Debatt nummer 19-06

Förra året arbetade jag och mina kollegor vid medie- och konsultföretaget Global Reporting med en studie för Integrationsverket om akademiker med utländsk bakgrund inom den högre utbildningen i Sverige. I samband med det bestämde jag mig för att undersöka hur universitet och högskolor bemöter utlandsfödda med akademiska meriter som vill fullfölja sin examen i Sverige. Det råder ingen tvekan om resultatet av mitt test – intresset för utlandsfödda akademiker är svagt.
Bristen på information och kunskaper är allvarlig. Så här lät det när en studievägledare vid ett universitet skulle förklara hur det går till när man ska ansöka om tillgodoräknande av studier utomlands:
– Jo precis, det är så att du … du … du får ändå liksom söka in så … sen om du får … man tittar in sen så på … så för det första är det ju så att … även om så att säga att du ska börja i en högre kurs … måste …

ATT MÖTAS AV ETT SÅDANT ostrukturerat sammelsurium, speciellt efter flera dagars försök att överhuvudtaget få tag på en person på telefon, är ytterst frustrerande och irriterande.
Jag har studerat sex lärosätens och en myndighets hemsidor och därefter ringde jag dem, bad om besked om jag skulle kunna tillgodoräkna mig de tre terminer med ekonomistudier jag uppgav att jag hade från ett universitet i mitt hemland Kongo.
Akademiker som har påbörjat sina studier utomlands, men som inte har en avslutad examen, kan få hela eller delar av studietiden tillgodoräknad i Sverige. Den som önskar det måste vända sig direkt till något eller några av Sveriges 36 universitet och högskolor för att få veta om poängen kan tillgodoräknas. Eftersom den här bedömningen görs av varje enskilt lärosäte kan resultatet bli mycket olika.
Högskolorna är inte ålagda att ge förhandsbesked om tillgodoräknande till sökande som ännu inte är antagna. Oavsett hur länge den sökande har studerat utomlands måste man alltså utifrån sitt gymnasiebetyg eller högskoleprov söka till första terminen, i konkurrens med alla andra nya sökande.
Avsaknaden av förhandsbesked innebär att studenten inte får veta vid vilket lärosäte flest poäng kan tillgodoräknas. Skillnaden i bedömning kan vara mycket stor dels beroende på lärosätets profil, dels på de individer som gör bedömningen. Det bristande regelverket gör att det finns en uppenbar risk för att studenter behandlas och bedöms olika.

FYRA AV DE LÄROSÄTEN jag vände mig till meddelade att förhandsbesked aldrig ges. Vid två lärosäten fick jag veta att det åtminstone finns en möjlighet att få förhandsbesked. Där svarade studievägledarna att de förstod hur viktigt det är för den sökande att få besked och att man därför strävade efter att hjälpa så många som möjligt.
Lärosätena får ingen ekonomisk kompensation för att ge förhandsbesked. Verksamheten är med andra ord lönsam för samhället och individerna, men inte för lärosätena.

STUDIER ÄR EN FÄRSKVARA. Mycket av den kompetens utrikes födda med akademiska studier har, går förlorad om för lång tid hinner gå innan de kan återuppta sina studier. För att kunna ansöka om att få studier tillgodoräknade måste man först och främst veta att möjligheten finns. Flera utredningar, bland annat Högskole-verkets rapport Komma till sin rätt, visar att kunskaperna om denna möjlighet är låg även bland de anställda vid olika myndigheter som har kontakt med invandrare. Den bristande informationen gör att de utländska akademikerna ofta fastnar på Komvux och i studier på en mycket lägre nivå än vad de har kompetens för.
Det var verkligen svårt, tidskrävande och frustrerande att hitta relevant information. Även om man vet att det är till det enskilda lärosätet man ska vända sig, finns informationen på olika ställen på olika lärosäten. Ofta kopplas man fel flera gånger, mellan informationsavdelningar och institutioner, innan man kommer rätt. Inte ett enda av de sex lärosätena hade någon lättillgänglig information om tillgodoräknande vare sig på hemsidor eller i kataloger. Skriftlig information gick det överhuvudtaget inte att få ens efter en direktförfrågan via telefon.
Trots att alla antagningsenheterna be-kräf-ta-de att de ofta får samtal från utländska akademiker var det svårt för dem att ge tydlig information – eller att ens tala tydligt.
Verket för högskoleservice, den myndighet som sköter den så kallade samordnade antagningen, nämner på sin hemsida över huvud taget inte möjligheten att tillgodoräkna sig delar av en utbildning.

FLER OCH FLER HÖGSKOLOR och universitet inrättar stöd, till exempel i form av språk- och skrivarverkstäder. I min undersökning kunde dock endast tre av sex lärosäten erbjuda sådant stöd. Jag möttes av bristande information, mestadels ointresserat bemötande, krav att söka till första terminen även om studierna redan är påbörjade i ett annat land, besked om tillgodoräknande av tidigare studier först efter antagning och begränsat stöd under studietiden. Universitet och högskolor i Sverige är inte särskilt intresserade av att rekrytera utlandsfödda akademiker – trots att de under många år har haft ett regeringsuppdrag att bredda rekryteringen till högre studier.

MICHEL KIMPELE
journalist, Global Reporting

I undersökningen ingår Södertörns högskola, Stockholms universitet, Högskolan i Gävle, Umeå universitet, KTH, Chalmers, samt Verket för högskoleservice.


Kategorier: Arkiv