Sedan någon gång på 1980-talet omorganiseras de flesta organisationer så ofta att organisation har blivit nära nog liktydigt med omorganisation. Detta fenomen har nu med full kraft nått våra universitet och högskolor. En sådan organisation är idag ett svåröverskådligt myller av ”processer” där målsättning, mening och maktfördelning upplöses. Fortfarande finns det dock en viktigt skillnad mellan samhället i stort och dess organisationer: De människor som är verksamma inom en organisation – i varje fall inom formella organisationer – erhåller lön en viss tid av dygnet. Såsom maktförhållanden och lagstiftning utvecklats får ”arbetsgivaren” därigenom rätt att helt enkelt bestämma vad de anställda ska syssla med under arbetstid. Alla vet dock att detta upplägg ofta fungerar ganska dåligt. Ibland till arbetsgivarens förtret, ibland till arbetstagarens glädje och nytta. Ofta blir alla missnöjda. Hursomhelst, den eftersträvade styrningen uppvisar vanligen stora glapp. Om och när ett glapp identifieras – ett glapp beror vanligen på att ”arbetstagarna” hittar på andra saker eller inte fattar, inte vill, eller faktiskt inte kan göra det som ”arbetsgivaren” vill. Ja, då får arbetsgivaren försöka hitta på ett nytt sätt att organisera det hela. Det är i glappen som viljan till omorganisering uppstår.
Varför har då inte organisation alltid varit liktydigt med omorganisation?
DÄRFÖR ATT EN KORT IDÉ behövs som förlösande faktor för en omorganisation. Korta idéer är helt enkelt omorganisationernas barnmorska. En sådan idé är en nyligen påhittad idé som vanligen kan knytas till en viss person. En kort idé kan därmed göra upphovsmannen rik eller berömd. En kort idé föder således inte bara fram omorganisationer. En kort idé är också lönsam: konsulter, direktörer, generaldirektörer, rektorer, politiker, ja, alla har de gott om korta idéer.
En kort idé framstår som ”begriplig och rimlig”. Eftersom livet är långt och komplicerat – en härva av processer som vi inte begriper oss på – så kommer dock korta idéer ofta till korta. De fungerar inte praktiskt. En kort idé leder därför vanligen till en ny idé. Och så håller det på.
EN VARIANT ÄR ATT MAN hittar på en kort idé genom att återanvända en äldre och lång idé. Men det gör oftast ingen skillnad. Flera personer och händelser har vanligen varit inblandade i långa idéers historia. En lång idé har tänkts igenom flera gånger. Därför blir överlevande långa idéer vanligen ”mångfacetterade”. Tyvärr framstår de därmed också som ”svårbegripliga och abstrakta”. Därför verkar det smartare att hitta på en ny kort idé. Man kan ju inte heller vara riktigt säker på att äldre idéer fungerar eller leder till något som vi idag eftersträvar. Till exempel täppa till glapp. Här kommer nu en lista med exempel på korta, respektive långa idéer:
Korta idéer med medialt ansikte:
utvecklingssamtal, excellens, livslångt lärande, kund, nytta
Långa idéer utan ansikte:
kollegial dialog, kritik, bildning, medborgare, nyfikenhet
Även om en del överlevande långa idéer visserligen både fungerar och leder till något bra, så måste man ha klart för sig att de allra flesta idéer faktiskt inte fungerar praktiskt överhuvudtaget. De som upptäckt ett glapp och bestämt sig för att täppa till det måste dock se till att de egna idéerna praktiseras. Och det har visat sig att snart sagt alla korta idéer kan fås att fungera. Hur detta går till framgår av det följande.
INOM SVENSK STATSFÖRVALTNING erbjuds idag alla anställda att ansöka om medel för att bedriva den verksamhet man ålagts. Principen gäller alla – samtidigt som ingen tvingas – och benämnes därför obligatorisk frivillighet. Tillämpningen sker på bred front och kan gälla allt från professorers ansökningar om forskningsmedel till grundskolelärares ansökningar om att få vidareutbildning när nya läroplaner ska införas. Den senaste innovationen är ansökningar om ansökningar. Endast vinnarna i den första ansökan kan gå vidare till den slutliga ansökan. Det nya systemet har uppenbara fördelar:
• I stället för tvingande order som i gamla organisationer signaleras nu olika slags erbjudanden. Systemet gäller för alla och är därför ett uttryck för jämlikhet.
• De som inte ansöker – eller inte får ansökan beviljad – inser att de har sig själva att skylla. Antingen har man frivilligt avstått eller så är man tyvärr inte tillräckligt excellent.
EFTERSOM MODERNA makthavare företrädesvis hittar på korta idéer – obeprövade och luftiga tankar i förhållande till de besvärande glapp man upptäckt – så måste en makthavare med vilja till omorganisering försöka verklighetsanpassa sina idéer. Ofta låter man då ”kunden göra jobbet”. Den praktiska iscensättningen får helt enkelt slutföras av dem som själva ska bli objekt för den nya styrningen. Alla universitetsanställda uppmuntras därför att klä sina ansökningar i de korta idéernas språkdräkt och att samtidigt berätta lite grann om vad man vill göra (och hur det ska gå till!). Och se, mitt i allt tal om ”konkurrens”, ”nytta” och ”excellens” täpps glappen igen. De excellenta blir nöjda. De som inte lämnat in någon ansökan hörs inte av. De som sökt och ratats lommar iväg till utbytarbåset och väntar på nästa erbjudande.
OCH OMORGANISERARNA får blodad tand. Vad var det vi sa: Det går att åstadkomma en hållbar omorganisering genom livslångt lärande i en nyttoinriktad konkurrenssituation. Ingen styr samtidigt som alltfler är styrda.
ROLF Å GUSTAFSSON,
professor i sociologi
vid Mälardalens högskola
