Frågan om engelskan som arbetsspråk vid våra universitet och högskolor berör alla men på olika sätt. Den ämnesmässiga bakgrunden har givetvis en viktig betydelse för hur denna fråga uppfattas. Detta har ett flertal insändare visat. Inom naturvetenskap och teknik finns ofta universella vetenskapliga begrepp och benämningar. Redovisningar använder sig även ofta av matematik och statistik som överbryggar förståelsen mellan olika språk. Konsekvensen av detta är att engelskan är det språk som idag relativt obehindrat används inom naturvetenskap och teknik, i högsta grad även för vetenskaplig rapportering. Det är även vanligt att examensarbeten idag författas på engelska.
Inom humaniora och samhällsvetenskap saknas i hög grad denna universella nomenklatur och språket kräver här en mycket mer nyanserad presentation vilket därmed kräver mer fördjupade kunskaper i engelska än inom naturvetenskap och teknik.
I MIN TIDIGARE VERKSAMHET som forskare inom det naturvetenskapliga området har jag ofta deltagit i internationella arbetsgrupper. Vid löpande muntliga diskussioner har inga större språkliga problem uppstått, men då vi i slutet av arbetsdagen har kommit till de skriftliga rekommendationerna på engelska har jag kunnat bevittna hur mina kollegor med engelska som modersmål länge och väl har vridit på de språkliga formuleringarna innan de till slut har kommit överens. Jag har därför mycket väl förståelse för företrädare från bland annat humaniora som kan se en fara med en utarmning av den akademiska nivån om engelska konsekvent ska föras in som akademiskt arbetsspråk inom en kort tid.
Högskoleverket står inför nästa cykel av utvärdering och kvalitetssäkring. En målsättning finns att föra in engelskan som språk för att öka möjligheten till att bjuda in internationella bedömare, även utanför den skandinaviska språkgruppen. Även om förslaget har varit att genomföra utvärderingar på engelska som ett alternativ till svenska, för de lärosäten som önskar detta, så har förslaget inte sällan bemötts med tveksamhet, inte minst bland de större och etablerade lärosätena. Detta illustrerar tydligt problematiken och konsekvensen blir att intentionen med att höja kunskapsnivån genom en internationalisering hindras av användandet av enbart svenska som språk.
VÅR GLOBALISERING kommer att föra oss mot en tvåspråkighet om den akademiska kvaliteten ska kunna upprätthållas på en hög akademisk internationell nivå. Detta kommer att kräva ett långsiktigt arbete. Arbetet kommer även att gå bättre om vi gör oss av med myten att vi svenskar är så bra på engelska. Visst kan de flesta av oss idag relativt obehindrat föra en konversation på engelska. Men, när det krävs en nyanserad språkbehandling framstår språkbristerna. Det som är oroande är hur den språkliga träningen sker idag av de svenska eleverna i grundskolan. Även engelskan är drabbad av försämrade förkunskaper genom den ytinlärning som sker till förmån för egen kunskapsinhämtning och grupparbeten. Detta arbetssätt har definitivt fördelar som kanske gör svenskar till det mest samarbetande folket i världen men, det gynnar ej de elever som har intresse och förutsättningar för en djupare kunskapsinhämtning.
Vi står inför ett långsiktigt arbete att bli tvåspråkiga inom högre utbildning, något som kommer att underlättas till exempel genom att vetenskaplig publicering i högre grad sker på engelska samt att studenterna tränar sina språkkunskaper genom engelskspråklig aktuell litteratur. Detta till motsats av de uppseendeväckande uppfattningar som en insändare för fram som ett debattinlägg i Universitetsläraren 14/06. Givetvis kommer problem att uppstå när engelskan förs in som arbetsspråk. Det finns emellertid sätt att överbrygga dessa vilket två andra insändare, Airey och Linder, visar på i samma nummer av Universitetsläraren.
EN TVÅSPRÅKIGHET inom högre utbildning låter måhända som ett svårt mål att uppnå för alla. Vem som lyckas med det kommer framtiden att utvisa. För vissa ämnesområden kanske det inte går att genomföra. Men konsekvensen för dessa blir att den akademiska miljön blir avgränsad till den nationella arenan.
ERIC LINDESJÖÖ
utredare vid Högskoleverkets
utvärderingsavdelning
