Regeringen har beslutat avveckla Arbetslivsinstitutet, ALI. Den nuvarande verksamheten ska upphöra redan vid halvårsskiftet 2007. För SULF som har ett 80-tal medlemmar vid ALI är den överordnade frågan att minimera de ekonomiska och professionella konsekvenserna för våra medlemmar. Förbundet har uppdragit åt en särskild ombudsman att ta till vara deras intressen i de kommande förhandlingarna. Den stora brådskan utgör naturligtvis en försvårande omständighet. Mycket är oklart och i skrivande stund har några förhandlingar ännu inte inletts. På en punkt råder dock ingen tvekan: Doktoranderna måste ges möjlighet att fullfölja sin forskarutbildning.
BLAND DE ANSTÄLLDA vid ALI finns cirka 40 doktorander. De har intill nu satsat ett, två eller kanske tre år av sitt liv på sin forskarutbildning. En utbildning som kvalitetssäkrats av fakultetsnämnden vid det universitet eller den högskola med vetenskapsområde där de är antagna som forskarstuderande. Hittills har Sverige uppskattningsvis investerat någonstans mellan 50 och 100 miljoner kronor i deras utbildning – pengar som i stor utsträckning är bortkastade om de nu skulle tvingas avbryta studierna. Doktoranderna måste därför ges möjlighet att fullfölja sin forskarutbildning. De har satsat sin framtid på att utbilda sig för en insats i det kunskapssamhälle våra politiker så gärna talar om.
För dem är det inte frågan om att söka sig ett nytt jobb utan om att släcka en eld.
DET HANDLAR INTE BARA om doktorandernas lön utan också om framför allt handledning och en fungerande arbetsplats. Det ekonomiska ansvaret för utbildningen vilar på de fakultetsnämnder som antagit doktoranderna till forskarutbildning. Men när man konstaterat det, måste man ändå erkänna att man inte rimligtvis kan begära att nämnderna i sin ekonomiska planering ska ha räknat med att Arbetsmarknadsdepartementet inte skulle stå vid sina utfästelser. De torde sakna ekonomiskt utrymme att leva upp till sitt ansvar utan att det skulle få konsekvenser för övrig forskarutbildning. Regeringens önskan att minska den statliga administrationen skulle således kunna få som konsekvens att studenter i ämnen utan anknytning till ALI men inom samma vetenskapsområde skulle förvägras möjligheten att genomgå forskarutbildning. Det är inte rimligt.
DET HÄR ÄR FRÅGOR som skulle ha lösts innan beslut togs om att avveckla ALI. Regeringen hade i budgetpropositionen kunnat ange att medel reserverats för ALI-doktorandernas fortsatta forskarutbildning. Men det har man inte gjort. Konsekvensen är att avvecklingskostnaderna övervältras på universitet och högskolor. Detta måste ändras genom att resurser för doktorandernas lön, handledning och arbetsplats överförs från Arbetsmarknadsdepartementet direkt till respektive högskola för att doktoranderna ska kunna fullfölja sin forskarutbildning utan negativa konsekvenser för annan verksamhet.
CHRISTOPH BARGHOLTZ
Ordförande i SULF
