Linköping satsar på doktorandtjänster

Statistiken visar annars att det i första hand är mindre universitet och högskolor som anställer sina doktorander. Enligt den senaste statistiken från SCB och Högskoleverket finns cirka 18000 aktiva doktorander vid ett tjugotal universitet och högskolor runt om i landet. Linköpings universitet har drygt 1300 forskarstuderande. Kajsa Ellegård är professor vid Tema teknik och social förändring och sitter med i styrelsen för Linköpings universitet. – De forskarstuderande är vuxna människor och det är viktigt att det finns ett väl fungerande skyddsnät. Den sociala tryggheten saknas för den doktorand som har utbildningsbidrag eller lever på stipendier. Först när de forskarstuderande blir anställda har de rätt till sjukersättning, föräldraförsäkring och stöd från a-kassan efter avslutade studier. Dessutom ger en doktorandtjänst pensionspoäng. Enligt styrelsebeslutet bör alltså anställning vara den enda finansieringsformen vid Linköpings universitet inom tre år. Från och med första juli i år har dessutom samtliga doktorander med utbildningsbidrag rätt till 20 procents anställning som assistent. Extern finansiering Av protokollet framgår att det i våras fanns 77 doktorander med utbildningsbidrag vid lärosätet. Om alla dessa utbildningsbidrag ersätts med doktorandtjänster kostar det cirka 7,9 miljoner kronor. – En stor del av den forskning som bedrivs vid vårt universitet finansieras med externa medel. Om inte externfinansieringen blir större eller om inte statsmakterna ger mer pengar minskar antalet doktorander vid Linköpings universitet när beslutet förverkligats, konstaterar Kajsa Ellegård. Den doktorand som har utbildningsbidrag eller stipendium är inte anställd. En doktorand med tjänst får en annan position. – Det kan resultera i en omställning i tänkandet. Den anställde doktoranden känner sig tryggare och tas mer på allvar. Locka doktorander Universiteten och högskolorna konkurrerar på en utbildningsmarknad om studenter och presumtiva doktorander. Beslut om studiefinansiering påverkar möjligheten att locka nya forskarstuderande. – Det är en fördel att ligga i bräschen med att ge doktoranderna förmånliga studie- och arbetsvillkor, säger Kajsa Ellegård. Styrelsen gav rektor Mille Millnert i uppdrag att samverka med studentorganisationer på riksplanet och att ta kontakt med privata forskningsstiftelser. Rektor ska undersöka om donatorer som nu ger stipendier direkt till forskarstuderande kan lämna motsvarande bidrag till universitet och h�gskolor för att där användas vid finansiering av doktorandtjänster. Rikard Lingström är ordförande i doktorandsektionen på SULF. Han kommenterar styrelsebeslutet vid Linköpings universitet. – Det är verkligen mycket positivt. För ett enskilt lärosäte är det fullt möjligt att ersätta utbildningsbidrag och stipendier med doktorandtjänster. Förhoppningsvis följer fler universitet och högskolor efter. Det är dock nödvändigt att genomföra en regeländring i högskoleförordningen för att generellt förbättra tryggheten. Krav på prestation Stipendier är en omdiskuterad och skattebefriad finansieringsform. Det är inte tillåtet att mottagaren krävs på någon motprestation när ett stipendium är skattebefriat. – Doktorander som tar emot stipendier utför dock värdefull forskning. De forskarstuderande som inte presterar kan avskiljas från finansieringen, vilket visar att det finns ett tydligt krav på motprestation, understryker Rikard Lingström. Enligt Högskoleverkets senaste statistik som gäller för hösten 2006 finansierar cirka 7 procent av landets doktorander sina studier med stipendier. Utbildningsbidrag ger i likhet med stipendier inte tillträde till sjukförsäkring, föräldraförsäkring eller inkomstrelaterad a-kassa och inkomsten är lägre än vid anställning som doktorand. Flera kategorier Cirka 85 procent av de utbildningsbidrag som betalas ut kommer från de stora universiteten Karolinska Institutet, Stockholms universitet, Uppsala universitet, Lunds universitet, Göteborgs universitet och Umeå universitet. Bara 65 procent av landets doktorander är dock verksamma här. De forskarstuderande som är anställda indelas i flera kategorier. Här finns industridoktorander, vars studier bekostas av arbetsgivaren. En grupp är verksam inom lärosätet, ofta som lärare, och ägnar delar av arbetsdagen åt forskarstudier. Dessutom har alltså många studenter doktorandtjänst. Sammanlagt har cirka 3/4 av doktoranderna anställning av något slag och därmed tillgång till de sociala trygghetssystemen. Ett mönster Flera av de största lärosätena, exempelvis Karolinska Institutet och Stockholms universitet, ligger under riksgenomsnittet. Många mindre universitet och högskolor har å andra sidan en hög andel. Vid sex lärosäten är minst 90 procent av de forskarstuderande anställda. – Det finns ett mönster. Etablerade universitet har en stark position och lätt att locka studenter till sin forskarutbildning. De mindre lärosätena hävdar sig i konkurrensen genom att erbjuda doktoranderna trygga anställningsvillkor, säger Rikard Lingström. Per Löwdin arbetar som doktorandombudsman vid studentkåren på Uppsala universitet. – Jag anställdes redan 1986 och har under drygt två decennier försökt stävja missbruket av stipendier. Utvecklingen har varit positiv. I dag är det inte längre lika vanligt att lärosätena använder stipendier för att få billig arbetskraft till sin forskning. I universitetens ledningar och i fakultetsnämnderna finns en vilja att förbättra anställningsvillkoren. Ute på institutionerna och bland enskilda handledare missbrukas dock fortfarande systemet. Olika kulturer Per Löwdin framhåller att det finns olika kulturer inom skilda vetenskapsområden. Vid medicinska utbildningar har stipendier relativt flitigt använts för att finansiera forskarstudier. – Lärosäten har ibland omvandlat sina egna medel till egeninrättade stipendier som skattefritt kan betalas ut till doktoranderna. Det är glädjande att både Karolinska Institutet och Sahlgrenska i Göteborg för ett par år sedan beslutade att avskaffa denna finansieringsform. Förra året publicerade Högskoleverket en rapport, som kartlägger hur ofta universitet och högskolor använder stipendier. – Utredningen gäller bara dem som är doktorander. Mitt intryck är dock att det finns fler stipendiater bland dem som ännu inte antagits till forskarutbildningen. De är skuggdoktorander men utför ändå viktiga forskningsuppgifter. Jag känner exempelvis till flera fall där stipendiater utfört experimentellt arbete och publicerat vetenskapliga artiklar tillsammans med sina handledare, berättar han. Vilja att förbättra Systemet kan medföra fördelar för institutionen. Under en prövotid granskar man skuggdoktoranderna och bedömer om de verkligen håller måttet och ska antas till forskarutbildningen. – Systemet är ändå felaktigt. Utbildningsplaner saknas ofta för skuggdoktoranderna och de befinner sig utanför de sociala trygghetssystemen. Dessutom urholkas bestämmelsen om att doktorandplatser ska utlysas i nationell konkurrens. De sökande som kommer utifrån är i praktiken chanslösa när de måste tävla med dem som redan etablerat sig vid institutionen. När Per Löwdin talar om bruk och missbruk delar han in stipendierna i olika grupper. – Det är bara positivt att det finns vetenskapliga priser och bidrag till resor och läromedel. Däremot omvandlas ibland väl lättvindigt pengar till stipendier för att lärosätet ska slippa betala skatt och sociala avgifter. Han understryker att det är möjligt att pröva de stadgar som reglerar att stödet till forskarutbildningen ska betalas ut som stipendier. – En förändring i en stiftelseurkund kallas permutation och verkställs av Kammarkollegiet. Jag tror att stipendier kan omvandlas till finansiering av doktorandtjänster. Chansen finns i alla fall om ett antal professorer med hela sin vetenskapliga auktoritet föreslår detta, säger Per Löwdin.