Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Många mastersprogram ställs in i brist på sökande

Inför Bolognaanpassningen har lärosätena tävlat med varandra i att starta masterprogram. – Det har varit på gränsen till masterhysteri, säger Eva Åkesson, vicerektor vid Lunds universitet och nationell Bolognaexpert. Men många av de nästan 700 utannonserade programmen kommer inte igång. De ställs in i brist på sökande

14 december, 2007
Universitetsläraren

Bolognaprocessens avancerade nivå har rönt stort intresse från svenska lärosäten som har inrättat närmare 700 olika masterprogram. Studenterna har varit betydligt svalare. – Intresset är överlag ganska lågt. Det har varit dålig timing med en urstark arbetsmarknad och ett utflöde av studenter ur högskolan, säger Lars Lustig, biträdande universitetsdirektör vid Umeå universitet. Däremot ser man vid Umeå universitet ett tydligt intresse från internationella studenter. –I dagsläget har vi 430 antagna free-movers från länder utanför Europa men marknaden är svår att greppa och vi vet inte vilka som dyker upp i slutänden, säger han. Flera förklaringar Umeå universitet annonserade ut mellan 30 och 40 masterutbildningar. – En del har dragit hyggligt med sökande men många har dragit väldigt dåligt. Det generella mönstret är att teknik och naturvetenskap har problem och det gäller också på masternivån, men också inom ekonomi och samhällsvetenskap finns det utbildningar som har klara problem. Lars Lustig urskiljer flera förklaringar till att så få studenter sökt masterutbildningar. 1. Det är en ny utbildningsform med ett extraår jämfört med en magisterexamen. 2. En stark arbetsmarknad. 3. Det finns en osäkerhet om värdet av utbildningen på arbetsmarknaden. Lite förvirrande – De flesta studenterna är ju inne i det gamla systemet och läser ett program som kanske är på fyra år. De har då möjlighet att välja till ett extra år och få en masterexamen. Det är lite förvirrande och det är osäkert om det extra året ger någon fördel på arbetsmarknaden. Lars Lustig gör reflektionen att de senaste 15 åren har utbildningstiden förlängts ordentligt. –Runt 1990 var den vanligaste examen tvåårig högskoleexamen, ganska snart blev en treårig kandidatexamen normen och mot slutet av 90-talet blev en fyraårig magister den vanligaste typen och nu blir det en femårig master. Men han urskiljer ett annat möjligt scenario. –Studenterna väljer kanske i framtiden att nöja sig med en treårig kandidatexamen om arbetsmarknaden tycker det räcker. Rent hypotetiskt kan det bli en faktisk förkortning av utbildningstiden, säger Lars Lustig. Eva Åkesson anser att det planerats alldeles för många masterprogram. –Det har varit på gränsen till masterhysteri och det ser vi i att vi har nästan 700 program. Det är en mycket stor volym av masterprogram i Sverige när man tänker att det är första gången som de finns. De områden där det planerats flest masterprogram är naturvetenskap och teknik, också samhällsvetenskap och ekonomi har många program medan det är färre inom vård och medicin. De 80-tal programmen inom humaniora är mycket ojämnt fördelade mellan olika lärosäten, en del har många – andra väldigt få. Drygt hälften av programmen har internationell rekrytering eller vänder sig till både svenska och utländska studenter. –Det finns kanske 450 masterprogram som riktar sig till internationella sökande, men en hel del av dem riktar sig till svenska sökande också. Det är klart att antalet sökande är mycket färre än lärosätena hoppats men det är mycket svårt att säga exakt hur många masterprogram som kommer igång i höst. Många program kan ha en eller två sökande men de kanske inte behöver ställas in eftersom många av kurserna i programmen läses tillsammans med studenter som är på väg mot en magisterexamen. – Vid Lunds universitet har vi bara ett par program som ställs in, mycket samkörs. Man ska undvika att ställa in. Då får man hellre vara restriktiv med vad man utannonserar. Har man utannonserat ett program får man fullfölja om det finns sökande. Människor ska hanteras mycket varsamt, de planerar sitt liv och var de ska bo utifrån studierna. Funnits en övertro Under Bolognaprocessen har det i Sverige varit mycket fokus på masterutbildningarna och Eva Åkesson anser att det har funnits en övertro på hur många studenter som har kunnat söka. Man har varit överoptimistisk och hoppats, speciellt på lärosäten som har ont om studenter och kärv ekonomi. – Jag tycker inte man har undersökt tillräckligt hur många studenter som har kandidatexamen och minst två år kvar med studielån så att de kan studera vidare. Det är också möjligt att jämföra med hur många magisterexamina som tas ut inom ett ämnesområde. – Gör man den här typen av uppskattningar så upptäcker man att de allra flesta områdena ligger mycket fel i volym. Naturvetenskap har utlyst i runda tal 175 masterprogram trots att man i många år har haft sviktande rekrytering på grundnivå. – Att det helt plötsligt skulle finnas mängder med studenter som har en kandidatexamen och vill fortsätta att studera samtidigt som det är svårt att rekrytera till grundnivån är en önskedröm. Man kan nu se i facit att det inte fungerar att rekrytera mängder av studenter till avancerad nivå och fylla ut platser som man inte fyllt upp på kandidatprogrammet. Inte lätt att göra prognoser Eva Åkesson ser fler förklaringar till varför planeringen slagit så fel. – I Sverige har vi lagt om hela systemet på en gång och då är det inte lätt att göra prognoser. Det var en forcerad process och väldigt kort om tid. – Det var en stämning av ”var man inte med från början, så är det kört”. Man ser ju inte heller hur många masterprogram det blir innan det är gjort. Alla planerar samtidigt och det går inte att få överblick förrän i efterhand. – Generellt kan man säga att utbudet av masterprogram är för stort och jag tror inte heller att de har rätt inriktning till exempel när det gäller anställningsbarhet. – Det är för mycket fokus på forskarutbildningarna, arbetsmarknaden är ju större än forskargruppen. Man måste göra lite bredare och lite smartare masterprogram, där det blir tydligare vilken kompetens studenterna får. Eva Åkesson tror det kommer att ta ett par år innan det blir balans i utbud och efterfrågan på masterprogrammen. – Den studentgeneration som nu börjar måste redan när den läser kandidatprogrammet fundera kring masterutbildning och rikta in sig på den. – Vi måste också ha en tydligare studievägledning för våra studenter för de måste rikta in sig på en kandidatexamen tidigare, inte blanda kurser för mycket utan ha studiemedel kvar att läsa på masternivå.

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023