Varför finns det inga enhetliga definitioner, frågade Göran Collste, professor vid Linköpings universitet, vid SULF:s seminarium om vetenskaplig ohederlighet på förbundets årliga ord-förandekonferens i Stockholm. Idag finns det ingen instans som tar ansvar för att driva de här frågorna. Göran Collste är också ledamot i SULF:s Etiska Råd.
Ohederlighet/oredlighet, begreppen är idag i princip synonyma men saknar en gemensam och enhetlig definition.
Förklaringen kanske är enklare än vi tror, menade Marianne Andersson, akademiombudsman vid Uppsala universitet och en av seminariets föreläsare.
– Ingen har tidigare till fullo tänkt på problemet. När det nu kommer en ny bestämmelse från regeringen om skyldighet att utreda misstankar om oredlighet, så tycks det lite yrvaket. Den föregås inte ens av en utredning utan presenteras enbart som en departementspromemoria.
Uppsala är ett av de universitet som kommit längst när det gäller egna regler för hur man ska hantera anklagelser om vetenskaplig ohederlighet. I det senaste regelverket, från oktober 2004 definieras begreppet vetenskaplig ohederlighet som:
• Förfalskning och fabrikation
• Plagiering
• Obehörigt användande av information given i förtroende
• Oberättigat hävdande av författarskap
• Underlåtelse att följa vedertagna rekommendationer om inhämtande av
tillstånd från berörda myndigheter (till exempel etikkommittéer för humanforskning och djurförsök. Isotopkommittéer, Datainspektionen, Läkemedelsverket med flera).
Varför just nu?
– Men frågan är också varför detta fenomen kommer upp just nu. Har ohederlighet blivit vanligare eller kommit mer i fokus hos medierna, frågade sig Nils Elander, ordförande i SULF-föreningen vid Stockholms universitet.
– Vi har varit inne på det tidigare, om det finns mekanismer som verkar korrumperande, sade SULF:s ordförande Christoph Bargholtz. Jag kan ju se att forskarutbildningen idag har brister när det gäller socialiseringen, inskolningen i vetenskaplig praxis. Talar vi överhuvudtaget om detta med de vi skolar in i forskningsvärlden. Det är bara en aspekt och tyvärr är det svårt att se några enkla lösningar.
Den andre av seminariets två externa föreläsare, Björn Thomasson, fram till i somras ansvarig för Vetenskapsrådets etikkommitté, beskrev VR:s inträde som granskare av den vetenskapliga ohederligheten. Sedan starten 2004 har det varit några fall varav en del har uppmärksammats i medierna.
Men Vetenskapsrådets etikkommitté är ingen tillsynsmyndighet. Det handlar om en ren service ut till universitet och högskolor. Vi hjälper dem genom att göra en oberoende granskning, menade Björn Thomasson. De utlåtanden Vetenskapsrådet kommer fram till kan heller inte överklagas även om några personer gått vidare till länsrätten, som ännu inte kommit med några avgöranden.
– Men vi har inte tagit på oss den här uppgiften bara så där. Vi såg ett problem som ingen ville ta i och ställde oss frågan, hur gör vi med detta. Vi började med att försöka diskutera den tyska modellen där varjer högskola/universitet tillsätter en egen ombudsman för de här frågorna. Men responsen blev mycket negativ. Man försvarade sin suveränitet och ville klara sig själva. Idag tycker jag dock att man kan se en förändring mot större öppenhet för att acceptera hjälp från utanförstående. Med regeringens nya tilläggsbestämmelse är också alla högskolor och universitet skyldiga att utreda när misstankar om oredlighet kommer upp.
Utan inblandning
Men även Björn Thomassson ser problem med den nuvarande servicen från Vetenskapsrådets etikkommitté.
– Om det skapas en nationell instans för dessa frågor, skulle då Vetenskapsrådet vara lämpligt för den uppgiften eller borde den läggas på en annan, självständig organisation. Vi har ställt oss frågan och personligen tycker jag att man ska trycka mycket på begreppet fristående.
– Det är förståeligt att man från högskolor och universitet själva velat klara ut de här frågorna utan statlig inblandning.
– Men den respekt jag haft för den ståndpunkten har avtagit ju längre jag lyssnat på argumenten idag. Det blir också rätt egendomligt, Björn, när du berättar att Vetenskapsrådet på eget bevåg tagit sig en uppgift som får långtgående effekter för alla inblandade. En utveckling som i sin förlängning kan börja likna privatjustis, sade SULF:s avgående förbundsdirektör, Göran Blomqvist.
Thomas Kihlberg, SULF:s förbundsjurist, menade att det var värre än så.
– Visst kan var och en fundera över om Vetenskapsrådets etikkommitté har godtagbara skäl att driva den här verksamheten. Men det verkliga problemet är att regeringen ålagt högskolor och universitet att syssla med den här typen av verksamhet utan att ge några klara definitioner. Privatjustis är inte bra men myndighetsjustis är ännu värre.
– Hittills är det mest etikerna som diskuterat frågan om ohederlighet/oredlighet. Däremot har diskussionen om rättssäkerheten inte varit särskilt omfattande. Av Björns anförande har vi också fått veta att de första fallen i Vetenskapsrådets etikkommitté kom först 2004. Det finns med andra ord en viss yrvakenhet i de här frågorna.
Utan att vilja ta regeringen i försvar är väl en förklaring till att man inte velat ge sig in på definitioner. Det är svårt att göra avgränsningarna, att definiera oredlighet/ohederlighet, brott mot god vetenskaplig sed. Det är svårt att urskilja hela skalan från vad som är forskning av mycket god kvalitet till det som är oacceptabelt, menade Ann Fritzell, chefsutredare på SULF.
Vad bör vi göra?
– Och vilken är vår roll som facklig organisation i detta, vad bör vi göra, frågade sig Christoph Bargholtz. Självklart är vi beroende av att forskningen vid universitet och högskolor är av hög kvalitet. Det är inte heller vår uppgift att försvara allt. Men å andra sidan måste det också vara vår uppgift att i varje läge peka på vad som talar till fördel för vår medlem.
– Att vi företräder våra medlemmar betyder inte att vi alltid uppträder som försvarare. Vi ska också se till att han eller hon behandlas på ett juste sätt. Ibland kan dessutom både anmälare och anmäld vara medlemmar. För sådana situationer har vi tagit fram grundläggande riktlinjer, samtidigt som vi ständigt måste arbeta för tydligare regelverk. Självklart bör de här frågorna uppmärksammas i forskarutbildningen men även för dem som läser på grundnivå, sade Göran Blomqvist.
GÖRAN STEN
Förtydligande
Tydliga regler är viktiga för SULF:s Etiska Råd, vilket framgick av en artikel i
nr 13. Tyvärr uppstod dock ett missförstånd angående definitionen och konsekvenserna av oredlighet samt hederlighet. Som framgår av ovanstående artikel är oredlighet och ohederlighet i princip synonyma begrepp, vilka omfattar fusk, fabrikation, plagiat och dylikt. Följderna av fusk, fabrikation och plagiat kan bli juridiska, exempelvis kan plagiat vara brott mot upphovsrättslagen. Men om en forskare har dragit halsbrytande slutsatser av ett undermåligt underlag är det dålig forskning som ju inte är straffbart. RED
