Förhandlingarna mellan SACO-S och Arbetsgivarverket strandade på frågan om universitetslärarnas arbetstider.
SULF ville ha bättre villkor när det gäller lärarnas och forskarnas arbetstider.
Lärosätena ville däremot riva upp arbetstidsavtalet och ta bort all central reglering av arbetstiden.
Resultatet av medlingen blev enligt förslaget från de två medlarna Ulf Perbeck och Dan Brändström att det förutvarande arbetstidsavtalet fortsätter att gälla i två år framåt, till 30 september 2009. Sedan kan parterna förhandla fram ett nytt centralt avtal.
– Tanken med upplägget är att man träffar lokala arbetstidsavtal på grundval av det centrala avtalet. De lokala avtalen fortsätter också att gälla under den här perioden. Man kan precis som nu komma överens om ändringar i de lokala avtalen, men då måste parterna vara överens, säger SULF:s förhandlingschef Björn Birath.
Från 1 oktober 2009 införs tre månaders uppsägningstid i de lokala avtalen. Om man inte kommer överens när man omförhandlar ett lokalt arbetstidsavtal tillsätts på lokal nivå en skiljenämnd med en opartisk ordförande.
– Om den här processen inte fungerar från oktober 2009 så är vi då redan i början på nästa avtalsrörelse och frågan kommer naturligt in i den. Det kan bli upptakten till nästa avtalsrörelse.
Avtalet som helhet löper till 30 september 2010.
Björn Birath anser att förbundet i nästa avtalsrörelse kommer att förhandla i en ny situation med bättre förutsättningar för högskolan och de anställdas verksamhet.
– De kommande åren väntar vi stora förändringar, en ny tjänsteorganisation kommer förmodligen att sjösättas på grundval av Befattningsutredningens kommande förslag.
Dessutom kan det också bli väsentligt bättre ekonomiska förutsättningar för verksamheten inom högskolan.
Det kan bli en konsekvens av forskningspropositionen hösten 2008 och utredningen Ökad frihet för högskolor och universitet som ska vara klar om ett år.
Avvärjde arbetsgivarförslag
Björn Birath ser hoppfullt på nästa avtalsrörelse.
– Då har vi ett bättre ekonomiskt läge
så vi bedömer att det blir en mer positiv attityd från motparten för en rimlig omfattning på forskningen för universitetslärarna och möjlighet att följa forskning i större utsträckning.
Men den här gången kom ni inte hela vägen?
– Arbetsgivarna kom inte heller så långt som de hade hoppats. Det vi lyckades göra är att avvärja de nästan revolutionära förslag som arbetsgivarna ville genomföra. De talade i media om att ”det behövs en kulturrevolution inom arbetstidsområdet för statligt anställda”. Man ville helt ta bort det centrala arbetstidsavtalet och de lokala avtalen skulle kunna sägas upp och arbetsgivaren skulle då i sista hand kunna bestämma utformningen av avtalen.
Inga procenter
Det centrala avtalet som helhet är procentlöst, förhandlingar om löneökningar sker lokalt. SACO-S har haft sådana procentlösa avtal sedan 2001.
Innebär det att det blir mycket olika löneökningar på olika lärosäten?
– De avtal som kommer att träffas inom statsområdet och som innehåller kronor och procent kommer att vara styrande även inom vårt område.
SEKO har förhandlat fram ett preliminärt avtal lite över industriavtalets nivåer med sammanlagt 11,1 procent på tre år.
En förbättring i det nya avtalet är att avsättningen till individuella ålderspensionen ökar från 2,3 procent till 2,5 procent av lönen.
– På sikt kommer det att öka tjänstepensionen, så det är positivt att vi lyckades åstadkomma den här nivåhöjningen. Och speciellt för de unga doktoranderna är det viktigt att man på den ena delen av pensionsavgiften får tillgodoräkna sig avgifter redan från 23 års ålder i stället för 28 år som hittills.
En annan förändring är att man nu kan välja till efterlevandeskydd i tjänstepensionen. Det innebär att de efterlevande får en del av pensionskapitalet om den försäkrade avlider i förtid.
Sjukpensionen sänks däremot för de nya sjukpensionärer som tillkommer efter årsskiftet. Då minskar tjänstesjukpensionen med 6 procentenheter.
Under 7,5 basbelopp är tjänstesjukpensionen 21 procent utöver de 64 procent som man får från försäkringskassan. Sänkningen är alltså från totalt 85 procent till 79 procent. Över taket på 7,5 basbelopp är sänkningen också 6 procentenheter, från 81 till 75 procent.
– Det här är fortfarande bättre nivåer än de som finns inom andra avtalssektorer, säger Björn Birath.
Det sker ingen retroaktiv försämring, för den som redan har sjukpension gäller de tidigare nivåerna även i fortsättningen.
Bättre för visstidsanställda
En sak värd att notera speciellt för högskolesektorn är att i Trygghetsavtalet får tidsbegränsat anställda en klar förbättring.
Den som är tidsbegränsat anställd omfattas hittills av Trygghetsavtalet efter att ha varit anställd under minst tre år efter varandra. Om man därefter mister jobbet kan man anlita Trygghetsstiftelsen tjänster.
Kravet på tre års anställning blir kvar men det räcker nu att man har totalt tre års anställning under en fyraårsperiod.
Det tolereras alltså ganska långa uppehåll i anställningarna. Det är inte ovanligt alls att våra medlemmar har sådana uppehåll så det här är en klar förbättring, säger Björn Birath.
PER-OLOF ELIASSON
