Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

HSV ska vara tydligt, djärvt och obundet – Den som ger kritik kan inte bli älskad

– Ingenting är så bra att det inte kan bli bättre, säger universitetskansler Sigbrit Franke. En kommentar som elegant summerar inställningen hos den som under drygt åtta år varit ansvarig för tillsynen av Sveriges högskolor och universitet. I sommar lämnar hon sin post, blir 65 och planerar att kasta sig över en mängd nya intressanta och roliga uppdrag.

1 mars, 2007
Universitetsläraren

Det är med blandade känslor jag lämnar posten, men man ska lämna när man är på topp. Jag lämnar ifrån mig en väl fungerande arbetsplats, välorganiserad med en synnerligen kvalificerad personal, säger hon med ett leende.
När Sigbrit Franke tillträdde 1999 var en av de första sakerna hon gjorde att ta fram en plattform med riktlinjer för hur HSV skulle uppfattas. Nyckelorden blev: tydligt, djärvt och obundet.
– Min förhoppning är att framtida utvärderingar ska visa på drastiska förbättringar och att man kommer att säga att det var välgörande att jag var rak och kritisk. En myndighet som har i uppdrag att utöva kritisk tillsyn kan inte bli älskad – men den kan bli respekterad. Mitt syfte är synnerligen gott.
– Vi har bemötts med stor respekt och det vi sagt har väckt diskussioner och självreflektion på alla nivåer och på alla lärosäten. Konstruktiva reaktioner på våra kvalitetsgranskningar har också varit oss till stor hjälp när vi försökt att vidareutveckla arbetet.
Den nya utbildningsministern kommer från ett av de två partier, Folkpartiet och Moderaterna, som på 90-talet var emot att Högskoleverket skulle skapas.
– Det har glatt mig att även de med tiden gett oss ett erkännande. I riksdagsdebatter har både moderater och folkpartister refererat till oss i positiva ordalag. När det under Leif Pagrotsky lades ett oväntat och upprörande förslag om att vi skulle få nedskurna resurser, var det inte minst Folkpartiet som stödde oss – och som dessutom tyckte att vi skulle få ännu mer resurser. Det ser jag som uttryck för att vi lyckats verka som en självständig myndighet och att vi förmedlat viktiga kunskaper och viktig information.

Kvalitetssäkring viktigast
Föga överraskande vill Sigbrit Franke inte berätta vem som varit hennes favoritminister. ”Det sparar jag till min självbiografi”. Men hon konstaterar att Lars Leijonborgs statssekreterare Peter Honeth är en tillgång ”Eftersom han kan universitet och högskolor utan och innan – det underlättar”. Hon vill absolut inte nämna någon lämplig efterträdare, men hon har en bestämd åsikt om vad som krävs av en universitetskansler:
– Universitetskanslern bör ha rektorserfarenhet och professors ställning. Det har att göra med legitimitet och vetenskaplig status. Det är en utsatt position att vara chef för en myndighet som ska utöva tillsyn.
Sigbrit Franke anser att något av de viktigaste hon gjort under sin karriär är att ha byggt upp HSV:s kvalitetssäkringssystem. Den första januari 2007 sjösattes ett nytt system för en kommande sexårsperiod. Det första steget är att utannonsera möjligheten för lärosäten att ansöka om att bli prövad för utmärkelsen ”Framstående utbildningsmiljö”.
– Vi inför utmärkelsen för att vi tror att det kan stimulera till kvalitetsutveckling. I det gamla utvärderingssystemet var vår huvuduppgift att identifiera de utbildningar som inte uppnår en minimistandard. Vi har visserligen hela tiden lyft fram positiva exempel, men det är förstås bristerna som fått medieuppmärksamhet
Hela lärosäten kan inte få utmärkelsen för framstående utbildningsmiljö, den gäller bara avgränsade enheter.
– Vi känner till lärosätena – jag vill nog hävda att det inte finns något som skulle kunna hävda att alla deras utbildningar undantagslöst håller toppkvalitet.

Rankning och resurser
Än så länge är det endast äran som är belöningen, men det är inte omöjligt att utmärkelsen i framtiden också kommer att ”kopplas till resurser”. Och kanske kommer resurser även att kopplas till ämnes- och programutvärderingarna. HSV kommer under våren att presentera förslag på hur det skulle kunna gå till.
Sigbrit Franke har alltid varit tydlig med att hon inte tror att rankning är vare sig en rättvis eller rättvisande metod – vad tycker hon då om att behöva utreda ett förslag som bygger på någon form av rankning för att avgöra vilka som ska få resurserna?
– Det är lätt att identifiera de svaga och de bästa – att rangordna resten är poänglöst och omöjligt, säger hon bestämt. Regeringen har betonat att den på olika sätt vill använda våra kvalitetsbedömningar för att skapa ekonomiska incitament för kvalitetsutveckling. Jag kan inte svara på om regeringen ensidigt vill satsa på de redan duktiga. Men man kan inte bara gå på excellens, man måste också fundera på hur man ska stödja de svagare. Det kommer vi naturligtvis att skriva fram i vår utredning.

Heroisk universitetspersonal
Sigbrit Franke menar att en nationell kvalitetshöjning kräver tre saker: mer profilering, mer samverkan mellan universitet och högskolor och större koncentration. Det kräver i sin tur ett nytt resursfördelningssystem, eftersom det gamla leder i motsatt riktning.
– Lärosätena försöker med alla möjliga medel locka till sig så många studenter som möjligt och de frestas att sänka kraven för att få igenom dem.
Innan utvärderingarna sätter igång inom det nya systemet kommer flera stora rapporter från det gamla. En rapport om alla vårdutbildningar kommer i mars och i slutet av terminen kommer utvärderingen av de konstnärliga utbildningarna. Däremellan, i april, kommer en ny Studentspegel. Sigbrit Franke förväntar sig en hel del uppståndelse och mycket diskussioner kring rapporterna.
– Det är bra. Hittills har det varit väl ensidig uppmärksamhet kring lärarutbildningarna, kommenterar hon.
Den 15 april söker de presumtiva studenterna till ett Bolognaanpassat system. Det har i stort sett varit upp till varje högskola att själv utföra förändringarna. Högskoleverket har haft en mycket begränsad roll, som mest handlat om expertinsatser och om att tolka och översätta.
– Lärosätena har arbetat synnerligen intensivt med anpassningen, men med mer eller mindre långt komna resultat. Till skillnad från till exempel Norge har man ju inte haft några som helst extraresurser och tiden har dessutom varit knapp – så det har varit tufft, väldigt tufft. Det är lärarna som dragit det tyngsta lasset, kommenterar Sigbrit Franke.
Hur det har gått för högskolorna kommer
att uppdagas när det är dags för kvalitetsgranskningsinsatser – speciellt de som handlar om internationaliseringsprocessen.
– Jag kan se både möjligheter och fallgropar. Vad innebär det till exempel för kvalitén när man övergår till engelska som undervisningsspråk med svenska lärare som kanske inte alltid är så drivna i att undervisa på engelska?
Som universitetskansler har hon rest runt och i ett par omgångar besökt alla lärosäten – samtliga 39 säger hon utan att tveka på hur många de är. Möten med råd, fackliga organisationer (”regelbundet med SULF”), andra myndigheter och med akademierna har också varit viktiga.
– Mitt bestående intryck är att lärare, forskare och administrativ personal har gjort heroiska insatser ute på lärosätena. Det finns ett enormt engagemang som jag känner stark beundran för. Vi har ofta påtalat i våra utredningar att de fått allt fler uppgifter, utan resursförstärkning.

Vårar i Provence
Hon har förberett sig för framtiden – i höstas kändes det nämligen lite ängsligt, erkänner hon.
– Jag undrade om någon kommer att vilja ha mina tjänster. Men jag får väldigt många propåer och det är en rolig sits – jag kan sovra lite. Det blir nya och stimulerande utmaningar, säger hon glatt, men vägrar att avslöja vad hon har för planer.
Vetenskapsrådet har dock redan skickat ut ett pressmeddelande om att Sigbrit Franke är ny ordförande för VR:s utbildningsvetenskapliga kommitté (som hon vill omvandla till ett fjärde råd inom VR). Hon kommer också att sitta kvar i styrelserna för Akademiska hus och Mistra samt Dramaten, som hon är ordförande för. Kanske återknyter hon till viss del till den gamla tjänsten som professor i Umeå, som hon hela tiden varit tjänstledig från – en reträttpost som försäkrade att hon skulle kunna vara självständig som universitetskansler. Hon och hennes man har dessutom ett hus i Provence, som också ingår
i framtidsplanerna:
– Jag är lite för ung i själen för att sitta för mig själv och rulla tummarna, men lite längre perioder i Provence hoppas vi kunna ha – kanske på vårarna.

ANKI WOOD

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023