Insänt nummer 6-07

Situationen för postdoktorer i Norge kan bidra till att andra forskare, redan långt innan postdoktoren presenterat sina resultat, vet vilka forskningsresultaten blir, vilket inte gynnar sund konkurrensanda vid ansökningar om forskningsanslag och vid evaluering av projekt som ska behandlas konfidentiellt. Detta på grund av att postdoktorer i Norge har handledare. Det betyder att disputerade postdoktorer som arbetar i Norge uppfattas som doktorander och deras verk kallas också ”postdoktoravhandlingar”. Postdoktorer handleds alltså i Norge på samma sätt som doktorander i Sverige. POSTDOKTORER I NORGE måste visa sin pågående forskning och sina forskningsresultat för ”instituttslederen”, den norska språkliga och adminstrativa motsvarigheten till prefekten. Prefekten ska läsa och kommentera den disputerade tillika postdoktorens forskning i sedvanlig handledaranda. Enligt erfarenhet kan prefekten om denne/denna inte har tid att göra det själv delegera arbetet till någon annan som då blir den vetenskapligt ansvarige och som i realiteten blir postdoktorens handledare. Detta sker trots att postdoktorens forskningsprojekt är uttänkt och skapat av postdoktoren själv. Postdoktoren kan inte välja vem eller vilka som kan bidra till forskningsprojektets utveckling i någon högre grad, eftersom projektet ändå ska granskas och kommenteras av postdoktorens handledare. Handledare för postdoktorer i Norge gör att andra anställda forskare har direkt insyn i den pågående forskningen postdoktoren bedriver, även om dennes/dennas forskning i andra sammanhang behandlas konfidentiellt som vid större samarbetsprojekt som är under evaluering där postdoktorens projekt är en del av samarbetsprojektet. Ett projekt som behandlas konfidentiellt under evaluering ”läcker” därmed om en postdoktor från Norge deltar, och postdoktorens del i projektet är ”läckan” eftersom postdoktorens forskning måste delge den utsedde handledaren sin forskning. I en ansökningssituation om anslag när en postdoktor ska söka pengar för det egna projektet – för att söka sig en ny anställning eller medel för kommande projekt som blivit en spin-off-effekt av det pågående – har forskningsresultat redan blivit genomlästa av handledaren. I en konkurrenssituation kan en handledare för en postdoktor i Norge redan ha gått igenom den pågående forskningen och forskningsresultat som postdoktoren ska använda i ansökningar om forskningsmedel från ett forskningsråd där både handledaren och postdoktoren lägger in ansökningar. DET BLIR KONSEKVENSEN när bestämmelsen om handledare för postdoktorer i Norge och bestämmelsen om att forskningen forskare bedriver ska kommuniceras blir en ekvation. Detta på grund av att det står i reglerna för anställda att resultaten ”ska kommuniceras med institutionen där man är anställd”. Det är inte nog för en postdoktor att göra den återkommande halvårsredovisningen till fakulteten där postdoktoren är anställd, utan reslutaten ska kommuniceras till institutionen där postdoktoren är anställd. Med en redan tydlig fingervisning är kommunikationssättet för en postdoktor redan klarlagt. En postdoktor kan alltså inte välja på vilket sätt kommunikationen ska ske, utan kommunikationen av postdoktorens pågående forskning och forskningsresultat skall göras genom att postdoktoren lämnar ifrån sig källinventeringar, manus, noteringar etc till handledaren. Handledaren vilken kan vara en presumtiv konkurrent vid en ansökningssituation om forskningsmedel eller en deltagare i ett annat projekt i ett sammanhang som en evaluering inför utdelning av forskningsmedel där postdoktoren också deltar med sitt projekt. Till och med i forskningssammanhang som är konfidentiella måste postdoktoren bryta detta, eftersom postdoktoren måste visa fram sina forskningsresultat som används i det konfidentiella sammanhanget. Något att tänka på innan ansökan till postdoktortjänster i Norge?