Svar till Patrik Hall:
Patrik Hall, lektor i statsvetenskap vid Malmö högskola, har skrivit en debattartikel om Högskoleverkets kvalitetsgranskningar (Universitetsläraren 17/2006). I artikeln riktar Hall kritik mot kvalitetsarbete i största allmänhet och mot Högskoleverkets kvalitetsgranskningar i synnerhet.
Halls ståndpunkter i korthet är att kvalitetsarbete (1) ökar produktionen av ”möten, prat och papper”, (2) bidrar till byråkratiseringen av högskolan, (3) leder till omfattande nedskärningar av undervisning och handledning, (4) begränsar lärarnas akademiska frihet och (5) skapar karriärmöjligheter för lärare som tröttnat på jobbiga studenter.
Det Hall ger uttryck för är en stark misstro, för att inte säga ett förakt, för allt som har med kvalitetsarbete att göra. Det är en bild som Högskoleverket av naturliga skäl inte delar. Den bilden delas inte heller av de remissinstanser som yttrat sig över Högskoleverkets förslag till nytt kvalitetssäkringssystem, och framför allt inte av dem som berörs: studenterna. Studentperspektivet – studenternas rätt till en utbildning av god kvalitet – saknas för övrigt helt i Halls resonemang.
HALL MÅ HA VILKEN syn han vill på kvalitetsarbete, men det finns en hel del ogrundade och felaktiga påståenden i artikeln som behöver rättas till.
Hall refererar bland annat till ett uttalande som jag gjort om att erfarenheterna från det systematiska kvalitetsarbetet är goda. Hall påstår att detta och liknande uttalanden görs utan angivande av referenser. Det är inte korrekt. I Högskoleverkets förslag till nytt kvalitetssäkringssystem återfinns flera referenser. Bland annat refererar vi till de systematiska uppföljningar av ämnes- och programutvärderingarna som gjorts tre år efter utvärderingarna. Uppföljningarna visar tydligt att nästan alla förslag till förbättringar som bedömargrupperna ger beaktas och att detta leder till väsentliga kvalitetsförbättringar. Vi refererar även till den externa utvärdering av Högskoleverkets granskningsverksamhet som genomfördes under hösten 2005. Den visar att Högskoleverkets granskningsverksamhet håller hög internationell klass.
HALL PÅSTÅR OCKSÅ – utan att själv ange referenser – att det inte finns någon relation mellan objektiva förbättringar och kvalitetsarbete och att Högskoleverkets kvalitetsgranskningar inte bidrar till någon förståelse av om svenska högskolor är bra eller dåliga. Det menar vi är felaktigt. Systematiskt kvalitetsarbete leder till förbättringar (se referenser ovan) och det går mycket väl att utifrån våra utvärderingsrapporter dra slutsatser om kvaliteten i olika ämnen och program vid olika universitet och högskolor.
Vidare framför Hall den något märkliga uppfattningen att det egentliga syftet med att inrätta en utmärkelse till framstående utbildningsmiljöer skulle vara att ”göra reklam för vår kvalitetskampanj”. Hall tror inte att goda exempel bidrar till kvalitetsförbättringar, utan att de snarare har motsatt effekt (vad det nu kan innebära?).
SLUTLIGEN PÅSTÅR HALL att Högskoleverket i sina granskningar inte skulle ha intresse av att mäta resultat. Det är också felaktigt. Det nya kvalitetssäkringsprogrammet lägger stor vikt vid just resultat och effekter. Huruvida studenterna uppnår förväntande studieresultat är en central utgångspunkt i de kommande ämnes- och programutvärderingarna. Redan idag granskas examensarbeten regelmässigt i våra utvärderingar. Den studie som Hall efterlyser, där kvaliteten i examensarbeten från olika utbildningar och lärosäten jämförs, är redan genomförd och kommer att publiceras inom kort. Men den kommer inte att stödja Halls hypotes ”att studenter producerar högklassiga arbeten i miljöer utan något kvalitetsarbete”. Sambandet mellan kvalitetsarbete och kvalitet i examensarbeten är mer komplext än så. Betydelsen av god handledning kan emellertid inte underskattas, och det är en aspekt som granskas och säkras i det systematiska kvalitetsarbetet.
När jag läser Halls debattartikel – där han antyder att vi för fram löst grundade påståenden – kommer jag osökt att tänka på Hasse Alfredssons travesti på ett klassiskt ordspråk som i Alfredssons version lyder: Man ska inte kasta vatten när man sitter i badhus.
CLAS-UNO FRYKHOLM
chef för Högskoleverkets
utvärderingsavdelning
