Efter befordran – hur gick det sedan?

SULF kartlägger nu situationen för de befordrade lärarna genom en webbenkät som genomförs av SCB. – Det här är en angelägen fråga som engagerar många och vi hoppas därför på hög svarsfrekvens, säger SULF:s chefsutredare Ann Fritzell.

Enkäten går ut till alla befordrade lektorer och professorer som kunnat identifieras vid de svenska lärosätena.
– Vi ska titta på villkoren för dem som befordrats. Har lönen höjts, har de fått mera forskningstid? Vi ska också undersöka kriterierna för befordran och om de skiljer mellan olika lärosäten. Vi vill ta reda på vad som hänt, hur den här reformen fungerar – på gott och ont.
Resultatet ska bli en rapport till SULF:s kongress 22–23 november.
SULF:s lektorssektion – Sveriges Universitetslektorers och Forskares Förening, ULF – frågade redan i våras lärosätenas personalchefer eller motsvarande om de befordrade lärarna. Deras perspektiv kommer också att finnas med som bakgrund i redovisningen till kongressen.
– SULF medverkade i hög grad till reformen, men den hade ett stort tillkortakommande, det kom inga resurser med den. Det var som att be lärosätena att ”trolla med knäna”, säger Ann Fritzell.

Många har befordrats i fysik
Att reformen inte finansierades är en anledning till att villkoren ser så olika ut för olika befordrade, men antalet som befordrats inom ett och samma ämne kan också ha betydelse.
– Ett exempel är fysik – ett ämne där många har befordrats. Vid exempelvis Stockholms universitet befordrades 27 fysiklektorer till professorer efter det första ansökningstillfället. Var skulle institutionen ta pengar till högre löner och mer forskningstid till alla dem?
ULF har efter sin förfrågan konstaterat att alltför många lärosäten bryter mot det centrala arbetstidsavtalet som numera tydligt anger att det inte ska vara någon skillnad i arbetstidens fördelning mellan befordrade lärare och lärare som rekryterats till en tjänst.

Ta tid att komma ikapp
På vissa lärosäten lyckades man dock skrapa ihop pengar och ge lönelyft redan vid befordran medan lönerna på andra lärosäten fått höjas successivt i de lokala förhandlingarna.
– På så sätt har man fått upp lönerna, men det kommer nog tyvärr att ta tid att komma ikapp de rekryterades löner på många lärosäten.
Fortfarande är löneskillnaderna stora mellan befordrade och rekryterade lärare.
På ULF:s fråga förnekade personalcheferna att löneskillnaderna skulle bero på att befordrade och rekryterade lärare behandlas olika.
– De säger att de rekryterade har arbetat längre och därmed är mer kompetenta.
Skillnaderna i medianlön mellan befordrade och rekryterade professorer varierar enligt personalcheferna från 17 procents skillnad ned till Södertörns högskola som är det enda lärosätet där de befordrade professorerna har (något) högre lön.
– De flesta professorerna på Södertörn är befordrade. Reformen kom lägligt för högskolan som då var relativt nystartad. Högskolan satsade därför på de befordrade professorerna som blev ett sätt för högskolan att visa sin kompetens.
Över huvud taget har Ann Fritzell intrycket att reformen betytt mest för de nya högskolorna.
– De har varit angelägna att ta tillvara de befordrade som en resurs. Jag tror därför de har ansträngt sig mer att ge bättre villkor, helt enkelt haft en bättre personalpolitik. Enkäten får visa om det intrycket stämmer med verkligheten.

Biträdande professorer befordrades
Befordringsreformen trädde i kraft 1 januari 1999.
– Till att börja med var det biträdande professorer som befordrades ganska snabbt, i övrigt dröjde det ett bra tag innan de första besluten kom.
Så förutom de biträdande professorerna kom det stora antalet beslut först under 2000–2001. Anledningen till dröjsmålet var att nationella överenskommelser om kriterier för befordran skulle träffas fakultetsvis.
– Men det är inte säkert att hanteringen blev lika överallt. Det har hävdats i debatten att kriterierna skiljer sig dels mellan olika lärosäten, dels mellan befordrade och rekryterade.

Fråga direkt
Ett sätt att ta reda på det senare är att fråga lärosätena direkt.
– Dekanerna vid de universitet som ULF-sektionen frågade i våras säger att de självklart har samma kriterier som vid rekryteringar av lektorer respektive professorer.
Men det finns relativt stort utrymme för tolkningar av regelverket. För adjunkter som befordras till lektor krävs i allmänhet att de disputerat.
– Det är ett entydigt krav och ganska okontroversiellt.
Men det finns också möjligheter för den adjunkt som inte är disputerad att befordras för ”särskilda pedagogiska, samverkans eller administrativa insatser”.
– Det är nog vanligare att de som ansökt på någon av de grunderna får avslag.
När det gäller befordran från lektor till professor ska den sökande ha ”väsentligt mer än docentkompetens”
– Där är det är svårare att i förväg säga om de vetenskapliga forskningsmeriterna räcker för befordran. Det är inte lika entydigt som för adjunkterna.
Inför befordringsreformen befarades att det skulle bli ett A- och ett B-lag, till exempel bland professorer, när det gäller kvalitet och krav.
– Men så verkar det inte ha blivit. Det har tvärtom hävdats i debatten att det ibland ställs högre krav för att bli befordrad än att bli anställd vid en rekrytering.

Skärpt kraven
Här kan Ann Fritzell urskilja en bieffekt.
– Jag tror att diskussionen om vilka pedagogiska meriteringar som krävs för befordran över tid också har skärpt kraven på pedagogisk meritering för rekryterade professorer.
SULF:s enkät går ut till cirka 1 900 av de uppskattningsvis 2 500 befordrade lärarna. Av de tillfrågade är drygt 500 lektorer och resten professorer.

Omöjligt vara heltäckande
Ambitionen har varit att göra en heltäckande kartläggning, men det har inte varit möjligt. Ett antal lärosäten har inte kunnat eller velat ta fram ett underlag. Av 36 möjliga lärosäten deltar 24 i undersökningen.
De lärosäten som saknas i urvalet är Gymnastik- och idrottshögskolan, Högskolan i Borås, Örebro universitet, Mälardalens högskola, KTH, Dramatiska institutet, Kungl. Konsthögskolan, Blekinge tekniska högskola, Högskolan i Jönköping, Högskolan i Gävle, och universiteten i Göteborg och Linköping (de båda sistnämnda urskiljer inte befordrade lärare i sitt personalregister och kunde därför inte lämna ut uppgifterna).
Danshögskolan och Operahögskolan saknar befordrade lärare.
Lunds universitet, Stockholms universitet och Mittuniversitetet kan inte skilja ut befordrade lektorer i sina register så de saknas också bland dem som får enkäten.

Enkät via e-brev
Till alla befordrade lärare som SULF har kunnat få fram har SCB kring den 20 september skickat ut ett e-brev med instruktioner om hur enkäten besvaras. Lärarna får tre veckor på sig att svara.
Det är inte möjligt för andra än de som får e-post om enkäten att delta i den.
– Tyvärr kan inte befordrade lärare vid de lärosäten som inte lämnat uppgifter, på eget initiativ delta i enkäten. Det skulle bland annat omöjliggöra en bedömning av svarsfrekvenser.
SCB garanterar anonymitet för deltagarna. För att inte identifiering ska kunna ske indirekt redovisas inte grupper mindre än åtta personer.
– Det leder till exempel till att Högskolan på Gotland inte kan redovisas separat eftersom där bara finns sju befordrade lärare.
De flesta frågorna har fasta svarsalternativ men det finns också en fri del i enkäten.
– Vi uppmanar alla att göra egna reflektioner och till exempel påpeka konsekvenser av reformen som inte var avsedda eller som inte uppmärksammats. Det kan finnas effekter som vi inte tänkt på, de tillfrågade har ju en unik egen erfarenhet, säger Ann Fritzell.

PER-OLOF ELIASSON

Så här går enkäten till:
Deltagarna i enkäten får två e-brev.
Ett första e-brev med instruktioner om hur enkäten besvaras.
Ett andra e-brev med inloggningsuppgifter och lösenord. Själva enkäten besvaras i ett formulär på en webbsida.


Kategorier: Arkiv