Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Debatt och debattsvar nummer 6-07

1 juni, 2007
Universitetsläraren

Debatt: Styrning inom högskolan

Kvalitet som katekes

I Universitetsläraren 03/07 kommenterar professorerna Bergman, Edvardsson, Klefsjö & Wiklund en debatt mellan Patrik Hall, Malmö Högskola, och Carl-Uno Frykholm, HSV. Den handlar om hur styrning inom högskolan bör utformas, vad som ska styras, på vilket sätt och om vilka konsekvenser som kan uppstå. Professorernas bidrag till detta är en trosbekännelse till den managementdoktrin som HSV möjligen låtit sig inspireras av.

DE TALAR OM ”kvalitetsutveckling” men avser TQM, Total Quality Management. TQM är en doktrin som beskriver hur ett bestämt styrningsideal kan realiseras genom hierarkisk och ideologisk styrning. TQM:s svenska namn ”kundorienterad verksamhetsstyrning” sammanfattar doktrinens enkla men kraftfulla logik. Styrningen i en organisation ska vägledas av kontinuerliga och systematiska bedömningar av den nytta som skapas för kunden. Men TQM är en starkt sanktionerad managementdoktrin. EU, regeringar, statliga myndigheter, sektorsorgan, industriassociationer, enskilda organisationer, forskare och konsulter förespråkar och driver organisationsförändring baserad på TQM. I Sverige har det statliga institutet SIQ lanserat Utmärkelsen Svensk Kvalitet (USK), efter den amerikanska förlagan Malcolm Baldrige Award. USK-manualen används ofta när TQM introduceras i organisationer.

VAD HAR DETTA med professorernas inlägg att göra. Jo, deras inlägg är i stort sett en kortversion av de bärande punkterna i TQM-doktrinen, så som den presenteras i bland annat USK-manualen. De har lagt till några personligt färgade ”Vi vill..” och ”Vi menar..” men utöver det presenteras den officiella TQM-doktrinen i deras inlägg. Är det ett debattinlägg? Om ärkebiskopen skulle publicera Luthers katekes som debattinlägg skulle det väcka en viss förvåning. Men i västerländska demokratier kräver vi mer av professorer än att de agerar som entusiastiska förkunnare för en viss lära eller dogm.
Forskare har olika roller i samhällets kunskapsproduktion. Vissa delar av forskningen ska producera kunskap i, utan att låta sig påverkas av forskningens kontext. Men numer är även naturvetenskapliga och tekniska forskare medvetna om forskningens vidare sammanhang; om teknologins roll i samhället och om dess etiska och ekologiska konsekvenser. Professorerna Bergman, Edvardsson, Klefsjö och Wiklund företräder en numer mindre vanlig hållning, där forskningens etiska, sociala och politiska konsekvenser helt ignoreras. De forskare som producerar kunskap i TQM, i Sverige och internationellt, har samma sangvinska förhållningssätt till sin gärning som atomfysiker hade under 1950-talet. Men verksamhetsstyrning är inte en tekniskt neutral verksamhet, det är en form av maktutövning. TQM är sätt att organisera makt, kunskap och arbete som är långt ifrån okontroversiellt eller en ”win-win” situation. Tyvärr har stora delar av de nationella och internationella etablissemangen i den industrialiserade världen anslutit sig till uppfattningen att styrning baserad på TQM är ”vetenskaplig” och därmed okontroversiell och att alla invändningar är uttryck för särintressen, illvilja och oförstånd.

I SÅVÄL SVENSK som internationell forskning har mer utförliga kritiska analyser av TQM:s ideologi, metoder och effekter publicerats. Här kan bara två enkla men centrala exempel anföras. Nyckelordet ”beslut baseras på fakta” (som nämns av professorerna och som är direkt hämtat ur USK-manualen) låter oförgripligt och rationellt. Bakom den bilden finns en styrningsfilosofi som systematiskt marginaliserar all kunskap som inte låter sig formaliseras och som inte kan presenteras genom formella ledningssystem. Faktabaserat beslutsfattande i TQM:s tappning betyder i praktiken mindre diskretion i arbetet och mer styrning oavsett om det gäller läkare, universitetslärare eller försäljare av verktygsmaskiner.
Det andra exemplet är frågan ”Varför skulle universitet och högskolor skilja sig från andra organisationer?”. Det enkla svaret är att i TQM förutsätts inga skillnader mellan organisationer finnas som är av betydelse för den form av styrning som TQM representerar. Det finns olika typer av processer, arbetsflöden eller ”värden” – det som finns är kort sagt det som kan utryckas i TQM:s vokabulär.

TQM REPRESENTERAR i många avseenden en avart inom management, i form av en extrem vilja att rationalisera och instrumentalisera allt i arbetslivet. I TQM saknas utgångspunkter för reflexion och kritisk värdering av den egna metodens tillämpbarhet och konsekvenser, något som numer återfinns och åtminstone delvis tillämpas i andra managementmetoder. Det är därför inte en slump att TQM bärs fram av en obehaglig blandning av oskyldig entusiasm, enkelspårig teknikfixering och fanatisk trosvisshet.

HANS HASSELBLADH
docent i företagsekonomi vid Försvarshögskolan

Hasselbladh missar poängen

Hans Hasselbladh skriver en känslosam inlaga till vårt debattinlägg i Universitetsläraren 03/07. Vi gör först en kommentar till sakfrågorna i debatten och kommenterar sedan Hasselblads inlägg.
Att HSV har som uppdrag att granska lärosätenas arbete måste vi acceptera på samma sätt som Socialstyrelsen granskar hälso- och sjukvården, och Statens Kärnkraftsinspektion våra kärnkraftverk.
HSV:s nya kvalitetssäkringssystem innehåller enligt vår mening förbättringar jämfört med det tidigare. Man avser att lägga större tyngd vid lärosätenas eget kvalitetsarbete och minska den externa kontrollen där detta fungerar och man avser att minska arbetsbelastningen. I motsats till Patrik Hall i tidigare debatt-
inlägg tror vi att en utmärkelse för ”framstående utbildningsmiljö” kan fungera som inspiration för en del lärosäten. En enhet med goda resultat kan självklart inspirera andra. I vår universitetsvärld är det bra att miljöer som är framstående får uppskattning.
Däremot är vi kritiska till att HSV fortfarande blandar ihop sitt uppdrag som granskare av examensrätt med uppdraget att stimulera utveckling och ständig förbättring. Dessa dubbla syften med självutvärderingen leder inte till den öppenhet och tillit som krävs för att problem och svårigheter ska lyftas upp och göras till möjligheter. Kontrollfunktionen hos HSV bör frikopplas från det universitetsinterna förbättrings- och utvecklingsarbetet om HSVs stöd ska bli framgångsrikt. Detta missar Hasselbladh helt. Han skjuter in sig på att vi är övertygade om att kvalitetsutveckling kan tillföra högskolevärlden struktur, skapa mer värde för studenter, medarbetare och andra intressenter och resultera i att våra resurser nyttjas på ett bättre sätt.

HASSELBLADH ANSER sig tvärsäkert veta vad vi menar och basunerar ut ”de talar om kvalitetsutveckling men avser TQM, Total Quality Management”. Det är känt för oss att Hasselbladh bedrivit forskning kring ”tillämpning av TQM i offentlig sektor” och i sina publikationer gett uttryck för kritiska synpunkter. ”I TQM saknas utgångspunkter för reflexion och kritisk värdering av den egna metodens tillämpbarhet och konsekvenser” säger han, som en generell slutsats.
Vi betvivlar inte att Hasselbladh i sin forskning stött på exempel som stöder denna tes och det är också sant att TQM ibland okritiskt lanserats som dundermedicin. Ibland är det dessutom så att de som säger sig tillämpa TQM varken har rimliga förutsättningar eller nödvändiga kunskaper. Om det är med utgångspunkt från sådana fall som Hasselblad framför sin kritik är den förståelig. I själva verket är reflektion en viktig del i det lärande som ingår i de flesta program för kvalitetsutveckling.
Eftersom TQM ibland missbrukas, bland annat i Hasselbladhs egen forskning, föredrar vi att använda vår svenska benämning ”offensiv kvalitetsutveckling”.

HASSELBLADHS SYN att ”TQM är ett sätt att organisera makt, kunskap och arbete som är långt ifrån okontroversiell eller en win-win-situation” är för oss helt främmande. Det vi definierar som offensiv kvalitetsutveckling handlar istället om att förebygga, förändra och förbättra genom att skapa delaktighet och förutsättningar för utveckling mot gemensamma mål och visioner.
För oss representerar inte detta ”en form av styrning” utan snarare att skapa och vidmakthålla en kultur som byg-
ger på vissa gemensamma värderingar, ett arbete som stöttas av arbetssätt och verktyg. Han glömmer helt att utveck–ling av en kvalitetskultur kanske är det mest väsentliga – men detta tas inte alls upp. Hasselbladh avfärdar ”TQM som
en avart inom management”. Kanske är det Hasselbladhs tolkning som är en avart?
Vad än Hasselbladh tycker om det han kallar TQM, eller snarare hans vantolkning av kvalitetsutveckling, är vår övertygelse att offensiv kvalitetsutveckling även kan tillföra universitetsvärlden värde. Det har tillämpats i flera olika verksamheter, såsom sjukvården, skolans område och i olika delar av näringslivet och skapat framgång när det gäller kundvärde, resurshantering, hälsa och arbetsmiljö.
Det ger goda möjligheter till förbättring och utveckling till gagn för medarbetare, studenter och samhället i övrigt. Det handlar om ett ledarskap som betonar medarbetarnas delaktighet, fokus på processer och helhet, ett ständigt förbättringsarbete och inkluderar de vi ska skapa värde för.

HASSELBLADH TYCKS okritiskt och oreflekterat blanda samman den omfattande erfarenhets- och forskningsbaserade kunskapen om kvalitets- och verksamhetsutveckling med egna tyckanden. Han tar på sig tolkningsföreträdet och läser TQM som fan läser bibeln och missar helt poängen. Han tycks se, kvalitetsutveckling, eller med hans term TQM, som en fiende. Vi ser det som en möjlighet. Men vi vill inte gräva ner oss i några skyttegravar. Vi ser gärna en framtida konstruktiv och reflekterande debatt kring organisering av högre utbildning och universitet för att i det långa loppet skapa allt högre värde för dem universitet och högskolor är till för.

BO BERGMAN
professor i industriell kvalitetsstyrning
vid Chalmers tekniska högskola
BO EDVARDSSON
professor i företagsekonomi
vid Karlstad universitet
BENGT KLEFSJÖ
professor i kvalitetsteknik
vid Luleå tekniska universitet
HÅKAN WIKLUND
professor i kvalitetsteknik
vid Mittuniversitetet, Luleå tekniska universitet

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023
Nummer 4, 2023