medarbetare inte är lojala i förhållande till själva ”multicampusuniversitetet”, utan enbart med ”sin” ort eller enbart ”sin” institution. Att tänka på universitetet som helhet låter sig lättare proklameras och sägas, än att uttryckas i vardag och praktik.
Några menar att det ständiga undersökandet av arbetsmiljön, trots de bästa avsikter, kan bli negativt och bidra till problemcementeringen. Ytterligare andra skulle gärna ha sett att Thomas Lindstein stannat kvar. Men det finns också totalt motsatta uppfattningar, att rektor har stort ansvar för att ledningen inte fungerat, för att problem sopats under mattan, som i en dysfunktionell familj.
Ett av problemen som bland andra huvudskyddsombuden pekar på som kvardröjande är den långsamma alternativt ovilliga hanteringen av arbetsmiljörelaterade ärenden och personalpolitik.
Och gällande detta kan man uppfatta ett slags situationens ironi i att avgående rektor Thomas Lindstein under tiden vid Mittuniversitetet har utvecklat vad han själv beskriver som utbrändhetsproblematik, till en del relaterad till hans egen arbetssituation, vilket bland annat har inneburit att han inte ens kunnat skriva sitt eget namn – ”och för mig som rektor är det ju många papper att skriva under”.
Rektor säger att han underskattade antalet obligatoriska resor, vilket i kombination med ett av personliga skäl nödvändigt dagspendlande mellan Stockholm och Mittuniversitetet, bidrog till hans egen utbrändhet.

Konflikter finns överallt
I övrigt, när det gäller arbetsmiljöproblemen, ser han dock inte att Mittuniversitetet skulle vara särskilt drabbat.
– I allt väsentligt är det det gamla vanliga trasslet, konflikter finns överallt. Omgivningen fokuserar gärna på att det är flera campus just när det gäller Mitt-universitetet, men det gäller ju andra universitet och jag vet av egen erfarenhet att kulturkrockar kan uppstå utan geografiska avstånd, säger Thomas Lindstein som kom till MIU efter att ha varit rektor för Ersta och Sköndal i Stockholmsområdet.
När det gäller den egna upplevelsekrocken, mellan förväntningar och verklighet, beskriver han det som att han var inriktad på att arbeta ”lustfyllt”, som han uppfattade att han gjort i utvecklingen av Ersta/Sköndal, där kunde han, i princip, ägna sig åt att ”gasa och öka”.
– Men när det gäller Mittuniversitetet har det, frånsett första året, handlat om att hantera det minskade söktrycket och dess negativa påverkan på ekonomin.
Och är det något som Thomas Lindstein önskar är det att han skulle ha hunnit att förbättra denna ekonomi, ”jag skulle gärna ha velat lämna efter mig en helt färdigstädad organisation”.
– Mest nöjd är jag med att ha medverkat till en ökad demokratisering, att institutionsstyrelser har återinförts och fakultetsinflytandet har ökat.
Hans beslut att i förtid lämna MIU beskriver han inte enbart som relaterat till utbrändhet, det han allra först nämner är att han lockats av att åter kunna arbeta ”lustfyllt”, då med att skriva och sammanställa sitt eget forskningsprojekt.

Redan före jul
Redan före jul kan ett antal kandidater till att efterträda Thomas Lindstein komma att presenteras, eftersom nuvarande rektor avgår formellt 1 februari kan man anta att det brådskar.
Men universitetets styrelseordförande Birgitta Böhlin säger att det viktigaste är att hitta rätt person, inte att lösa efterträdarfrågan snabbt.
Styrelsens ambition är också att försöka få en person som inte pendlar, som åtminstone finns på plats under veckorna. Hon menar, precis som Thomas Lindstein, att omgivningen tenderar att ”överdramatisera” Mittuniversitetets spridning på flera orter och tycker att det vore ”tramsigt” att tolka avhoppen i ledningen (rektors och förvaltningschefen Robert Hemmingssons) som kristecken.
– Man kan lika gärna se det som en fantastisk möjlighet för den tillträdande rektorn att själv kunna rekrytera en så viktig och nära medarbetare.
Ett av huvudskyddsombuden, Janet Harling uttrycker en mer försiktig, men dock optimism, gällande ”sitt” område, arbetsmiljöfrågorna
– Vi kan ju konstatera att det fackliga arbetet funkar mycket bra, liksom företagshälsovården och att vi tre huvudskyddsombud jobbar tight, utan problematisk ”ortslojalitet”, vi stöttar och går ut och in i varandras ärenden.
– Det som varit ett fortsatt minus, efter 2004, har varit rektors hantering, att kommunikationerna gått långsamt, att det har varit negativt laddat genom att negativa nyheter har uppfattats ”personligt”.

Inte skjuta budbäraren
Janet Harling säger att huvudskyddsombuden nu ser fram emot att få en rektor med en ”öppen och proffsig” inställning till arbetsmiljöfrågorna och skyddsombuden, för att alls få någon som vill arbeta som ombud krävs en ledning utan tendenser att vilja ”skjuta budbäraren”.
Styrelseordförande Böhlin säger att rekryteringsfirman som universitetet anlitar, har fått fram ”många intressanta kandidater” och styrelsen vill, självfallet, ha någon som kan ”utveckla Mittuniversitetet inför framtiden”.
Ny rektor innebär alltid nya förväntningar, i Mittuniversitetets fall är de extra stora, samtidigt omvänt låga: ”Värre ledningsvakuum kan det helt enkelt inte bli”.
Till kompetensprofilen för Mittuniversitetets nya rektor bör nog därför särskilt räknas förmåga att stå pall för stort förväntningstryck.

MARIELOUISE SAMUELSSON

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023
Nummer 4, 2023