På SULF:s förbundskongress 22–23 november fattades en rad viktiga beslut om inriktningen på förbundets arbete under de närmaste två åren. Kongressombuden lade fast förbundets inställning i fråga om den akademiska ledningsorganisationen genom att fatta beslut om ett nytt program och beslöt att verka för att fackliga representanter i högskolornas styrelse inte bara ska ha närvaro- och yttranderätt utan också förslagsrätt. Vidare bestämdes om krafttag mot oskicket med så kallade skuggdoktorander, att vi fortsatt måste driva på i fråga om universitetslärarnas arbetstider och verka för tydligare karriärvägar för nydisputerade samt en mängd andra saker. Kongressen gästades av statssekreterare Peter Honeth, som inledningstalade och svarade på frågor, ett uppskattat inslag att döma av de livliga diskussionerna under pauserna.
DET ÄR GIVANDE att bevista SULF:s kongresser, och det beror inte bara på att frågorna som avhandlas är viktiga. Det beror också på kongressombuden, nära åttio av SULF:s lokala förtroendevalda från landets lärosäten. Åtta av dem fick stipendier som erkänsla för sitt arbete, men egentligen borde stipendier delas ut till samtliga. Förbundets lokala förtroendevalda utför ett arbete som är både komplicerat och krävande men helt nödvändigt för arbetsplatsdemokrati, arbetsmiljö och skydd av enskilda anställda som råkat illa ut. De är sanna hjältar i vardagslivet som väljer att komplettera sina ordinarie arbetsuppgifter med fackligt arbete. De engagerar sig i stora och små frågor, tar strid för de utsatta, förhandlar och ger råd. Och de har alltid intressanta saker att berätta om det fackliga arbetet på sina lärosäten, och tänkvärda saker att säga om universitetens och högskolornas roll och arbete.
MEN TYVÄRR ÄR DE OFTA också slitna. Det beror inte på att det fackliga arbetet är tyngre än det vanliga värvet som universitetslärare utan på att de fackligt aktiva är alldeles för få. Eller omvänt: alldeles för många universitetslärare tar andras fackliga engagemang för givet och avstår från att själva engagera sig bortsett från att någon gång då och då leverera synpunkter inför de lokala löneförhandlingarna. Särskilt ont är det om docenter och professorer som arbetar fackligt. Men era erfarenheter behövs också!
DE LOKALA FÖRTROENDEVALDA behöver bli fler. Men det främsta skälet för att just du skall engagera dig är inte att bidra till att arbetet sprids på flera händer. Det främsta skälet att engagera sig i det lokalfackliga arbetet är att det är intressant och givande. Genom fackliga uppdrag får du möjlighet att förändra och förbättra vardagen för dig själv och dina kolleger, samtidigt som du utvecklar din kunskap om universitetet och använder dina erfarenheter och dina yrkeskunskaper på ett nytt sätt som ger perspektiv du kommer att ha nytta av som lärare och forskare. Kontakta din lokala SULF-representant redan idag och ta chansen att bli en vardagslivets hjälte.
GIT CLAESSON-PIPPING
Förbundsdirektör i SULF
