I Universitetsläraren 6/2007 går Olle Häggström, professor i matematisk statistik vid Chalmers, i taket efter att ha läst undertecknads inlägg (4/2007). Han är så upprörd att han inte ser att jag behandlar det ”svarta hål” i kritiken av lärarutbildningen som uppstår när man förbiser bearbetningen av de studerandes eget ansvar för sin utbildning. Hur många kunskapskontroller som helst kan inte ersätta ett nödvändigt växande ansvarstagande för det egna lärandet. Varför är det så provocerande att diskutera de studerandes ansvar och självkontroll? Hur kan det uppfattas som ett förespråkande av ”släpphänta examinationsmetoder”?