Jublileumsboken översätts – överlämnas vid statsbesök

Och för första gången mötte jubileumsboken System och passion offentligheten. Med hjälp av Nils Uddenbergs text och Helene Schmitz fotografier presenteras Linnés gärning och många av de blommor han ordnat i sitt system. – Jag hoppas att boken visar naturens skönhet och förklarar Linnés tankevärld. Text och bilder är en helhet, poängterar författaren Nils Uddenberg. Det är inte första gången som Carl von Linné hyllas. Redan under sin livstid var han en aktad vetenskapsman långt utanför landets gränser. I slutet av 1700-talet restes exempelvis en staty av honom i Paris botaniska trädgård. Det första jubileet genomfördes hundra år efter hans födelse. Högtidligheterna var dock relativt modesta, jämfört med firandet i början av 1900-talet. Nu blev blomsterkungen ett nationalhelgon. Heidenstam diktade och Alfvén komponerade till hans ära. I början av det nya millenniet har de storsvenska tongångarna tonats ner. Nu ska Linné entusiasmera unga forskare och öka intresset för naturvetenskap. Jubileumsboken finns med vid alla större evenemang. När kungaparet reser på statsbesök till Japan överlämnas ett exemplar av System och passion till kejsaren. Chelsea Flower Show är Europas mest betydelsefulla trädgårdsevenemang. Här visas en modern trädgård, som inspirerats av Linné och jubileumsboken presenteras för den engelska läsekretsen. Boken översätts System och passion trycks i en första upplaga i 10000–15000 exemplar och översätts till engelska, franska och japanska. Nils Uddenberg är en känd och uppskattad författare och vetenskapsman. Han fick 2003 Augustpriset för Idéer om livet; en historik om biologins historia. Han har också tilldelats Natur och Kulturs kulturpris på 300000 kronor och utnämndes 2005 av Föreningen Vetenskap och Folkbildning till Årets Folkbildare. Pristagaren disputerade i mitten på 70-talet i psykiatri, fick en docentur, fortsatte med medicinsk psykologi och etik och blev docent i empirisk livsåskådningsforskning. Han är i dag pensionär och innehar en personlig hedersprofessur. – Jag har varit verksam i gränslandet mellan naturvetenskap och humaniora. Det är inte så vanligt inom den akademiska världen där de flesta stannar inom sin disciplin. Jag har känt lust inför mitt arbete och haft kul. Fotografen Helene Schmitz publicerade för några år sedan närbilder på växter. Hon blev fascinerad av Linné och hans passionerade intresse för att namnge växter och djur och började fotografera växter för att tolka hans idéer. Biologen Pia Östensson skrev bildtexter och bidrog med sina fackkunskaper. Det var dessutom önskvärt att placera Linné i ett historiskt sammanhang. – Därför tog Helene kontakt med mig. Jag har inte skrivit en text som kronologiskt redogör för Linnés liv. Det finns redan bra biografier. I första hand analyserar jag hans vetenskapliga gärning. I dag finns ofta en konflikt mellan tro och vetande, mellan religiös förkunnelse och vetenskap. I Linnés värld existerar inte denna motsättning. – Prästsonen var djupt troende. När Linné systematiserade levande organismer försökte han förstå hur Gud skapat världen. Hans berömda formulering om att skåda Gud på ryggen är inte så mycket en metafor som vi kanske tror i dag. Vetenskapsmannens religiösa tro var en viktig drivkraft till hans systembygge, understryker Nils Uddenberg. Ett par av varje art Linné trodde att det på 1700-talet fanns lika många arter som Gud skapat i begynnelsen. I en avhandling om den ”beboeliga jordens tillväxt” framlade han en teori om hur livet på jorden mångfaldigats. I tidernas morgon fanns det bara ett par av varje art, eller, för de hermafroditiska växterna, en enda individ. Allt liv kunde därför få plats på en relativt liten yta, förslagsvis en ö vid ekvatorn. Vattnet började sjunka undan samtidigt som de olika arterna hörsammade Skaparens uppmaning att föröka sig och uppfylla jorden. Anstötliga konstellationer Linnés tankevärld var alltså delvis traditionell och inspirerad av Bibelns skapelseberättelse. Många vetenskapsmän var dock skeptiska till hans nya sexualsystem. En tysk botanist, bosatt i Sankt Petersburg, var moraliskt upprörd. Han tyckte inte alls om att blomställningarna liknades vid brudsängar och att Linné förde samman ”männen”, ståndarna, och ”kvinnorna”, pistillerna, i anstötliga konstellationer. Forskaren trodde inte att den Allsmäktige Guden skapat ett sådant ”skamlöst horeri”. Andra invändningar var mer praktiska. Vissa auktoriteter ansåg att Linné alltför självsvåldigt gjorde sina indelningar i olika släkter. Dessutom var det inte alltid lätt att vid en undersökning urskilja växternas ståndare och pistiller. Otrolig arbetsmyra Varför kröntes då Linné till Blomsterkung och blev en så inflytelserik vetenskapsman ? – Det finns flera orsaker. Linné var en otrolig arbetsmyra. Han systematiserade alla växter han fick tag på och jämförde med andra forskares beskrivningar. Hans skrifter blev självklara referensverk. Enligt Nils Uddenberg kunde en mindre tilltalade personlig egenskap få positiva effekter. – Linné var härsklysten. Han ville inte att några kolleger skulle vara med och katalogisera och namnge växter. Han stärkte sin position och det nya systemet blev mer enhetligt. Botanisten använde gärna metaforer från militärlivet. I en av hans levnadsbeskrivningar fick kollegerna i Floras armé olika grader. Linné utnämnde sig själv till general. En av hans svenska elever ansågs vara lämplig som major, medan en kritiserande forskare föga hedrande fick fältväbels rang. Praktisk metod Nils Uddenberg framhåller att Linnés metod var praktisk. Växterna indelades i klasser, ordningar, släkter och arter. – Linné var inte i första hand teoretiker. Han lyckades dock skapa ett enkelt system. Den latinska binära namnsättningen med ett släktnamn och ett artnamn var mycket användbar. När Linné var 28 år reste han till Holland och lade fram sin doktorsavhandling. Han var verksam här i tre år, blev mycket uppskattad och erövrade en inflytelserik position i den vetenskapliga världen. Nils Uddenberg undrar varför Linné lämnade livet i det välbärgade och liberala Holland och reste hem till Sverige. Linné hade sannolikt inte skrivits in i vetenskapshistorien som svensk om han stannat kvar nere på kontinenten, (och därmed hade hans 300-åriga födelsedag nu inte firats med sådan pompa och ståt i Sverige.) – Linné var visserligen förlovad med en flicka i Dalarna, men han kunde väl ha skaffat en ny tjej i Holland. Andra omständigheterna kan ha spelat in. Linné förstod inte engelska, holländska eller franska. Han var tvungen att tala med sina kolleger på latin. Språket kan ha varit en orsak till hemresan. Dessutom kanske han drevs av en önskan att tjäna sitt land. Den berömde botanikern reste alltså hem till Sverige och en fortsatt akademisk karriär. Han var dock inte isolerad. Professorn i Uppsala hade 600 korrespondenter runt om i världen. Utländska naturforskare och svenska lärjungar rapporterade om sina iakttagelser från Europa, Amerika, Asien och Afrika. Linné lyckades förmedla sin kärlek och fascination inför naturen till sina studenter. – Han var en briljant pedagog. Dåtidens professorer var om möjligt ännu tråkigare än dagens. Det var därför uppseendeväckande när Linné förde ut sina studenter ur föreläsningssalarna och med stor upptäckariver ledde exkursioner i lärdomsstaden och dess omgivningar. De ekivoka formuleringarna kittlade och bidrog till att skapa ett intresse. Ståndarna och pistillerna liknades vid män och kvinnor som umgicks intimt i blommornas brudkammare. – Linné var frispråkig. Han höll sexualhygieniska föreläsningar och framhöll att också kvinnorna kunde ha roligt under samlaget. Skaparen av det nya sexualsystemet för växter och djur var väldigt fascinerad av sex, säger Nils Uddenberg.