Resurser som styrmedel väcker olika reaktioner

Problemet ligger inte i resurstilldelningssystemet utan i att lärosätena får för lite pengar per student och dessutom är det lättare sagt än gjort att fördela resurser efter kvalitet, säger SULF:s chefsutredare Ann Fritzell. I en uppmärksammad artikel på DN Debatt 14 maj skriver bland andra universitetskansler Sigbrit Franke om lärosätenas kvalitetsbrister och hur man ska kunna komma tillrätta med dem. Debattartikeln grundar sig på Högskoleverkets rapport Hur har det gått? En slutrapport om Högskoleverkets kvalitetsgranskningar åren 2001–2006. – Debattartikeln är tillspetsad, läser man hela rapporten så blir man inte lika oroad. Då framträder en bild av en högskola som i huvudsak fungerar. Och det är uppenbart att Högskoleverkets kvalitetsgranskningar har lett till förbättringar, säger Ann Fritzell. Högskoleverket hävdar att en orsak till bristerna är att det nuvarande systemet för resurstilldelning saknar incitament för att förbättra utbildningarnas kvalitet. – Rapporten bekräftar vad vi vet och påpekat många gånger: det har fått konsekvenser för kvaliteten att resurserna har minskat. Däremot tror vi inte att problemet ligger i att resurstilldelningssystemet saknar incitament för att öka kvaliteten. Vi anser att problemet är prislapparnas storlek – tilldelningen av pengar per student, säger Ann Fritzell. Hon är oförstående till grunderna i Högskoleverkets kritik mot resurstilldelningssystemet. – Även med nuvarande system borde det ligga i högskolornas eget intresse att göra saker som man kan visa att man är bra på. Det borde vara det bästa sättet att locka både studenter och kvalificerade lärare, säger Ann Fritzell. Anslagen minskat 20 procent SULF har räknat ut att anslagen realt har minskat med cirka 20 procent sedan 1994/95 beroende bland annat på statens principer för löneomräkning vid den årliga uppräkningen av anslag och prislappar. – Det är en ekvation som inte går ihop. Det är därför bra att Högskoleverket visar på de kvalitetsproblem som har blivit följden av de bristande resurserna, säger SULF:s ordförande Christoph Bargholtz. Han anser att det är två saker som gjort att lärosätena får för lite pengar. – Dagens system för uppräkning av anslagen innebär att anslagen till högskolor och universitet för 2008 ökar med endast 0,78 procent samtidigt som löneökningarna beräknas bli cirka 4 procent. – Vi på Sveriges universitetslärarförbund har under lång tid pekat på faran med dagens princip för den årliga uppräkningen av anslagen. Det är ingen människa som tror att pris- och löneökningar kommer att hålla sig på 0,78 procent, inte regeringen heller. Men urholkningen av anslagen fortgår år från år. Det andra problemet är att antalet studenter närmast har fördubblats. – Vi ställs inför ett mycket bredare urval studenter som ställer större krav på undervisningen. Så vi skulle egentligen ha behövt mer tid i varje studentgrupp i stället för mindre, säger Christoph Bargholtz. Också regeringen håller med om att resursbristen bör avhjälpas. – Jag delar bilden att vissa utbildningar behöver större resurser. I alliansregeringens första budget avsattes 120 miljoner extra på utbildningar inom humaniora och samhällsvetenskap. Om Sverige ska kunna konkurrera i en allt mer globaliserad värld är kunskap en nyckelfaktor och därför är utbildning av hög kvalitet en högprioriterad fråga för regeringen. Jag räknar med att kunna tillföra ytterligare kvalitetspengar, säger utbildningsminister Lars Leijonborg som har svarat på Universitetslärarens frågor via e-post. – 120 miljoner är i det här sammanhanget ingen stor summa. Den kanske gör att humaniora och samhällsvetenskap i år kompenseras för urholkningen av anslagen men det är definitivt ingen resursökning, kommenterar Ann Fritzell. Incitament för att öka kvaliteten Högskoleverket anser att resurstilldelningssystemet måste förändras för att ge lärosätena incitament att öka kvaliteten på utbildningarna. 5–10 procent av resurserna bör fördelas utifrån Högskoleverkets utvärderingar. Är det en bra idé, Lars Leijonborg? – Ja, vår inriktning är också att en större del av resurserna ska fördelas utifrån någon form av kvalitetskriterier, så långt är jag överens med Högskoleverket. Det finns en utredare, Dan Brändström, som arbetar med att utveckla ett sådant system, och jag vill inte föregripa hans arbete genom att binda upp mig för detaljer. SULF däremot tvekar och pekar på de stora svårigheter det skulle innebära att fördela pengar efter utbildningens kvalitet. – SULF har tidigare uttalat intresse för idén men det här är inte enkelt. För det första är det svårt att tala om vad som är kvalitet. För det andra är ju syftet att man vill höja kvaliteten. Har man då ett lärosäte där kvaliteten brister, så blir den ju inte bättre om det får mindre pengar, säger Christoph Bargholtz. Ann Fritzell påpekar att rapporten är motsägelsefull, den hävdar att kvalitetsinstrumentet inte kan användas för att ranka lärosäten för att vägleda studenter, men senare i rapporten vill Högskoleverket använda kvalitetsbedömningar för att styra tilldelningen av resurser. – Det finns många skäl till att man kan vara tveksam. Vad ska man bedöma? Om man hittar kvalitetsindikatorer att gå efter så blir de väldigt styrande, alla kommer att rätta sig efter dem eftersom pengar är ett oerhört kraftfullt styrinstrument. Så man måste vara väldigt säker på att man kan hitta för alla högskoleutbildningar relevanta indikatorer om man ska införa sådana, säger Ann Fritzell. Högskoleverket anser också att lärosätena bör fördela uppgifterna bland annat så att vissa inriktar sig mot forskning och forskarutbildning och andra mot grundutbildning. Är det en bra inriktning och hur skulle det i så fall gå till? – Jag är inte främmande för en ökad specialisering, men det är framförallt en fråga för lärosätena själva. Det finns också många olika sätt att specialisera sig på, snittet behöver ju inte gå mellan forskarutbildning och grundutbildning, utan exempelvis mellan humaniora och naturvetenskap, eller mellan forskningsinriktade utbildningar och professionsutbildningar, säger Lars Leijonborg. SULF pekar på svårigheterna med att enligt Högskoleverkets modell fördela arbetet mellan olika lärosäten, så att vissa ”tar ett större ansvar” för grundläggande utbildning. – Jag tycker det vore bra om det fanns ett sätt för lärosäten att bli excellenta på grundutbildning. Men samtidigt är det viktigt med forskningsanknytningen. Man måste i så fall hitta ett sätt att låta lärarna resa ut och delta i forskning vid ett annat lärosäte, kanske genom sabbatsterminer. Jag tror inte det går att skapa bra undervisningsmiljöer utan kontakt med forskningen via lärarna, säger Chri-stoph Bargholtz. – Kan ett lärosäte inte erbjuda forskningstid och forskningsresurser kommer man att få svårt att rekrytera lärare dit. Och hur ska man då få en bra undervisningsmiljö? Så forskning och bra undervisning hänger ihop, säger Ann Fritzell. SULF skeptiskt Högskoleverket vill i framtiden granska och kvalitetsbedöma forskning. Är det tänkbart? – Jag utesluter inte att Högskoleverket också kan få en roll på det området. Men den huvudsakliga kvalitetsgranskningen kommer forskningsråden Vetenskapsrådet, FAS och Formas att stå för även i framtiden, säger Lars Leijonborg. SULF är skeptiskt till att verket skulle kvalitetsgranska forskningen. – Jag kan inte se någon riktig vinst med att samma organisation granskar både undervisning och forskning så länge anslagen är separerade. Snarare har det varit positivt att Högskoleverket ägnat all sin kraft åt att lyfta fram undervisningen. I Sverige tenderar ju den högre undervisningen att hamna i skymundan av forskningen, säger Christoph Bargholtz. Högskoleverkets rapport ger en bild av tillståndet i högre utbildning och beskriver också svårigheterna när det gäller att åtgärda bristerna. Rapporten är på 104 sidor och lyfter bland annat fram de goda exemplen och redovisar också hur många ifrågasatta kurser varje lärosäte har haft. Anmärkningarna är mycket ojämnt fördelade mellan de olika högskolorna och universiteten. – Den bristande tid för forskning som Högskoleverket visar på i rapporten kommer långsiktigt att leda till kvalitetsproblem. Men med mera resurser per student och extra resurser för att säkra lärarnas forskningsanknytning skulle man kunna säkra kvaliteten vid alla lärosäten i Sverige. Dagens sviktande studentefterfrågan i delar av högskolan ger regeringen nu ett gyllene tillfälle att satsa på kvalitet i stället för kvantitet, avslutar Ann Fritzell.