Avdragsrätten för fackföreningsavgiften avskaffas från årsskiftet och avgifterna till arbetslöshetskassan ökas kraftigt. Samtidigt minskas ersättningen vid arbetslöshet och villkoren för ersättning skärps. Till en del ryms dessa förändringar i den politik regeringspartierna gick till val på men för en stor majoritet av förbundets medlemmar har förändringarna en annan karaktär än vad som ställts i utsikt.
Bland det väntade återfinns den slopade avdragsrätten. Avdragsrätten är ett uttryck för uppfattningen att fackföreningar bidrar till en för landet gynnsam stabilitet på arbetsmarknaden och man kan tycka att den borde passa väl in i en konsekvent arbetslinje. För SULF:s medlemmar är effekten i sammanhanget trots allt tämligen liten, 48 kronor i månaden för den som betalar hel avgift. Det syns inte när avgiften betalas utan först vid beräkningen av den slutliga skatten för inkomståret. För nästan alla medlemmar borde förändringen te sig måttlig i förhållande till andra skatteförändringar.
OM DEN SLOPADE AVDRAGSRÄTTEN således inte kommer som någon överraskning har vi däremot blivit förda bakom ljuset när det gäller avgifterna till arbetslöshetskassan. Alliansens tydligt uttalade ambition var att öka försäkringsmässigheten i arbetslöshetsförsäkringen för att på så sätt skapa ytterligare incitament att hålla nere arbetslösheten. Av detta finns ingenting kvar. Enligt regeringens förslag ska medlemmarna i AEA, Akademikernas Erkända Arbetslöshetskassa, betala en förhöjd avgift på ytterligare 223 kronor per månad. Om det hypotetiskt inte skulle finnas en enda arbetslös akademiker skulle avgiften bli 213 kronor, bara 10 kronor lägre! Återstår endast ett argument för regeringens förslag, nämligen att finansiera skattesänkningen. Genomförs regeringens förslag i sin nuvarande form kommer medlemmarna i AEA att betala 150 procent av den egna kassans samtliga kostnader. En medlem i AEA tvingas betala en straffskatt på cirka 1000 kronor per år för att finansiera skattesänkningar för dem som inte är med i arbetslöshetskassan. SULF har tillsammans med de andra förbunden i SACO reagerat med mycket skarp kritik mot regeringens förslag. Det minsta man kan begära är att ingen kassa ska behöva betala mer än vad arbetslösheten kostar för motsvarande grupp.
ALLA UTOM DE SOM saknar allt arbete ska betala den förhöjda avgiften vilket innebär att studerande, föräldralediga, sjukskrivna och deltidsanställda som är med i a-kassan måste betala full avgift. Inte ett uns försäkringsmässighet, premien är helt oberoende av den försäkrade inkomsten. Och på vil-ket sätt gynnas den så kallade arbetslinjen av att den arbetslöse som får möjlighet till några timmars undervisning en månad i så fall måste betala hela den förhöjda avgiften?
Förändringarna slår särskilt hårt mot dem som studerar, däribland forskarstuderande utan anställning samt dem som gör postdoc med stipendium. De får betala full avgift till AEA utan att få en krona i skattesänkning. Dessutom försämras deras möjligheter att få ersättning efter att studierna avslutats. Man kan undra varför regeringen på detta sätt vill motarbeta människor som väljer att utbilda sig? Vårt arbete för att ge alla doktorander och forskare en anställning blir alltså ännu viktigare framöver.
REGERINGENS FÖRSLAG bär alla tecken på att ha tagits fram i hast – fort och fel. Ingen hänsyn tycks heller ha tagits till det samtidigt framförda förslaget om att det ska bli obligatoriskt att vara arbetslöshetsförsäkrad. En konsekvens av den kraftigt höjda avgiften från idag 90 kronor per månad (54 efter skattereduktionen) till sammanlagt 313 kronor kan bli att en del medlemmar väljer att lämna arbetslöshetskassan och bara stå kvar i SULF samtidigt som de inom en snar framtid kommer att tvingas tillbaka igen. Vilken är regeringens avsikt med detta?
CHRISTOPH BARGHOLTZ
Ordförande i SULF
