Trots många hinder är samverkan aktuellt

Kulturskillnader, lokalpress, politiker och interna motsättningar sätter käppar i hjulet för samgående mellan lärosäten. Men av SUHF:s konferens att döma är fördjupad samverkan och även fusioner en aktuell trend.

Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, hade fokus på samverkan mellan lärosäten vid sin årliga konferens i samarbete med ett lärosäte, denna gång Växjö universitet.
Erfarenheter från en lång rad olika samarbeten diskuterades i en paneldebatt i slutet av oktober.
Göran Bexell, rektor vid Lunds universitet, inledde med att berätta om Öresundsuniversitetet. Samarbetet omfattar 14 lärosäten och 140000 studenter i en region med 3,5 miljoner invånare i två länder.
Han nämnde ett antal konkreta exempel som gemensamma kurser i småspråk som hebreiska eller inköp av tung forskningsutrustning till exempel för nanoteknik.
– Men den stora effekten är att vi internationellt kan gå ut och informera och göra PR för regionen och dra till oss studenter.
Göran Bexell menade att risken med ett sådant här samarbete är att de enskilda universitetens identitet försvagas.
– Lärosätena är noga med att bevara sin egen profil. Det är viktigt att inte uppfattas som ett enda stort universitet.

Alla parter vinner
Leif Larsson, rektor vid Högskolan i Skövde, redogjorde för ett samarbete mellan högskolorna i Skövde och Halmstad samt Örebro universitet.
– Drivkraften för högskolornas del är rättigheten att få examinera doktorander.
Andra drivkrafter är att få starkare forskarutbildningsmiljöer och att bli mer konkurrenskraftiga.
– Samarbete av den här typen måste vara win-win-win. Man måste tänka igenom det så att alla inblandade parter vinner på det. Exempelvis har Örebro universitet den minsta tekniska verksamheten av de här tre lärosätena och samarbetet stärker universitetet på det området.
Ingegerd Palmér, rektor vid Mälardalens högskola, berättade om samarbetet och ett förslag till fusion mellan högskolan och Örebro universitet, som lades för ett par år sedan.
Bakgrunden är att Mälardalens högskola saknar vetenskapsområde inom humaniora och samhällsvetenskap där 75 procent av studenterna finns.
– Avsaknaden av ett sådant vetenskapsområde är hämmande för utvecklingen. Vi hoppas också att ett samarbete ska ge oss mer resurser till forskningen.
Hon gjorde sig också till tolk för Örebro universitets drivkrafter till samarbete.
– Det är ett litet universitet som behöver se om sitt hus för att kunna hävda sig långsiktigt.
Förslaget om samgående möttes av starka reaktioner, framförallt externt. Kommunerna befarade att de skulle bli av med ”sitt” campus.
Förslaget lades på is, men rektorerna fick i uppdrag att till sommaren 2007 arbeta fram ett förslag till ställningstagande om fusionen.
Ingegerd Palmér sade avslutningsvis:
– När ett eventuellt universitet uppstår kring 2010 är det en ny myndighet. Kan man då garantera att de ursprungliga intentionerna, som att behålla tre campus, ligger kvar?
Kåre Bremer, rektor vid Stockholms universitet, SU, redogjorde för dragkampen om lärarutbildningen i Stockholm.
I korthet: En utredning har föreslagit att Lärarhögskolan ska ingå i SU. Förslaget mötte stort motstånd på Lärarhögskolan. Vid respektive styrelsemöten försommaren 2006 tillstyrkte SU förslaget medan Lärarhögskolan sköt på frågan. (Se artikel "Lärarhögskolans framtid fortfarande oviss")
Kåre Bremer såg tre möjliga scenarier:
– Lärarhögskolan säger trots allt ja till ett samgående, vilket inte är sannolikt. Eller vi fortsätter samarbetet på institutionsnivå med undervisning som Lärarhögskolan beställer. Men vi har långt gångna planer på en egen lärarutbildning vid universitetet. Det här scenariot är det jag tror inträffar, såvida inte politikerna ingriper.
Till saken hör att utbildningsminister Lars Leijonborg i en debattartikel i DN mars 2005 förespråkade att Lärarhögskolan avvecklas som eget lärosäte.
En annan aspekt på sammanslagningar är frågan om var ett lärosäte ska ligga. Lars Ekedahl, rektor vid Högskolan Väst, har aktuella erfarenheter.
Högskolan fanns på tre orter, Vänersborg, Trollhättan och Uddevalla, och styrelsen ansåg att kvalitetsmässigt höll inte så små enheter.

Beslut i två steg
– Viktigt var att ta beslutet i två steg. Ett: Bestämma att lägga campus på en ort. Två: Bestämma vilken ort, sade Ekedahl.
Rektor fick i andra steget uppdrag att besluta var campus skulle ligga.
– Viktigt var den stora öppenheten i processen.
Valet föll på Trollhättan och högskolan flyttar in i det samlade campus under 2007 och 2008.
Motståndet mot förändringen var stort.
– Alla – politikerna, lokaltidningarna – var emot, utom större delen av högskolan och högskolevärlden i övrigt.
Efter beslutet har kommunerna snabbt accepterat det. Agneta Bladh, rektor vid Högskolan i Kalmar, redogjorde för samarbetet i Akademi sydost mellan Kalmar högskola, Blekinge tekniska högskola och Växjö universitet.
– Vi vill uppnå höjd kvalitet, starkare forskningsmiljöer och förbättrad konkurrenskraft.
Ett visst inre motstånd märks på de olika lärosätena.
– Vi är vana att konkurrera i stället för att samarbeta. På rektorsnivå fungerar samarbetet utmärkt, men i vissa grupper har inte personkemin fungerat.
Å andra sidan finns det krafter som vill gå längre.
– Det är lika bra att fusionera, säger redan vissa medarbetare.

Utmaningar
Thomas Lindstein, rektor vid Mittuniversitet, har erfarenhet både av sammanslagningar och av ett lärosäte med fyra campus. För elva år sedan var sammanslagningen av Högskolan i Sundsvall/Härnösand och Högskolan i Östersund genomförd.
– Ett multicampusuniversitet har fördelar men också utmaningar. Administrationen vid Mittuniversitetet fungerar osannolikt bra, men med det akademiska är det lite si och så. I vissa ämnen har man lyckats samarbeta bra, men i andra har man misslyckats kapitalt.
Thomas Lindstein berättar att det finns en 100-årig tradition av motsättningar mellan Östersund och Sundsvall.
– De här motsättningarna kan triggas igång av till exempel att det i
forskningsproppen gick mycket pengar till Östersund på grund av regementsnedläggningen. Allting kan få konsekvenser, vi omges av medier som gärna beskriver oss in i detalj och är villiga att skriva om vad som helst.
Moderatorn Eskil Franck, tidigare rektor vid Lärarhögskolan i Stockholm, provocerade:
– Ni anger tre olika drivkrafter för samverkan:
• Tillskansa sig olika rättigheter som forskningsområden.
• Rationaliseringsvinster.
• Högre kvalitet.
Men varför då inte fusion i stället för samverkan, då måste ju de här vinsterna bli ändå större?
Göran Bexell hade inte alldeles lätt att svara på frågan.
– Universitetet är ett starkt varumärke som då försvinner, men det ligger mycket i att vi skulle bli starkare av ett samgående.
Agneta Bladh menade att man måste ha organisationen med sig annars fungerar inga fusions- eller samverkansplaner.
Ingegerd Palmér reserverade sig.
– Jag tror på en sammanslagning, men det finns avsevärda kulturskillnader som man inte ska underskatta.
Eskil Franck var skeptisk till argumentationen.
– Det verkar som ni inte vill offra något för att utvecklas, sa han.
Agneta Bladh redogjorde för en genomgång av litteraturen om fusion av lärosäten.
– Vi måste inse att saker och ting tar tid i vår verksamhet, det är inte som i näringslivet.
Thomas Lindstein instämde och varnade för att integrationen är en långsam process.
– Tro inte att det går på ett decennium.

PER-OLOF ELIASSON


Kategorier: Arkiv