Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Fyra av fem lärosäten har tre utbildningsnivåer

Fyra lärosäten av fem i Europa har nu tre nivåer i sin utbildning. Det är ett viktigt steg på vägen mot en gemensam struktur i den europeiska universitets- och högskolevärlden. Anställningsbarheten måste dock förbättras och många universitet anser att det blir svårt att bredda den sociala rekryteringen enligt Bolognaprocessens intentioner.

30 november, 2007
Universitetsläraren

Det framgår av den mest ambitiösa undersökningen någonsin, som genomförts med hjälp av enkäter och besök på universitet och högskolor. Med jämna mellanrum har så kallade Trendsrapporter publicerats och nummer fem i ordningen offentliggjordes i maj i år. Drygt 900 lärosäten i 45 länder har svarat på en mängd frågor. Med hjälp av enkäterna och ingående samtal med representanter för universitet och högskolor har European University Association, EUA, analyserat hur Bolognaprocessen realiseras. – Trends V visar att mycket hänt. En viktig strukturreform har förverkligats. Samtidigt är det uppenbart att lärosätena måste arbeta hårt för att förverkliga de övergripande målsättningarna, understryker Eva Åkesson som är vicerektor vid Lunds universitet och en av Sveriges tio Bolognaexperter. År 2003 hade 53 procent av lärosätena infört en struktur med grund-, avancerad- och forskarexamen. Tre år senare var motsvarande notering 82 procent. Författarna David Crosier, Lewis Purser och Hanne Smidt skriver att det är ett trendbrott. Tidigare diskuterade man om reformen skulle genomföras, nu handlar debatten om hur den ska förverkligas. Skribenterna väjer inte för att belysa svårigheter. Vid flera lärosäten talar man om att reformen verkställts efter påtryckningar uppifrån av olika politiska instanser. Den tidigare grundutbildningen på fyra eller fem år har delats i två nivåer utan att konsekvenserna analyserats. Det finns farhågor för att det övergripande målet om att främja studenternas rörlighet äventyras med två examina i stället för en. Schemat blir hårt pressat och studenterna hinner inte flytta mellan olika lärosäten. – Vi behöver inte dra i nödbromsen. Om planeringen förbättras och om det blir lättare att tillgodoräkna sig kurser från olika universitet och högskolor främjas mobiliteten, anser Eva Åkesson. Enligt en grundläggande tanke i reformen ska var och en av de tre nivåerna i utbildningen vara en självständig enhet. Efter att ha tagit grundexamen kan studenten avsluta sin utbildning och gå ut i arbetslivet eller läsa vidare på den avancerade nivån. – Här finns chansen att ta en paus, tänka efter och göra ett genomtänkt val inför framtiden. Vid flera lärosäten finns dock en stark koppling mellan grundutbildningen och den avancerade nivån. Studenterna reflekterar inte ens över möjligheten att gå ut i arbetslivet efter steg ett och de är skeptiska till att grundexamen meriterar till ett kvalificerat arbete. Många universitet satsar på nya masterprogram, som ger en högre status i den akademiska världen. – I Sverige startar 700 program för masterexamen. Vi kan inte fylla alla dessa med tillräckligt många studenter. Antalet kommer att minska, säger hon. Mer enhetligt system Reformeringen av examensstrukturen skapar ett mer enhetligt utbildningssystem och främjar därmed rörligheten mellan lärosäten och regioner i Europa. Men hur är det egentligen med mobiliteten? Cirka 70 procent av de universitet och högskolor som svarat på enkäten anser att antalet ”exporterade” och ”importerade” studenter ökat de senaste åren vid det egna lärosätet. Samtidigt finns många förbehåll. Statistiken ger inga entydiga svar. Europakartan kan indelas i två regioner; en i nordväst och en i öster. Pilarna av rörliga studenter går till Sverige, Finland, Storbritannien och Irland, (netto-import), medan strömmarna går från Turkiet, Grekland, Bosnien, Bulgarien, Ungern, Polen och Baltikum, (nettoexport). Ekonomin motverkar rörligheten De ekonomiska realiteterna kan motverka rörligheten. Många studenter tvingas arbeta deltid och vid studier utomlands riskerar de att förlora en försörjningskälla. – Det är önskvärt att studenter som inte kommer från EES-området kan få arbetstillstånd i det gästande landet. En lösning på problemet är förstås att finansieringen under studierna förbättras och att det inte i lika stor omfattning blir nödvändigt att arbeta, resonerar Eva Åkesson. Anställningsbarhet, employability, är ett av de tre huvudmålen i Bolognaprocessen. Nästan samtliga institutioner understryker att det är viktigt eller mycket viktigt att studenterna är anställningsbara. De rådfrågar dock inte presumtiva arbetsgivare vid planeringen av utbildningar mer än tidigare. Endast 29 procent av lärosätena uppgav att de har ett nära samarbete med olika aktörer på arbetsmarknaden. – En dialog med arbetsgivarna blir möjlig först när vi vet var studenterna arbetar efter avslutad utbildning. Här är mycket ännu ogjort, både i Sverige och runt om i Europa. Förbättringspotentialen är stor vid kartläggningen av studenternas väg ut på arbetsmarknaden, säger Eva Åkesson med en milt ironisk formulering. Två nyckelbegrepp I debatten finns ibland en rädsla för denna anställningsbarhet. Ett allt för nära umgänge med arbetsgivarna kan resultera i att autonomin minskar i den akademiska världen. – Jag tror att Bolognaprocessen främjar det klassiska bildningsidealet. Kunskapsbegreppet vidgas och innefattar också olika färdigheter, där kritiskt tänkande och förmågan att kommunicera är två nyckelbegrepp. Det finns ett samband mellan anställningsbarheten och strävan att vidga den sociala rekryteringen. Genom att förbättra möjligheten att få ett arbete blir det förhoppningsvis lättare att locka studenter från studieovana miljöer till universiteten. Enkätsvaren visar att nästan samtliga lärosäten anser att det är viktigt eller mycket viktigt att människor med olika bakgrund deltar i den högre utbildningen. Samtidigt är pessimismen utbredd. Endast 17 procent av lärosätena är övertygade om att andelen ”socio-economically disadvantaged students” ökar i framtiden. Trends V är kritisk till denna bristande framtidstro. Universiteten anser att deras självständighet förbättrats och ändå tror de inte på en bredare rekrytering, trots att det enligt deras egen uppfattning är mycket viktigt. Hur går det ihop egentligen? – Det är lite snäsigt skrivet. Jag är övertygad om att det inte är nonchalans som ligger bakom attityden. Ute på lärosätena gör man så gott man kan. Vid Lunds universitet har vi exempelvis målmedvetet vänt oss till olika skolor och försökt locka nya grupper till universitetet. Ändå har vi inte lyckats. Eva Åkesson understryker att flera faktorer påverkar valsituationen efter avslutad obligatorisk skolgång. – Många ungdomar saknar förebilder som lockar till fortsatta studier. Vi ska ha en skola som ger dem goda förutsättningar och motivation till utbildning i högskolevärlden. Locka de framstående Vid lärosätena finns en debatt om kvalitet och kvantitet. Det förefaller som om flera universitet i första hand försöker stärka sin konkurrenskraft genom att locka till sig de mest framstående studiebegåvningarna i stället för att bredda rekryteringen. Enligt rapporten måste andelen studenter från socialt utsatta grupper öka och dialogen med arbetsmarknadens aktörer ska intensifieras. Ändå har mycket hänt. Vid universitet och högskolor finns nu en stark medvetenhet om att kvalitén ska förbättras med hjälp av interna och externa kontrollsystem. Med European Credit Transfer System, ECTS, blir det lättare för studenterna att få sina meriter erkända inom den europeiska utbildningsvärlden. Trends V slutar med en stolt fanfar. Den är ett credo till akademins möjligheter att rationellt diskutera och ständigt finna nya vägar till förändring. I början av det nya millenniet byggs ett gemensamt europeiskt utbildningsområde. I Bolognaprocessen finns inte någon centralt drivande kraft eller några juridiskt bindande mekanismer. Lärare och forskare samarbetar mellan lärosäten och över nationsgränser.

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023