Många politiker har lämnat styrelserna

Den borgerliga regeringen var efter valet snabb att införa en ny ordning för att utse styrelser vid landets universitet och högskolor. Tidigare tillsatte regeringen ledamöterna, många av dem politiker eller före detta politiker. Den nya ordningen innebär att regeringen utser de ledamöter som universiteten själva föreslår. Innan valet fanns från borgerligt håll ett tryck att avpolitisera lärosätenas styrelser eller som Svenska Dagbladets ledarskribent PJ Anders Linder skrev i sin blogg: ”Universiteten måste avsossefieras”. Detta efter att Kristdemokraterna hade gått igenom lärosätenas styrelser för att utröna den politiska sammansättningen och listat ledamöternas politiska färg. Den nya ordningen att utse styrelser har givit önskat resultat, antalet politiker i styrelserna har minskat kraftigt. ”Det totala antalet aktiva yrkespolitiker minskar med två tredjedelar, från cirka 60 till cirka 20. Antalet riksdagsledamöter minskar från 35 till sex på de statliga lärosätena.”, skriver regeringen i ett pressmeddelande. Trots det sitter de flesta ordförandena med politisk bakgrund inom och utom socialdemokratin kvar. Av de cirka 15 ordförandena som Kristdemokraterna listade som socialdemokrater sitter dryga tiotalet kvar och åtminstone en har tillkommit (förre samordningsministern Jan Nygren). Förre folkpartiledaren Bengt Westerberg är en annan nyutsedd ordförande. Rimligen anser lärosätena att expolitikerna är alldeles utmärkta ordförande trots (eller tack vare) sin politiska bakgrund. Omsättningen på ordförande är måttlig. Bara åtta av 37 lärosäten har bytt ordförande. Som jämförelse kan nämnas att år 2004, förra gången nya styrelser tillsattes, var 18 ordförande nya. Kan det politiska systemet En av de ordförande med socialdemokratisk bakgrund som sitter kvar är Gunilla Thorgren, Konstfack. Gunilla Thorgren är journalist och författare och var under tio år Marita Ulvskogs statssekreterare på Kulturdepartementet. Innan dess var hon länge redaktör för Pockettidningen R och har beskrivit sina erfarenheter från Grupp 8 i en omtalad bok. Förra året sattes hennes debutpjäs Garderoben upp på Stockholms Stadsteater. Du är fortfarande ordförande efter nyordningen, hur tolkar du detta? – Att så många politiker sitter kvar får väl tolkas som att de har en kompetens som högskolorna behöver. De kan det politiska systemet och kan verksamheten och det är bra för skolan. Och man får tolka det som att rektorerna varit nöjda med sina ordförande. Vad gör du som ordförande för Konstfack? – Vi har som alla högskolestyrelser först och främst det ekonomiska ansvaret, beslutar om hur resurserna ska fördelas och vad man ska investera i. Det andra är att stödja rektor i hans arbete, att lyssna på medarbetarna och hålla ögonen på verksamheten. – Det är inte så att det enbart är styrelsemöten utan jag försöker hålla kontinuerlig kontakt med verksamheten. Konstfack är en kreativ skola där man kan se vad studenterna gör. Jag går rätt mycket och tittar på vad studenterna gör och håller mig à jour med vad som kommer ut av det som vi fördelar pengar till. Enligt en genomgång av SULF är andelen kvinnliga ordförande låg, 35 procent. På de större högskolorna och universiteten är andelen ännu lägre, medan den är högre på högskolor utan eget vetenskapsområde. – Det är bedrövligt att det blir så men jämställdheten kräver hårda politiska nypor annars fungerar det inte. Andelen kvinnor blir naturligtvis mycket svårare att styra nu när varje högskola väljer sin egen styrelse. Då är det ju ingen som har överblick, och det blir de gamla vanliga mekanismerna som slår till, man vill ha män med status för att man tror att det är bättre, säger Gunilla Thorgren. ”Härlig energi” Högskolan i Borås har utsett Maria Leissner till ny ordförande, hon efterträder förra justitieministern Gun Hellsvik (m). Maria Leissner var ordförande i Folkpartiet 1995–1997 och har bland annat varit ambassadör i Guatemala, nu är hon demokratiambassadör vid Utrikesdepartementet. I början på 90-talet var hon med i Konstfacks styrelse. – I högskolestyrelser behöver man personer som har erfarenhet av olika typer av verksamheter. Bland annat någon som kan den nationella politiska nivån och jag tror det är framförallt där som jag kan göra en insats, säger Maria Leissner. – I hela mitt liv har jag tagit politiska initiativ. Det är det som behövs om man har en så klar och tydligt ambition som Högskolan i Borås med planerna på professionsuniversitet. Då behöver man någon som vet hur man driver saker och ting på det politiska planet. Just högskolans planer på att bli ett professionsuniversitet är ett av de starkaste skälen till att hon tackade ja till uppdraget. – Jag tycker det är en så härlig energi man har på Högskolan i Borås med den strategin. Yrkesinriktade akademiska utbildningar är betjänta av att det finns forskning knuten till områdena. Det berikar den akademiska världen men också de yrkesområden det handlar om. Det är ett jättespännande sätt att utveckla det akademiska livet i Sverige. Vi får se hur långt vi lyckas baxa det, men det är en långsiktig plan. Maria Leissner anser att planerna är bra, inte bara för Högskolan i Borås utan för hela landet. – Det är strategiskt viktigt att vi hela tiden flyttar fram positionerna inom den högre utbildningen om vi ska kunna fortsätta att ha en välfärd på en bra nivå. Styrelseproffs från näringslivet Blekinge tekniska högskolas nye ordförande Akbar Seddigh är ett styrelseproffs från näringslivet. Utbildad till geokemist utvandrade han från Iran 1963 och utbildade sig till marknadsekonom vid Stockholms universitet. Han har haft chefsbefattningar och har styrelseuppdrag vid en lång rad företag, främst inom medicinteknikindustrin. Vad har du som industriman att tillföra akademin? – Rent allmänt kan man säga ett en styrelse är ett forum för att titta på de strategiska utmaningarna. Att göra detta effektivt lär man sig inom näringslivet. Själva processen är densamma, men frågeställningarna är olika. Han har länge varit verksam nära akademin. – Sedan 35 år tillbaka har jag jobbat med kunskapsföretag. I min del av näringslivet är allt mycket forskningsintensivt, vi jobbar kontinuerligt med högskolor, nationellt och internationellt. BTH har problem med studenttillströmningen, vad ska man göra åt det? – Först och främst måste man se hur man marknadsför varumärket bättre. Fråga nummer ett är: var är vår kärnkompetens? Hur skapar vi kritisk massa på X antal områden där vi kan attrahera både nationell och internationell kompetens och studenter? – De första frågorna som jag tycker det är intressant att diskutera på styrelsemötena är hur vi vill att omvärlden ska associera när man hör namnet BTH. Man måste ha ett varumärke med dragningskraft, som Handelshögskolan i Stockholm, Karolinska, Sahlgrenska eller Chalmers. Man kan inte vara bäst på allt men man kan vara bäst på något. – Det gäller att skapa en kritisk massa på ett eller två områden, där man har ett visst försprång eller kapacitet att få det. Sedan ska man kommunicera detta och då får det en snöbollseffekt.