Debatt nummer 7-07/Styrning av högskolan

Justitiedepartementets språkexpert frågade ”Var gömmer sig agenten?” i en språkspalt om hemlighetsmakeri i departementens texter. Utan tvekan är det så att texter blir tydligare, om skribenter följer principen att alltid tala om vem som gör något.
Jag tror att upprepade brott mot denna princip bidrar till den entusiasm för TQM, total quality management, som Bo Bergman, Bo Edvardsson, Bengt Klefsjö och Håkan Wiklund ger uttryck för i Universitetsläraren 6/2007.
”Offensiv kvalitetsutveckling handlar om att förebygga, förändra och förbättra genom att skapa delaktighet och förutsättningar för utveckling mot gemensamma mål och visioner”, skriver de. Om de hade angivit vilka människor som ska förebygga, förändra, förbättra och skapa något hade texten blivit tydligare. Då hade de skrivit till exempel så här:
”Offensiv kvalitetsutveckling handlar om att chefer så långt möjligt ska hindra sina underlydande från att bete sig hur som helst. De ska påverka dem och deras sätt att arbeta så att det blir som cheferna vill ha det. Cheferna måste få sina underlydande att tycka som de själva tycker och att vilja samma sak som de.”
Det handlar om, skriver professorerna vidare, ”att skapa och vidmakthålla en kultur som bygger på vissa gemensamma värderingar, ett arbete som stöttas av arbetssätt och verktyg.” Om man tar med människor i beskrivningen skulle det kunna betyda: att chefer ska övertyga sina underlydande om att de har rätt, att chefer ska bestämma hur arbetet ska bedrivas och kunna belöna och bestraffa sina underlydande.
Visst handlar det om makt – som Hans Hasselbladh också påpekar i samma nummer av tidningen.

KARIN BRUNSSON
ekonomie doktor, Allmänna Ord i Sverige


Kategorier: Arkiv