IDAS avslutade med GRANDE FINALE

IDAS som ska utläsas Identification, Developement, Advancement, Support är ett ”chefs- och ledarförsörjningsprojekt”, en modell som hämtats från USA och anpassats till svenska högskolesektorn. Målet för projektet har, enkelt sammanfattat, varit fler kvinnor på ledande akademiska poster. Datum för projektets final var passande nog internationella kvinnodagen 8 mars, och lokalen, Stadshuset i Stockholm, väl beprövad för fest och prishögtidligheter. Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni relaterade i sitt tal också festlokalen till jämställdhetens litterära historia genom att påtala den geografiska närheten till Riddarholmskajen, till vilken Carl Jonas Love Almqvist förlade ett centralt avsnitt av sin roman Det går an. En annan politiker, i vimlet, men utan uppdrag i talarstol eller på scen, var FI-ledaren Gudrun Schyman som iförd IDAS-nål berättade att hon faktiskt inte visste särskilt mycket om projektet. Men kalaset omfattade också en hel del information om IDAS och Gudrun Schyman och andra kunde rätt raskt fylla i eventuella kunskapsluckor om projektet bland annat med hjälp av monterutställningar och travar av färska rapporter. Här fanns sådana som Leda förändring, en rapport från Luleå tekniska universitet och personalutvecklare Inger Medin-Olsson, om regionalt ledarskapsarbete och nätverksbyggande och IDAS-projektets egna skrifter som professor i förvaltningsrätt Lena Marcussons Det akademiska ledarskapet, med europeiskt perspektiv. Uppmuntran avgörande En av rapporterna har rubriken Utan en obstinat gen hade jag aldrig försökt, en intervjuundersökning som IDAS-projektet har genomfört med ”62 framgångsrika kvinnor inom universitet och högskola”. I den anonymiserade undersökningen (där också intervjuarna var anonyma) framstår stöd och uppmuntran från omgivningen som den avgörande faktorn, omvänt vittnar de 62 om hur de motarbetats, om bristande generositet och ren illvilja. Yvonne Landström, projektledare för nätverket Qnet knutet till Mittuniversitetet, tittade på rapporthögarna och sade att det alltid är tankeväckande, hur otroligt mycket motstånd som, genom historien, föregått kvinnors avancemang i akademiska och andra karriärer. Själv är hon, när det gäller IDAS, mest bekant med Resväskan, en modell för lämpligt och användbart tankebagage på avancemangsresan. Men Yvonne Landström tillade, brett leende, att hon för egen del och alldeles ärligt inte är intresserad av de högsta posterna – ”Jag tillhör inte målgruppen”. Vilka som känner sig kallade till den gruppen är förstås inte givet, i ovannämnda intervjuundersökning bland de 62 kvinnorna, citeras vad som kan inspirera och förändra: ”När Kerstin Lagerström och Ingegerd Palmér på IDAS-träffarna varje gång uppmanar alla som någon gång skulle kunna tänka sig att bli rektor att räcka upp handen. I början kändes det förmätet, men efter ett par gånger, när jag märkte att andra tittade sig omkring och försiktigt anmälde intresse, bestämde jag mig också för att våga”. Fler kvinnliga rektorer Kerstin Lagerström, personalutvecklare vid Karolinska Institutet och Ingegerd Palmer, som efter tolv år som rektor för Luleå tekniska universitet 2005 blev rektor för Mälardalens högskola, är alltså motorer i IDAS och vid finalfirandet i Stadshuset var Palmér konferencier och centralfigur på scenen. – Och det är viktigt att berätta att det är roligt att vara rektor, sade Ingegerd Palmér. Hon kunde, apropå IDAS målsättning, berätta om en positiv utveckling under projektets relativt korta verksamhetstid. När IDAS rullade igång 2004 hade man året innan konstaterat att kvinnorna utgjorde endast tio procent av rektorskåren, men att det nu, vid utgången av 2007, kommer att vara 40 procent. Utbildningsminister Lars Leijonborg knöt an till den statistiken i sitt tal, där han också påminde om vad som var nytt till och med för IDAS ledning, nämligen att när Boel Flodgren för femton år sedan blev rektor för Lunds universitet var hon Europas första kvinnliga universitetsrektor. Ministern påtalade också, apropå att festen hölls i Stadshuset, att kvinnorna numera dominerar helt på ledande poster i Stockholmspolitiken. Han tog också tillfället att nämna kvinnor ur historien, som Emilia Bromé från Frisinnade kvinnors riksförbund, som 1922 var en av dem som undervisade på den så kallade urkursen på kvinnornas medborgarskola, Fogelstad. IDAS-baggar utdelades Därefter fick Lars Leijonborg och Nyamko Sabuni, under Ingegerd Palmérs ledning, uppdraget att annonsera och överräcka IDAS-baggarna. De delades ut i åtta kategorier, efter att en särskild bagge-nämnd stått för nomineringsarbetet. Första baggen och första priskategorin var Flest kvinnor i ledningen, med Karlstad som vinnare och rektor Kerstin Norén som mottagare av priset. Övriga nominerade var Göteborgs universitet, Högskolan i Dalarna, Högskolan Väst, Lärarhögskolan och Södertörns högskola. Nästa pris, i kategorin med den mer praktiska än poetiska rubriken Gjort mest lokalt, gick till Högskolan i Skövde, en varmt applåderad manlig rektor, Leif Larsson, tog emot priset. De övriga nominerade var Umeå universitet, Linköpings universitet, Luleå tekniska universitet, Mittuniversitetet och Högskolan Halmstad. Djärvaste satsningen hade tre nominerade, Karlstad universitet, KTH och så vinnaren Karolinska Institutet med rektor Harriet Wallberg-Henricsson som prismottagare. Klassen Support, för uthålligt utvecklingsarbete, vanns av Luleå tekniska universitet, priset mottogs av rektor Pia Sandvik Wiklund. Kåre Bremer från Stockholms universitet fick motta pris som Överraskande rektor och till Bästa initiativtagare utsågs Margareta Norell Bergendahl, prorektor vid KTH. Bästa kämpe blev Malin Irhammar, Högskolan i Kristianstad och i en till rubriken väldigt närliggande kategori, Mesta fighter tog Margareta Fahlgren, Uppsala universitet, hem priset. Förlängd projekttid Ja, inspirationen till upplägget var alltså filmbranschens Guldbagge- och Oscarsgalor, även om pristagarna snabbt försvann från scenen, utan att passa på att hälsa till mamma eller ens skicka tackhälsningar till någon för stöd och hjälp. Snarare var det publiken som med åtminstone några glada tjut och tjoande drog upp temperaturen på prisutdelningen. Hela tillställningen fick dock gott betyg av utbildningsministern. Lars Leijonborg jämförde med när han dagen innan hade närvarat vid utdelningen av Descartespriset i Bryssel, en ceremoni som han, i jämförelse med IDAS-finalen, funnit alltför utdragen och stel. Tilläggas kan att IDAS-arbetet, trots finalen, inte är avslutat, med hjälp av ett nytt bidrag från Statens utvecklingsråd är projektet förlängt. Och Nyamko Sabuni gav i sitt tal inte bara litterära referenser, utan vad som kunde uppfattas som ord på vägen till publiken bland mingeltallrikar och broschyrer: – Det gäller att inte ge upp, utan att kämpa och tjata.