Ledare nummer 12-06

Siffrorna från VHS över ansökningarna inför den centrala antagningen visade på en klar nedgång inför denna höst. Om några veckor vet vi säkert besked om antalet nybörjare faktiskt faller och i så fall hur mycket. Redan nu vet vi att söktrycket minskat till många utbildningar. Vi vet inte varför färre söker till högskolan. Det skulle kunna vara en reaktion på de under senare år återkommande ”larmen” rörande undervisningskvaliteten.
Två saker vet vi:
• att statsmakternas ersättning för en framgångsrik student på en given utbildning (per-capitabeloppet) har urholkats med mellan 14 och 20 procent sedan första hälften av 90-talet och
• att en oväntad nedgång i antalet studenter gör det budgettekniskt enklare att öka percapita-beloppen då inte nya resurser behöver tas fram.

SJÄLVKLART HAR KVALITETEN påverkats av att våra lärosäten fått mindre resurser till varje student. Med större undervisningsgrupper eller färre undervisningstimmar per vecka får varje student allt mindre tid med sin lärare. Det finns inga rimliga skäl till att dagens ungdomar ska behöva hålla till godo med sämre kvalitet i utbildningen. Varför skulle dagens studenter klara sina studier med färre lärarkontakter än deras kamrater för tolv år sedan? Inte anser väl företrädarna för våra politiska partier att kvalitetsaspekterna minskar i betydelse när rekryteringen breddas socialt, etniskt och geografiskt? SULF riktar därför en direkt uppmaning till våra politiker inför valet: räkna upp percapitabeloppen nu!
Den högre utbildningen ska bedrivas så att det finns ett nära samband mellan forskning och utbildning. Det säger högskolelagen men i genomsnitt är bara hälften av lärarna vid våra universitet och högskolor utbildade forskare, och många av dessa går i pension under de närmaste åren. Den borgerliga alliansen föreslår en ökning av de statliga resurserna till lärosätenas forskning och forskarutbildning med två miljarder kronor utöver den nivå riksdagen i princip tog ställning till i vintras med anledning av forskningspropositionen. Det är en god början. Det är viktigt att utan dröjsmål öka antalet rekryteringstjänster för unga forskare och skapa förutsättningar för en akademisk karriär värd namnet. Principbeslutet bör tas redan nu så att pengarna finns när de särskilda utredarna Ann Numhauser-Henning, Befattningsstruktur vid universitet och högskolor, och Dan Brändström, Resursutredningen, lägger fram sina förslag.

IDAG SAKNAR MÅNGA av landets forskarutbildade universitetslärare tid att ägna åt forskning. De har ägnat minst fyra år på heltid åt sin forskarutbildning, ofta mycket längre tid än så och har kanske därutöver tillbringat ett eller flera år som forskare vid något utländskt universitet. När de så slutligen får en anställning som universitetslärare i Sverige finns nästan ingen tid avsatt för forskning. De blir undervisningsmaskiner. Detta är ett vettlöst slöseri!

SULF ANSER INTE att de resurser som finns för forskning skall delas ut lika till alla. Resurser till de stora spetsforskningsprojekten måste fördelas efter noggrann prövning. Men det effektivaste sättet att skapa bättre undervisnings- och forskningsmiljöer vid universitet och högskolor �r att fördela en del av resurserna för forskning i direkt proportion till grundutbildningen. SULF har föreslagit att minst en tredjedel av universitetslärarnas arbetstid ska avsättas för forskning och annan kompetensutveckling.
Sverige behöver en offensiv högskolepolitik efter valet oberoende av regeringens politiska färg. Tre självklara inslag är att nu återställa percapitabeloppen, öka antalet rekryteringstjänster och se till att de som utbildats att forska också gör det.

CHRISTOPH BARGHOLTZ
Ordförande i SULF


Kategorier: Arkiv