Franska universitet är som fattiga kusiner till en rad mindre, men selektiva och specialiserade högskolor. Den främsta orsaken är att de har tagit emot allt större studentkullar under de senaste decennierna, utan en motsvarande ökning av resurserna.
Alla personer med godkänd gymnasieexamen har rätt att skriva in sig på något av landets 85 universitet, oavsett om de vill läsa till exempel medicin, matematik eller psykologi.
Men utslagningen vid tentorna är hög. Man räknar med att omkring en tredjedel av studenterna aldrig avslutar den utbildningslinje de påbörjar. Bortfallet är ännu högre på vissa humanistiska linjer, som sociologi eller psykologi. Det förklaras med låg lärartäthet och ett undermåligt system både för studiestöd och studievägledning.
Men universiteten betraktas också som tungrodda byråkratiska konstruktioner.
– Ytterligare ett problem är att vi är dåliga på att visa vad vi gör. Två tredjedelar av all forskning i Frankrike görs på universiteten. Ändå får de statliga forskningsinstitutionerna som CNRS och INSERM betydligt mer uppmärksamhet, säger Jean-Pierre Finance.
Det är mitt under sommarlovet när han tar emot i en ödslig administrativ byggnad, strax bakom det imponerande centrala torget i Nancy, Place Stanislas. Den här mellanstora staden i nordöstra Frankrike har totalt uppemot 50 000 studenter på eftergymnasiala utbildningar.
Jean-Pierre Finance är professor i datateknik. Han är också rektor och ordförande för styrelsen på universitetet Nancy I, där de medicinska och vetenskapliga fakulteterna ingår. Han är entusiastisk när han talar om den nya reformen, vilket inte är förvånansvärt med tanke på att han är en av de pådrivande krafterna bakom. Anledningen är att han också är ordförande i sammanslutningen av landets universitetsrektorer, CPU eller Conférence des Présidents d’Université.
Bantad universitetsstyrelse
Den nye presidenten Nicolas Sarkozy har sagt att en upprustning av universiteten är ett av de viktigaste målen under den kommande femårsperioden. De franska universiteten ska lyfta i internationella klassningar, där de idag ofta hamnar relativt lågt. De första förändringarna har inte låtit vänta på sig. Knappt två månader efter att Valérie Pecresse, minister för landets högre utbildningar, presenterade ett utkast till projektet spikades det av parlamentet i juli.
Det innebär i korthet att universiteten blir sj�lvstyrande. De får nu förfoga över hela sin budget, inklusive lönekostnader. De får också äganderätt till sina byggnader.
Universitetsstyrelserna begränsas från ett sextiotal ledamöter till högst ett trettiotal. Varje enskild universitetsrektor får större befogenheter till exempel när det gäller att inrätta en gästprofessur. Universiteten kommer också att kunna anställa en del av personalen på privata kontrakt, vilket ger dem möjligheten att locka med högre löner för att dra till sig kända forskare.
Ny handlingskraft
– Vi får ny handlingskraft. Vi kommer att kunna profilera oss tydligare. Tidigare har det tagit minst ett och ett halvt år från det ögonblick då vi har bestämt oss för att inrätta en ny lärartjänst, tills vi har kunnat tillsätta posten, säger Jean-Pierre Finance.
Han kan ge en rad exempel på vad han vill göra med sina nya befogenheter. Ett av dem är att samla alla medicinska utbildningar på ett och samma ställe.
– Det var näst intill omöjligt före reformen, eftersom vi kunde få vänta i decennier på tillstånd från departementet för att kunna sälja gamla byggnader, för att ha råd att köpa nya.
Jean-Pierre Finance hävdar också att självständigheten gör att det blir lättare att förbättra situationen för personalen. Majoriteten av lärarna har kombinerade forskar- och lärartjänster, men många klagar över att de har alldeles för lite tid till sina egna projekt.
– I framtiden kan vi bestämma att en lärare slipper undervisa under en period för att kunna forska på heltid, säger han.
Betydligt mer pengar
Men han håller med om att universiteten också behöver mer pengar. Nicolas Sarkozy har lovat att höja budgeten med fem miljarder euro under de kommande fem åren. Det innebär i runda tal en femtioprocentig ökning.
– Jag hoppas att löften infrias. Likaså regeringens löfte om att man snart ska se över lärarnas karriärutveckling. Det är sant att lönerna idag är för låga.
Den franske universitetsbasen tycker också att det är önskvärt att universiteten får mer medel från näringslivet, men anser att detta inte hotar deras oberoende ställning.
– Mellan 80 och 85 procent av våra budgetar utgörs av skattemedel. Det skulle knappast vara en skandal om samarbetet med företagen ökade med några procentenheter. Men universiteten är och kommer att förbli en offentlig service. Lejonparten av lärarna kommer även i framtiden att ha status som offentliganställda. Jag är inte för att vi skräddarsyr linjer för vissa stora företag. Vårt mål är att studenterna får en bred utbildning, som ger dem utvecklingsmöjligheter under hela deras yrkesverksamma liv, säger Jean-Pierre Finance.
Han säger att staten fortsätter att ha en överblick över universiteten genom de kontrakt som tecknas vart fjärde år. Själv utsätts han för en kontroll, eftersom han kan avsättas efter lika många år.
Får för stor makt
Men hans entusiasm delas knappast av alla. Kritikerna hävdar bland annat att personer, som Jean-Pierre Finance, nu får alldeles för stor makt.
På ett café vid ett torg i gamla stan i Nancy sitter François Charoy och Nicolas Grégori. De är båda representanter för SNESUP, det största fackförbundet bland universitetslärarna. François Charoy är lärare och forskare i datakunskap och arbetar på en av stadens ingenjörsskolor, där villkoren är relativt bra inte minst vad gäller tillgången på materiel. Nicolas Grégori undervisar i psykologi och är däremot van vid betydligt blygsammare förhållanden. Han berättar att många bra pedagogiska projekt stupar på snåla resurser.
– Vi är överens med regeringen om problembeskrivningen. Men det är ungefär som med fattigdom. Alla tycker att den borde avskaffas, säger François Charoy.
SNESUP:s ledning hävdar att den aktuella reformen är som en trojansk häst, som på sikt syftar till att kraftigt öka privatiseringen och liberaliseringen av utbildningsväsendet.
Mindre demokrati
– Den officiella förklaringen är att universiteten ska bli effektivare. Den inofficiella är att de ska skötas som ett företag. Vi är inte mot ett samarbete med näringslivet. Det har vi redan idag. Men däremot vill vi inte att företagsledare ska få stort inflytande, när det gäller innehållet i utbildningslinjerna. Självklart ska vi ge studenterna undervisning som ger dem möjligheten att få jobb. Men privata företag har ofta ett alldeles för kortsiktigt tänkande, för att kunna förutse framtida samhällsbehov, säger Nicolas Grégori.
De hävdar att den nya självständigheten leder till en annan form av osjälvständighet.
De kraftigt bantade universitetsstyrelserna och rektor/ordförandens vetorätt i en rad frågor, gör att utomstående lokala representanter får större inflytande. Det bäddar för kotterier.
Dessutom är de oroliga för att universiteten i mindre städer förlorar på den nya autonomin.
– Prestigefyllda skolor i storstäderna kommer att kunna hävda sig på ett helt annat sätt än skolor i en stad som Nancy, säger François Charoy.
Skeptisk mot löften
De båda lärarna är inte heller glada över att det blir möjligt att anställa personer på privata kontrakt med högre löner. De hade förstås hellre sett en generell höjning. De berättar att ingångslönen för en lärare idag ligger på runt 1500 euro. Men samtidigt säger de att ”hjärnornas flykt” inte bara beror på lönenivån, utan förorsakas till lika hög grad av svårigheterna att kunna genomföra forskningsprojekt på goda villkor.
Facken hävdar att det stora överhängande problemet för universiteten i Frankrike är bristen på pengar. De är skeptiska mot löftet om kraftigt ökade medel så länge det inte syns i någon budget, eftersom högerregeringen också har sagt att hela statsapparaten ska minska. Hälften av alla pensionsavgångar inom den offentliga sektorn ska till exempel inte återbesättas och det är fortfarande oklart hur det blir med den saken inom högskoleväsendet.
Överkörda lärare
François Charoy och Nicolas Grégori säger att en stor del av lärarna runt om i landet är missnöjda med den aktuella reformen. Det visar sig genom protestmöten och skrivelser, men samtidigt har det varit omöjligt att mobilisera ett starkt motstånd mot ett projekt, som antas av parlamentet mitt under semestrarna. Någonting som de hävdar inte sker av en slump.
De i vanliga fall ganska stridbara studentorganisationerna har fått regeringen att backa på flera punkter och tycks inte vara på krigsstigen. För befolkningen är det svårt att inse betydelsen av en reform som ter sig väldigt teknisk och byråkratisk.
– Vi känner oss överkörda. Om det nu handlar om ett så viktigt projekt, varför har man då så bråttom!? Men det går inte att förutsäga vad som händer när höstterminen drar igång, säger François Charoy.
ANNA TRENNING-HIMMELSBACH
