VR-svar till Stefan Eklöf Amirell:
Hur gör man för att främja fri forskning, uppmuntra forskare till självständighet och undvika anpasslighet och opportunism? På Vetenskapsrådet gör vi det genom att betona originalitet som kvalitetskriterium. För att undersöka hur väl detta fungerar, har vi på Vetenskapsrådet gjort en analys av 2005 års projektansökningar inom humaniora och samhällsvetenskap. Det visar sig att av de fem kriterier som bedömarna tar hänsyn till för varje ansökan, är originalitet det som har störst betydelse för slutomdömet.
VARFÖR FÅR VI TROTS DET varje år ett antal ansökningar som kan beskrivas som överdrivet trendiga eller forskningspolitiskt korrekta? Tydligen sprids det felaktiga rykten i breda skikt av forskarsamhället om vad som lönar sig, och vi får därför öka våra informationsinsatser från Vetenskapsrådet.
I Universitetsläraren 8/2006 bidrar Stefan Eklöf Amirell till ryktesspridningen. Nu gäller det hur Vetenskapsrådet anställer forskarassistenter. Han likställer dessa tjänster med projektbidrag, säger att den vetenskapliga skickligheten inte bedöms, att de sakkunniga bara läser en ”projektbeskrivning” och prioriterar sådant som tilltalar finansiärerna, och att forskningen därför tenderar att bli politiskt korrekt och styrd av vad som är politiskt säljbart.
Han har rätt på en punkt. Det finns en egendomlighet i regelverket – nästan så att man anar ett förbiseende – som innebär att forskningsråd som anställer forskarassistenter inte är bundna av den välkända bestämmelsen i Högskoleförordningen, 4 kap 15 §, att ”vid anställning av forskarassistenter skall särskild vikt fästas vid vetenskaplig skicklighet”. Men Vetenskapsrådet har å andra sidan, genom sin portalparagraf, som uppgift att ”ge stöd till grundläggande forskning av högsta vetenskapliga kvalitet”. Detta är ett längre gående krav, som därför i praktiken gör den eventuella regelmissen betydelselös.
MEN I ÖVRIGT är Amirells framställning grovt missvisande. Vetenskapsrådet har bredast möjliga förankring i forskarsamhället och ska stödja forskning ”inom samtliga vetenskapsområden” och lägger därför över huvud taget inga ”säljbarhetsaspekter” på ansökningar. Ansökningar för forskarassistenter bedöms av utomstående granskare (”sakkunniga”) med hög integritet som säkert struntar i politisk korrekthet. Granskarna bedömer både inlämnade skrifter och ett forskningsprogram som visar vad den sökande tycker är viktigt att forska om. Granskarna instrueras att ta avgörande hänsyn till vetenskaplig kvalitet. Till detta kommer att Vetenskapsrådets satsning på forskarassistenter bygger på ett särskilt uppdrag att säkerställa kvaliteten på framtida professorer. Så här står det i instruktionerna till granskarna:
”WHY THE SWEDISH Research Council supports junior research positions
For demographic reasons it is expected that a large proportion of full professors in Sweden will retire in 2010 or shortly thereafter. In order to fill these positions with competent researchers, the Swedish Research Council supports junior research positions as a means to secure continued quality in basic research.
Especially in the humanities and social
sciences where, collectively speaking, there is much more teaching in relation to research than in other fields, such positions are one of the few opportunities for gifted young scientists and scholars
to pursue free research to qualify themselves for senior research positions.
There is no preference for any particular field of research, but the only criterion should be scientific and scholarly excellence, irrespective of discipline. We are looking for promising candidates for future full professorships, and emphasis should therefore be on originality in basic research rather than on e.g. a large number of mainstream publications, no matter how solid they are.”
PROCESSEN ÄR ALLTSÅ i verkligheten i högsta grad inriktad på att värna både forskningens frihet och dess kvalitet. Därför är vi oroade över de felaktiga uppfattningar som sprids, särskilt som det tycks vara regel i mediesammanhang att ett falskt larm får större genomslag än en dementi.
Fast på en punkt kan vi säkert vara överens: det finns i nuläget för få forskarassistenttjänster – Vetenskapsrådets statistik visar att det finns många riktigt bra unga forskare, och för dem skulle fyra år som forskarassistent säkert vara det bästa sättet att utveckla deras begåvning.
BENGT HANSSON
huvudsekreterare för humaniora
och samhällsvetenskap vid Vetenskapsrådet
