Det enda sättet att nå resultat inom rimlig tid är att forskare löser problemen tillsammans. Men det behövs mer pengar och helhjärtat samarbete – det är fortfarande för mycket revirtänkande i vägen, säger Ingrid Faye.
I slutet av mars invigdes ett säkerhetslaboratorium vid Stockholms universitet. Det är Nordens första laboratorium för forskning på malariamyggor som smittats med den farligaste typen av malaria. Initiativtagare är Ingrid Faye, professor vid Institutionen för genetik, mikrobiologi och toxikologi, GMT, som hoppas kunna bidra till att lösa malarians gåta och stoppa den allt mer omfattande spridningen av sjukdomen.
Några få siffror om malaria visar vilken förödande sjukdom det är: 300–500 miljoner människor insjuknar årligen i malaria, 1–3 miljoner dör i sjukdomen varje år. I Afrika dör ett barn var 20:e sekund i malaria. Sjukdomen finns nu i 105 länder och den sprider sig norrut och även på högre höjd.
Ingrid Faye är frustrerad över att malariaforskningen är splittrad på grund av revirtänkandet och att alla är fokuserade på sina egna projekt. Samtidigt sprids alltså malarian allt snabbare, vilket i stor utsträckning kan bero på den globala uppvärmningen:
– Högre medeltemperaturer och översvämningar gynnar myggorna, kommenterar hon.
Farligaste typen
Det är fyra olika parasiter som orsakar malaria hos människa. Ingrid Faye och hennes team forskar på den som heter
P. falciparum. Parasiten är av den farligaste typen, den som främst dödar barn under fem år och gravida kvinnor i
Afrika.
Det effektivaste sättet att skydda sig mot malaria är än så länge att skydda sig mot myggbett med hjälp av myggnät och insektsmedel. Man har också förgäves försökt döda myggorna med insektsgifter, och även bakterier. Det finns verksamma mediciner, men långt ifrån alla har tillgång till – eller råd – att skaffa dem. Forskning pågår för att ta fram ett vaccin, men än så länge har det inte lyckats. Ingrid Fayes forskning går ut på att stoppa malariaparasiten redan när den finns i myggan.
– Vårt nuvarande mål är att hitta något som förstör parasitens förmåga utvecklas i myggan och därmed hindras att spridas vidare till människor. Vi tänker använda myggans tarmbakterier och göra dem ”paratransgena”, det betyder att vi modifierar dem med en gen som gör ett protein, vilket tar död på parasiten.
– Vi har ett par kandidat-proteiner och vi ska snart publicera en vetenskaplig artikel om ett av dem.
Fyra rum
Laboratoriet består av fyra rum; ett säkerhetslabb där parasiter odlas i mänskliga blodceller, en sluss, ett risklabb med klimatkammare för infekterade myggor samt ett dissektionsrum där varje myggas mage eller spottkörtlar kan tas ut för att studera parasiterna. Det är ett pilljobb med två pincetter – men forskarna har stor vana.
Forskningen måste utföras i ett säkerhetslaboratorium eftersom parasiten och därmed infektionsrisken finns både i de blodceller man matar myggorna med och i de myggor som finns i pappburkar i labbet.
Finansiärer för laboratoriet är förutom GMT bland andra Vetenskapsrådet och Sida/SAREC.
– Jag har kämpat för det här laboratoriet och det hade aldrig byggts utan stödet från min institution. Vissa har tyckt att det är obehagligt att vi använder oss av smittade myggor och varit oroliga att de ska komma ut och sprida parasiten
i Sverige. Men vi arbetar under mycket kontrollerade former. Vi arbetar aldrig med mer än fyra–fem myggor åt gången så att vi kan räkna dem i varje steg och vara säkra på att ingen kommit på av-vägar.
Om forskarna hittar ett protein som dödar parasiten kan man antingen släppa ut mängder av myggor som matats med en lämplig bakterie som producerar proteinet. Ett bättre sätt kan vara sprida bakterierna på vatten där myggorna lägger ägg – de nykläckta myggorna dricker nämligen av vattnet där de kläckts. Myggor suger också nektar, innan de börjar suga blod, vilket innebär och man skulle kunna ”servera” bakterierna i en sockerlag till exempel i hemmen.
– Det är dessutom den mest ekologiska metod jag kan tänka mig – det är bara parasiten som dör och på sikt kan det bli ett självgenererande system, kommenterar Ingrid Faye.
– Det här är första gången forskare som arbetar med denna metod använder bakterier från myggor fångade i fält, närmare bestämt i Kenya. Men vi kommer inte att veta säkert om vi lyckats förrän vi kan testa en bakterie på plats i till exempel Afrika.
Ingrid Faye har själv bott i Afrika, i Gambia. Hon är insektsimmunolog från början, och började tidigt fundera på att arbeta med malaria.
– Parasiten har två livscykler, en i
myggan och en i människan. Självklart måste man titta på båda stadier – men forskning kring parasitens insektsstadier har varit förbisedd och tidigare har myggans immunologi inte ens uppfattats som viktig i sammanhanget. Men om vi till exempel kunde hitta ett sätt att komma åt parasiten både i mygga och människa samtidigt fick vi ett ”dubbeleggat” och mer effektivt svärd att bekämpa sjukdomen med.
Ingrid Faye har nu initierat ett nytt samarbete med forskare vid John Hopkins Malaria Research Institute i USA. Nästa steg är att börja bygga upp samarbeten i Afrika för att testa de modifierade bakterierna i fält och hon konstaterar att det finns många bra laboratorier i Afrika idag, bland annat i Mali, Kenya och Tanzania.
Korttidsförordnanden i nio år
Ingrid Faye är medlem i SULF och hon tycker att det finns stora behov av fackliga och andra insatser när det gäller forskarnas villkor:
– Själv hade jag korttidsförordnanden under nio år efter min post doc. Det är ganska lång tid att inte veta om man ska få en tjänst. Det var hårda villkor – men det är ännu värre idag. Det är så många duktiga forskare som inte får jobb. Bland annat finns det alldeles för få forskarassistenttjänster. Vi är cirka 70 personer på
den här institutionen, men det finns till exempel bara en forskningsassistent som sörjer för återväxten när de många professorer som närmar sig pension försvinner. Det är helt vansinnigt! Ett annat problem är läkemedelsföretagen som avskedat så många för att de inte hade bättre framförhållning när patent går ut.
– Vi tar inte vara på den kapacitet som finns i Sverige, konstaterar Ingrid Faye.
ANKI WOOD
Malaria
Malaria är en utbredd, tropisk, dödlig sjukdom som orsakas av fyra olika encelliga parasittyper som hör till släktet Plasmodium. De klassiska symptomen är långvarig feber, skakningar, ledvärk, huvudvärk och blodbrist. I människan utvecklas och förökas parasiten först i levern och sen i de röda blodkropparna, där den ökar exponentiellt.
Spridning av parasiten från människa till människa sker via malariamyggans saliv när den suger blod.
Den nu mest verksamma medicinen kommer från en kinesisk växt, men odlingen och produktionen av de aktiva komponenterna är för långsam för att räcka till alla som behöver den.
