Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Debatt nummer 1-07

1 januari, 2007
Universitetsläraren

SULF-förhandling gav total upprättelse för Eva Lundgren, läser jag med förvåning i Universitetsläraren 20/06. Bakgrunden är att Uppsala universitet låtit utreda de anklagelser om forskningsfusk som riktats mot Lundgren. I artikeln påstås att universitets utredning ”friade henne från alla anklagelser om vetenskaplig ohederlighet”. Av artikeln framgår också att SULF:s förbundsjurist Thomas Kihlberg fungerat som Lundgrens ombud i den tvist med universitetet som blev efterspelet till utredningen, och att SULF och Lundgren ”fått igenom alla sina krav”. I praktiken innebär det att Lundgren nu ”får tid för forskning på heltid under två år med de resurser hon behöver, utan skyldighet att bedriva undervisning eller handledning”.
För mig, som har tagit del universitetets utredning om Lundgrens forskning, är det beklämmande att läsa att mitt eget fackförbund har medverkat till detta. Universitetets utredning kan nämligen inte med bästa vilja i världen anses ”fria” Lundgren. Tvärtom riktar utredningen närmast förödande kritik mot Lundgrens forskning. Det enda skälet till att Lundgrenfallet inte lämnades vidare till Vetenskapsrådet för vidare granskning är att Uppsala universitet tillämpar en definition av ”vetenskaplig ohederlighet” som förutsätter ett uppsåt att fuska.
Vid SULF:s kongress 2004 antogs ett förslag om etiska riktlinjer för universitetslärare. Enligt dessa riktlinjer är det forskarens ansvar att alltid eftersträva sanning i sin forskning, att eftersträva att se sitt ämne från olika perspektiv och att undvika ensidig belysning som kan minska tillförlitligheten i resultaten. Specifikt anges att forskaren ska sträva efter att ifrågasätta sina egna hypoteser och förutfattade meningar och att forskaren inte får förvränga forskningsresultat genom att undertrycka sådant som hon eller han inte gillar. Uppsala universitets utredning visar att Lundgrens forskning på ett flagrant sätt bryter mot dessa riktlinjer.

UTREDNINGEN GENOMFÖRDES av två professorer, vetenskapsteoretikern Margareta Hallberg från Göteborgs universitet och statsvetaren Jörgen Hermansson från Uppsala universitet. Hallberg och Hermansson har granskat de mest centrala verken i Lundgrens empiriska vetenskapliga produktion. Särskilt har de fokuserat på vilka belägg som presenteras för två av Lundgrens viktigaste teser: tesen om våldets normaliseringsprocess och tesen om våldets allmängiltighet.
I båda fallen finner utredarna att Lundgrens slutsatser väsentligen saknar stöd i hennes eget material. De skriver också att i de fall då Lundgren använder sig av ett problematiserande förhållningssätt så är det konsekvent i syfte att påvisa att den ”motsträviga empirin” kan tolkas i linje med Lundgrens teser. Däremot har utredarna fått ”leta förgäves” efter resonemang där Lundgren ifrågasätter de egna teserna.

I SINA SLUTSATSER skriver Hallberg bland annat att analysen saknar ”både kritiska reflektioner över de egna slutsatserna och en öppenhet inför alternativa förståelsebegrepp … den kritiska och reflekterande forskarrollen har upphävts”. ”Framställningen /i boken Slagen dam/ präglas av en stor iver att hitta bevis för de egna teserna, men saknar nästan helt ambitionen att pröva de egna tesernas hållfasthet”, fortsätter hon. Det är ”en mycket allvarlig kritik vi riktar mot Lundgrens forskning”, menar Hallberg, som konkluderar att ”trovärdigheten i Lundgrens forskning måste ifrågasättas”. Hermanssons slutsatser är av liknande slag, och både han och Hallberg påpekar att deras utredning försvårats av att Lundgren inte kunnat redovisa det källmaterial de begärt att få se (framför allt det intervjumaterial Lundgren grundat sina kvalitativa analyser på).
Att Eva Lundgren ”friats” beror som jag ser det endast på att Uppsala universitet har mycket bristfälliga riktlinjer för hur oredlighet i forskningen bör bedömas. Hade universitetet istället arbetat utifrån SULF:s etiska riktlinjer, eller utifrån Vetenskapsrådets definition av ”vetenskaplig oredlighet”, så hade utslaget av allt att döma blivit ett annat.
Mot bakgrund av ovanstående yrkar jag på att SULF:s etiska råd tar upp frågan om SULF har handlat rätt när de har lyckats utverka två års
universitetsfinansierad och ostörd forskningstid för Eva Lundgren. Det är ett farligt prejudikat för vetenskapen i stort om man blir belönad när man har brutit mot god vetenskaplig sed.

BJÖRN JOHNSON
SULF-medlem och forskare vid Arbetslivsinstitutet

Uppsala universitets utredning om Eva Lundgrens forskning: www.samfak.uu.se/rapporter/Granskarnas_rapport.pdf
Ytterligare material: www.samgenus.uu.se
En annan aktuell artikel om forskningsfusk:
www.drugnews.nu/article.asp?id=3436

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023