Förändrad situation utan kårobligatoriet

Konsekvenserna av att ta bort kårobligatoriet håller på att utredas. Fullt klart är att färre studenter kommer att vara med i studentkårerna när de inte längre måste vara medlemmar. – Det kan komma att påverka oss genom att vi inte kommer att kunna vara en lika stark röst. Men förhoppningsvis blir det inte så, vi försöker påverka så att regeringen gör ett ansvarsfullt avskaffande av obligatoriet och ser till att studentinflytandet säkras och inte försvagas, säger Elin Rosenberg, som är omvald ordförande. Hon sitter nu på sitt andra år. Annars läser hon på förvaltningsprogrammet vid Göteborgs universitet. – Kårobligatoriet ska vara avskaffat 1 januari 2010 så det går ganska snabbt, säger Elin Rosenberg. Utredningen ska vara klar den 15 februari 2008 och SFS jobbar under läsåret för att studentinflytandet ska vara fortsatt starkt även efter 2010. – Det är en kvalitetsfaktor för lärosätena att studenterna får fortsatt bra möjligheter att vara med och forma utbildningarna. Nu obligatoriskt Nu är det obligatoriskt för studenter att vara medlem i en studentkår, men det är frivilligt för studentkårerna att vara med i SFS. Ungefär 65 av cirka 90 studentkårer är medlemmar. – Vår ena uppgift är att företräda medlemskårernas åsikter nationellt, driva opinion, få upp frågor som studentkårerna tycker är viktiga. – Vi har också en andra uppgift, att stödja medlemskårerna med utbildning, juridiskt stöd, fakta, information och förmedla kontakter. SFS reagerar också på utbildningspolitiska utspel som när nytillträdde universitetskanslern Anders Flodström ville minska antalet statliga universitet till fem. – Att dela upp lärosätena i ett fåtal spetsuniversitet och ett antal högskolor som koncentrerar sig på undervisning leder inte till bättre forskning. För att kunna ha spets måste man ha bredd, säger Elin Rosenberg. Hon funderar också på vad som skulle hända med undervisningen på högskolorna. – För att få kvalitet på undervisningen måste det finnas närhet till forskningen. Hur ska det gå till om all forskning ska ligga på några få elituniversitet? Målet klara sig på studiemedel Två år i rad har SFS gjort en enkätundersökning om studenternas situation, Studentbarometern. Förra året handlade den om studenters ekonomi. Höjda studiemedel är en central fråga för SFS och läsåret 2006–2007 drev organisationen en studiemedelskampanj. Enligt en ny undersökning från Manpower Work Life vill 45 procent av studenterna kunna jobba mer än vad CSN:s inkomsttak tillåter. SFS ser hellre att studiemedlen höjs än att fribeloppet slopas. – Målet ska vara att man kan klara sig på studiemedlet. Att jobba extra är något man då kan välja att göra, inte något man är tvungen till för att klara av sin hyra. Så är det tyvärr idag, var tredje student betalar mer än hälften av sitt studiemedel i hyra. Av samma skäl får utbildningsminister Lars Leijonborgs underkänt för sitt utspel om att införa en ekonomisk bonus till studenter som genomför sina studier utan förseningar. – Det gynnar bara de redan gynnade, de som inte behöver bekymra sig om sin ekonomi under studietiden och inte behöver jobba extra. I stället för en studiebonus behövs en generell förbättring av studenternas ekonomi, kommenterar Elin Rosenberg. Årets Studentbarometer handlade om hur studenter blir bemötta i högskolan. Funktionshindrade och HBT-personer kände sig sämre bemötta. – Var femte student har känt sig illa behandlad, en stor andel vet inte vad likabehandlingslagen är och vart man ska vända sig om man känner sig illa behandlad. Det ser vi som ett problem. Alla ska känna sig välkomna i den svenska högskolan och så är det inte idag. Vill ha ökad lärartäthet Det kommande året ska SFS prioritera frågorna om kvalitet och samverkan, förutom vad som händer när kårobligatoriet avskaffas. Under våren tog SFS fram ett kvalitetsmanifest och ska under det kommande läsåret arbeta med resursfrågan. Organisationen vill ha ökade resurser per student och ökad lärartäthet. – En sak som vi ser som kvalitet är att det blir fler lärare per student men också fler lärarledda lektioner och seminarier. Men det går inte att säga att det finns en lösning för alla utbildningar. – På vissa håll har man mycket schemalagd tid. Där kanske det snarare är mer tid för reflektion eller tvärvetenskaplighet som behövs. Generellt anser Elin Rosenberg att resurserna urholkats alldeles för mycket. – Idag är det vanligt att du som student inte blir sedd om du är på ett stort lärosäte, det är lätt att försvinna i mängden. Man får ingen personlig kontakt, och det tror jag också lärare vill ha med sina studenter. Det spännande är att få möjlighet att träffa varandra och diskutera och testa olika teorier. Enligt en undersökning från Högskoleverket lägger många studenter bara ned halvtid på sina studier. – Det är ett resultat av att lärartätheten har sjunkit, att det är fler studenter per lärare och att det inte finns möjlighet till lika många undervisningstimmar. Studentkårer vid Göteborgs och Uppsala universitet har visat att på humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteterna ligger antalet undervisningstimmar i snitt på strax över sex timmar i veckan. – Då är det lätt att bristen på undervisning kompenseras med en lång kurslitteraturlista. Det behöver inte vara fel, men studenterna måste få möjlighet att diskutera kurslitteraturen, få utrymme för det kritiska samtalet. Och det anser Elin Rosenberg att det finns det alldeles för lite utrymme för i dag. Följden blir att studenterna känner att studierna inte kräver lika mycket och det blir mer av ”vad kommer på tentan?”. – Så vill vi inte ha det – studier ska vara på heltid, säger hon. Mer resurser per student är alltså SFS:s ståndpunkt, men vad tycker organisationen om resurstilldelningssystemet? – Vi vill att huvuddelen av resurserna ska fortsätta följa studentens val. Hittills har ingen kunnat ställa så pass goda arbetsmarknadsprognoser att man kan säga vilka yrkesgrupper som kommer att vara efterfrågade om fem år. Det har alltid slagit fel. Men kvalitet borde premieras på något sätt. – Det skulle vara positivt om man vågade dela ut en liten peng för goda studiemiljöer och hög kvalitet. Men det får inte vara så att de som får pengar för god kvalitet är samma lärosäten varje år utan det måste finnas en möjlighet att bli bra också. Kontakt med arbetsgivare Det kommande året ska SFS också driva frågan om samverkan, hur lärosätena samverkar med näringsliv, ideella organisationer och med myndigheter. – Vi ska ta upp både hur samverkansuppgiften fungerar och hur den når studenterna. Vi vill se att studenterna får bättre kontakt med sina framtida arbetsgivare redan under studietiden, att de ges ökade möjligheter till praktik och får möjlighet att testa sina teorier i praktiken. SFS tycker generellt att lärosätena samverkar alldeles för lite, åtminstone den samverkan som når studenten. – Till exempel är det viktigt med kontakter för att få jobb. Alla studenter har inte kontakter när de börjar på högskolan, då är det bra att kunna möta framtida arbetsgivare genom högskolan. Hur är SFS:s förhållande till SULF? – Vi brukar samarbeta, kring resursfrågan till exempel. Vi har många gemensamma problem och det är ganska ofta vi har gemensamma åsikter. Vi verkar ju i samma miljö, ser samma verklighet, säger Elin Rosenberg, som också kommer att delta i Universitetslärarstämman 15 november.