Ann Fritzell anser att det är mycket som är bra i utredningen.
– Man föreslår en kraftig höjning av den lägsta per capita-ersättningen till 50 000 kronor per helårsstudent.
Den automatiska kopplingen mellan studentpengens storlek och organisatorisk tillhörighet tas bort. Däremot inför man olika tillägg för utbildningar som har mer krävande pedagogik.
– Men man säger inte längre att det per definition alltid är medicin och teknik som ska ha högre studentpeng, det får bestämmas i särskild ordning. Det är klokt, då det innebär att man inte låser in vissa utbildningar till att alltid vara resurssvaga.
Utredningen föreslår också att man tar bort ersättningen per helårsprestation, den så kallade HÅP:en.
– Det är bra det också. Då slipper vi diskussionen om att man kan sänka kraven bara för att godkänna studenter.
Invändningen mot att HÅP:en tas bort kan vara att lärosätena då inte behöver
bry sig om huruvida studenterna klarar studierna eller inte.
Vi är dock övertygade om att lärarna är så angelägna om kvaliteten i utbildningen att man inte bara tar in studenter och struntar i dem. Vi tror att yrkesstoltheten är stark.
Bra återställare
Ann Fritzell är mycket positiv till höjningen av studentpengens grundbelopp.
– Det här är verkligen en återställare till anslagsnivån i början på 1990-talet. Och det är hög tid för det. Att man kommit fram till den höga ersättningen beror på att man utgått från Högskoleutredningens, den så kallade Grundbultens beräkningar i början på 1990-talet.
Det här har länge varit en hjärtefråga för SULF.
– Frågan om urholkningen och behovet av en återställare har vi drivit hårt ända sedan Göran Persson som finansminister började sanera statsbudgeten.
Ann Fritzell anser också att det är utmärkt att man på studentpengen lägger en forskningsanknytningsresurs på 10 procent, 5 000 kronor.
– Det är i princip bra för det visar att alla utbildningar ska ha en forskningsanknytning, ha lärare som är forskarutbildade och vara aktiva forskare.
– Det är en av SULF:s käpphästar, först lanserad i förbundets utbildningspolitiska program från år 2000, då kallad lärarpeng.
– Här tycker jag att SULF kan ta åt sig äran att den här frågan har kommit upp i debatten, där också SUHF deltagit .
Men enligt förbundet är påslaget på tio procent alldeles för litet.
– Vi anser att man borde ha ett 30-procentigt påslag för att garantera alla lärare minst 30 procent forskning i tjänsten. Men det är som sagt ett principiellt viktigt steg att förslå en forskningsanknytningsresurs.
Det bästa i utredningen
Enligt Ann Fritzell är dock det bästa i hela utredningen förslaget att avskaffa produktivitetsavdraget.
– På den punkten kan SULF ta åt sig hela äran. När vi uppmärksammande den frågan första gången vid en uppvaktning av riksdagens utbildningsutskott hösten 2001 visste ingen inom högskolesektorn ens om att produktivitetsavdraget fanns.
– Nu föreslår utredningen att produktivitetsavdraget tas bort för utbildningsdelarna av anslagen. Det är ett jättesteg framåt.
Lärosätena kommer också enligt utredningens förslag att få ersättning i förhållande till forskarutbildningens volym. Man kommer att räkna helårsdoktorander på samma sätt som man räknar helårstudenter, men med väsentligt större ersättning per doktorand.
– På 1990-talet fördubblade universiteten antalet examinerade doktorander utan att få en enda krona extra så det är rimligt att man nu kopplar volym i utbildning till ersättning. Denna ersättning baseras dessutom på att doktoranden är anställd, ännu ett insiktsfullt förslag från utredningen.
Ann Fritzell anser också att det är bra att lärosätena kommer att få ett enda anslag för utbildning och forskning.
– Det innebär att man inte behöver diskutera om vad som är det ena och vad som är det andra. Men huvudskälet till varför det bör vara ett enda anslag är att utbildning och forskning hänger ihop och detta ger en signal om att det bör vara så.
Utredningens förslag innebär också en större långsiktighet i resurstilldelningen.
– Man får pengar som gäller för en hel fyraårsperiod och man vet i förväg vad som gäller för alla de fyra åren. Och det är först nästa fyraårsperiod som påverkas om ett lärosäte inte kan nå upp till de utbildningsvolymer som resurserna beräknats för.
– Det ger en långsammare påverkan av fluktuationer, framförallt får man sänkt anslag i mycket långsammare takt än man får idag om verksamheten minskar. Och det är ju bra för högskoleutbildning är en långsiktig verksamhet och man kan inte avveckla vare sig personal eller lokaler snabbt.
Gynnar de stora universiteten
Men allt är inte positivt, det finns också delar av utredningen som SULF är tveksamt till. De så kallade fakultetsanslagen, medlen till forskning som anvisas direkt till varje universitet, ska till hälften vara beroende av olika kvalitetskriterier. Utfallet är avhängigt av hur många olika kvalitetsindikatorer som universitetet har i förhållande till andra lärosäten.
Det innebär per definition att ett stort lärosäte alltid kommer att ha mera av de här faktorerna.
– Jag tror att det här är ett system som på sikt kommer att gynna de stora universiteten, säger Ann Fritzell.
Dessutom kommer de valda kvalitetsindikatorerna att bli mycket styrande för hela forskningsverksamheten.
– Risken är väldigt stor att universiteten kommer att koncentrera sig på det här och inte på annat som också har betydelse för forskningens kvalitet. Det är en principiell invändning mot kvalitetsindikatorer.
Utredningen har simulerat de föreslagna kvalitetsindikatorerna för att fördela forskningsmedel och redovisar i en tabell (se sidan 6) hur förslaget slår för olika universitet. De stora vinnarna blir Linköping och Lund, liksom de specialiserade universiteten Chalmers, KTH och KI.
Växjö, Umeå och Mittuniversitetet är de stora förlorarna liksom Göteborgs universitet. Alla övriga universitet skulle också förlora på ett genomförande av förslaget.
– Vinner på upplägget gör de universitet som har traditionellt akademiskt upplägg och inte mycket lärarutbildning (vilket till exempel Umeå och Göteborg har men inte Lund). Det är ett tydligt mönster.
Ny nämnd bedömer
Enligt utredningen kommer man också att göra ett slags lärosätesbedömningar som ska användas för att fördela kvalitetsresurser till utbildningen.
– Det är för mig oklart hur de här föreslagna bedömningarna kommer att påverka Högskoleverkets kvalitetsbedömningar som verket ska fortsätta med.
Utredningen föreslår en ny nämnd (i utredningen kallad intermediär) som ska svara för de här bedömningarna och som också ska stå för bedömningen av framstående forskningsmiljöer och eventuella nya forskningsprofiler vid högskolorna.
Den här nämndens bedömningar av lärosätenas kvalitetsarbete ska påverka tilldelningen av medel till utbildningen i form av ytterligare tilläggsbelopp.
Ann Fritzell är kritisk.
– Vi tror att ytterligare tillägg till ersättningen per student för att lärarna ska kunna forska i rimlig omfattning vore en mycket viktigare insats för kvaliteten på utbildningen än utredningens luddiga förslag till bedömningar av lärosätenas arbete med kvalitet, säger hon.
PER-OLOF ELIASSON
