Björn von Sydow tar sig an uppdraget med hjälp av intensiv inläsning, nyskissade diagram och gamla erfarenheter, som hur han formades av att arbeta nära den forskningsintresserade Tage Erlander. Och när det gäller excellensresonemanget bjuder Björn von Sydow genast på sig själv som exempel:
– Jag är ju docent i statsvetenskap, jag har skrivit ett par böcker, men jag är knappast excellent. Jag skäms inte för det, forskare med min karriär och av min karaktär fyller också ett behov, utan att aspirera på excellens i global mening!
Fram till regeringsskiftet förra året var Björn von Sydow alltså talman. Som ”vanlig” riksdagsman, innan budet kom från VR, formulerade han sin agenda kring tre områden, jämställdhet, forskning och Europa. Han företräder socialdemokraterna i Europarådet. Och jämställdhet och forskning hade han engagerat sig i både som talman och försvarsminister. Han var också samordnare av forskningsfrågor i Ingvar Carlssons regering mellan 1988 och 1991.
Björn von Sydow har heller aldrig släppt kontakten med universitetsvärlden, han har, utom under ministeråren, fortsatt att undervisa.
”Kan man lita på politiker?”
Går vi långt tillbaka inleddes hans bana med kombinationen politik och vetenskap då han som ung statsvetare blev Tage Erlanders ”sekreterare”.
– Han avgick 1969, då var jag 24 år, färdig fil kand och assistent på statsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet. Tage Erlander hörde av sig till Olof Ruin och Hans Meijer och frågade om det fanns någon som kunde vara behjälplig vid dagsboksskrivandet och herrar professorer pekade då på mig.
Erlander lovade också Björn von Sydow fri tillgång till dagböcker och anteckningar att använda ”för vetenskapliga ändamål”. Detta kom att resultera i avhandlingen Kan man lita politiker?, en komparativ analys av vad socialdemokratin sade utåt och internt.
I dag förknippas Tage Erlanders tid gärna med en framsynt och en offensiv forskningspolitik.
– Han lyckades förena den akademiska dialogen med den politiska, hans kanske allra främsta förmåga var att vara en dialogpolitiker på bägge banorna.
Och om man frågar andra är Björn von Sydow själv en utpräglad dialogpolitiker, han vann visserligen inte talmansomröstningen men åtnjuter tvärpolitisk popularitet och respekt.
Vilket inte hindrar att det, åtminstone teoretiskt, finns potentiella motsättningar kring hans nya uppdrag.
Följer s-linjen
Hans företrädare Bengt Westerberg hade lämnat partipolitiken när han fick uppdraget i VR, medan Björn von Sydow fortfarande är riksdagsledamot, för det största oppositionspartiet. Och när det gäller utbildningsminister Leijonborgs förslag om lekmannarepresentationen i universitetens styrelser följer Björn von Sydows-linjen och röstar nej. Han röstade också emot alliansens nedläggning av Arbetslivsinstitutet.
Han finns vidare bland undertecknarna av en motion om att Södertörns högskola bör bli universitet, medan signalerna från alliansen snarare innebär koncentration på färre och befintliga universitet.
– Men jag tror att det blir fler, jag är övertygad om att några av våra högskolor kan bli universitet, säger Björn von Sydow.
Hur ska han då förhålla sig om alliansen kommer med förslag som han är emot som socialdemokrat, men som han, i egenskap av ordförande i Vetenskaps-rådet, blir involverad i?
– Man kan ju inte förneka att vi tillhör olika partier, men Lars Leijonborg och jag har samtalat om detta, det har de säkerligen gjort inom regeringen också, säger Björn von Sydow som inte heller ser några dramatiska skiljelinjer.
– Det finns helt enkelt inte så stora motsättningar, både alliansen och socialdemokraterna har ju till exempel åtagit sig ett enprocentsmål när det gäller forskningen.
Även om det, trots denna tvärpolitiska ambition, inte har blivit så. Björn von Sydow menar att det inte är så enkelt att finansiera mål om en procent eller mer av BNP. Samtidigt har han stor förståelse för kraven på mera pengar till forskning och högre utbildning.
– Vi har till exempel haft en otrolig ökning av doktorer, men därefter är det jättesvårt att få resurser. Också de som har goda omdömen blir utan pengar, praktiskt taget alla projekt får mindre än de begärt.
Möjlig obalans
Detta att det finns en stor grupp ”bra doktorer” som stöter på svårigheter gällande anslag och lön ser han som en ”möjlig obalans i systemet”, ett läge av att vara offer för sin egen framgång (gällande examinationer).
– Vi mäktar inte med att utlova att alla ska vandra in i systemet och hamna i fast tjänsteläge. Men näringsliv, industri och tjänsteproduktion har ju också behov av disputerade akademiker!
Som illustration till forskning och forskningspolitik skissar han ett litet diagram med en ”axel” som ska visa ”forskningens inre organisering”, längs vilken man ska kunna avläsa resurser, stora investeringar, fasta och mer rörliga tjänster. Den andra axeln ska föreställa ”forskningens inriktning”, det kan vara sådant som infektionssjukdomar, ekologisk jämvikt, demografi, psykiatri, konstvetenskap, samhällens sociala läkning, försoningsprocesser …
– Det är inte min sak att peka med hela handen, men vi ska diskutera detta inom VR, vad vi vill bidra med. Ja, man kan säga att forskningspolitik bedrivs efter två sådana axlar, att både frågeställningen i allmänhet och min uppgift blir att avläsa och matcha dessa.
Självfallet förs redan sådana diskussioner, men Björn von Sydow vill hitta former för att involvera hela Vetenskapsrådet, inklusive styrelse och ämnesråd, cirka 90 personer, i dialogen.
– Flertalet är valda underifrån, från forskar-Sverige, det är faktiskt en ganska stor sak.
Fastnat för två saker
Han har också ”börjat titta närmare på” citeringsanalyserna och har då fastnat för två saker:
– Andelen svenska publikationer som har blivit högt citerade har minskat sedan början av 80-talet. Det andra är att hälften av alla svenska publikationer gäller medicin, inte klinisk medicin utan biomedicin, som har visat en minskade citering.
– Jag är mycket intresserad av den här typen av analyser, säger Björn von Sydow som under tid som forskningssamordnare var med och initierade bibliometriska studier i Sverige.
– Men frågan är öppen, ska vi bara satsa på dom det går bra för? Eller ska vi nya tag för dom visar en nedåtgående trend? Det finns inget självklart svar!
Och det är här han kommer in på det där med excellens.
– Man kan inte diskutera frågan om antal doktorer eller hela kvalitetsfrågan
utan att fråga sig, ska allt syfta till excel-
lens i forskning? Universitet och hög-skolor har ju också ett enormt utbildningsuppdrag där vi också vill ha disputerade.
Många inte insatta
Intresset för frågor som forskningsresurser kan bland politiker sägas vara både stort och svalt.
– När det gäller resultat, vad forskning kan leda till är engagemanget betydande, däremot är det inte så många som är riktigt insatta i själva forskningspolitiken.
Frågornas relativa osynlighet i politik och medier jämför han gärna med demokrati.
– Forskning skyddas av konsensus,
av den stora samhälleliga uppslutningen. Att rationella kunskaper är medel för att nå mål är en stark del av vårt gemensamma credo, i USA däremot är samhället delat, där finns ju djupa klyftor och svåra konflikter kring till exempel stamcellsforskning.
– Medan vårt credo gör att vi lugnt delegerar till vetenskapssamhället, man föreställer sig inte att där finns ”doktor Strangelovvar”, utan sådana som har samma grundvärderingar och kompass som den som inte har akademisk utbildning, säger Björn von Sydow, som väl vet att forskare är mindre påpassade än politiker.
Mediesvärd kunde falla
När han ser tillbaka på tiden som minister och talman säger han att det, varje dag, kändes som om ”ett svärd” hängde över tillvaron, ett mediesvärd som kunde falla ner när som helst, ”över mig, över någon annan, över regeringen eller oppositionen”.
– Det kändes som radarstationer som oupphörligt sveper över kusten, på ständig jakt efter att upptäcka misslyckande och missförhållanden.
Vilket dock aldrig har avskräckt Björn von Sydow:
– Jag trivs så bra med att röra mig i bäg-ge systemen, det politiska och det akademiska och inte minst i skärningspunkterna mellan de två!
MARIELOUISE SAMUELSSON
