I avhandlingen De två kulturerna flyttar hemifrån utgår Emma Eldelin vid Tema Kommunikation i Linköping från den brittiske vetenskapsmannen och författaren CP Snow som 1959 myntade begreppet de två kulturerna.
Begreppet de två kulturerna kom in i svensk offentlighet redan i början av 1960-talet och Emma Eldelin har studerat den offentliga debatten om begreppet i svenska tidningar och tidskrifter från 1959 till 2005.
– CP Snow kritiserade bristen på förståelse mellan ”scientists” och ”literary intellectuals” i Storbritannien. I Sverige har begreppet tillämpats på relationen mellan naturvetenskap och humaniora i största allmänhet, säger Emma Eldelin.
Konflikter mellan olika bildningsideal och vetenskapliga verksamheter är välbekant genom historien.
– Man kan inte säga när en sådan diskussion började, vissa anser redan under antiken, andra med Galileo eller med Descartes, en del säger på 1700-talet.
Även i Sverige har frågan om tudelningen mellan naturvetenskap och humaniora diskuterats långt innan CP Snow myntade begreppet de två kulturerna.
– Sättet att diskutera Snows begrepp färgas av denna tidigare debatt, säger hon.
Tydlig utveckling
Emma Eldelin kan se en tydlig utveckling av hur de två kulturerna har diskuterats.
– Det finns en klar förändring. I början av 1960-talet var debatten kopplad till allmänbildning och bildning.
Då handlade diskussionen mycket om den nya gymnasieskolan, där olika skolformer skulle samsas i samma gymnasium.
– En idé var att alla gymnasieelever skulle läsa idéhistoria som orientering och att även humanister skulle läsa lite naturkunskap.
Sedan dess har debatten om de två bildnings-idealen successivt blivit alltmer inomvetenskaplig, den har kommit att handla om de två vetenskapliga kulturerna.
– Nu handlar diskussionen inte så mycket om allmänbildning utan den rör sig inom vetenskapssamhället.
Tre begrepp i debatten
Emma Eldelin har funnit att debatten har fokuserats på tre begrepp:
• Bildning • Kultur • Vetenskap
De olika positionerna är klart utmejslade.
– Naturvetenskaper är självklart vetenskap men naturvetarna vill också höra till bildningen och kulturen. Humaniora hör självklart till bildning och kultur men den vill också vara vetenskap. Naturvetarna anser att humaniora inte är riktig vetenskap mätt efter naturvetenskapliga kriterier, summerar Emma Eldelin.
Också i förhållande till samhället finns tydliga skiljelinjer.
– Traditionellt är naturvetenskap kopplad till samhällsnytta och tillväxt medan humaniora handlar om bildning och egenvärde för individen.
Humaniora har problem i förhållandet till samhället, att motivera sitt existensberättigande.
– Humaniora har länge haft ett behov av att förhålla sig till samhället.
Den offentliga debatten handlar till stor del om humanioras förhållande till nyttan, om humanioras funktion i samhället.
Till naturvetenskapen räknas i det här sammanhanget självklart också teknik och medicin. Vart samhällsvetenskapen räknas har däremot inte varit självklart.
Skärpt konflikt
På 1960-talet kunde samhällsvetenskapen ses som en tredje kultur mitt emellan de två andra. Senare beskrivs vanligen samhällsvetenskapen som att den står på samma sida som humaniora, man talar
om humanvetenskaper eller kulturvetenskaper.
– Men det finns säkert samhällsvetare som anser att samhällsvetenskapen är en tredje kultur med både kvantifiering och hermeneutik.
Emma Eldelin anser att konflikten mellan de två kulturerna har skärpts på senare tid.
– Debatten handlar om vetenskaplig hegemoni och tolkningsföreträde. En viktig aspekt är naturligtvis att det också handlar om resurstilldelningen.
I dagens tolkningar av de två kulturerna beskrivs ofta naturvetenskaperna som expansiva och kulturvetenskaperna som defensiva.
Naturvetenskaperna ger sig in på traditionellt humanistiska områden och traditioner som att beskriva människan; bland annat genom sociobiologin gör naturvetenskaperna anspråk på att förklara saker som våld, politik och kön.
– Biologiska förklaringsmodeller av mänskligt handlande utmanar humanistiska och samhällsvetenskapliga perspektiv.
Utmanar och provocerar
Humaniora i sin tur utmanar genom att se naturvetenskapen som en mänsklig konstruktion. I vetenskapsstudier betraktas naturvetenskapen som vilken annan mänsklig aktivitet som helst, en verksamhet styrd av sitt sociala och kulturella sammanhang. Detta provocerar naturvetare.
– Överskrider man varandras gränser blir det fler konflikter, säger Emma Eldelin.
I sin avhandling tar hon upp ett antal försök att överskrida klyftan mellan de två kulturerna.
Humanister och naturvetare som ger sig in på att försöka överbrygga klyftorna sig emellan blir ifrågasatta och kritiserade. Humanister får kritik för att de saknar grundläggande förståelse för naturvetenskap, naturvetare för att de gör onyanserade uttalanden om humaniora.
Naturvetare möter dock oftare respekt som överbryggare jämfört med humanister. Emma Eldelin lyfter fram svenska överbryggare som författaren och läkaren P C Jersild, författaren, viskompositören och konstnären Elisabeth Hermodsson, astronomidocenten och författaren Peter Nilson samt Georg Klein, läkare, professor och författare. Den mest respekterade är författaren Harry Martinson.
Inomakademiska överbryggare verkar det vara mera ont om.
– Det tar lång tid att socialisera in sig i en ny vetenskaplig kultur. Detta tar många år, speciellt för en humanist att ta sig upp till forskarnivå inom naturvetenskap. Det är möjligen lättare för en naturvetare att bli forskare inom humaniora än tvärtom.
Ett av få exempel på inomakademiska överbryggare som tas upp i avhandlingen är Erland Lagerroth, emeriterad docent i litteraturvetenskap i Lund.
– Erland Lagerroth började läsa om termodynamik och skrev populärvetenskapligt influerade debattböcker i ämnet. Han hävdade att termodynamiken var en bas där både humanister och naturvetare kunde samsas.
Lagerroth blev kritiserad av naturvetare och har bland annat blivit utnämnd till Årets förvillare av föreningen Vetenskap och Folkbildning.
Försök med tvärvetenskap
Emma Eldelin påpekar att försöken med tvärvetenskap vid olika lärosäten har en koppling till debatten om de två kulturerna.
Även inom undervisningen på universitet och högskolor finns ansatser till överbryggning. Flera tekniska högskolor satsar idag på att ge civilingenjörer kunskaper i humanistiska ämnen. Det finns också naturvetenskap för humanister, några universitet ger 5-poängskursen Fysik för poeter.
– Visionen finns att överbrygga klyftan mellan de två kulturerna, men ju mer vetenskaperna specialiserar sig desto svårare upplevs det att överbrygga den, säger Emma Eldelin.
Hon tror att de två kulturerna både närmar sig och fjärmar sig från varandra.
– I en alltmer komplicerad verklighet kommer man att behöva samarbeta, och detta kan säkert leda till nya insikter. Å andra sidan ökar konfrontationen när humanister och naturvetare trampar in på varandras områden.
PER-OLOF ELIASSON
