Ledare

Det är tillfredsställande att i detta nummer av förbundstidningen till medlemmarnas förfogande kunna ställa en mer omfattande lönestatistik än någon gång tidigare för universitet och högskolor. Med hjälp av den så kallade BESTA-klassificeringen av alla statliga anställningar har det blivit möjligt att såväl redovisa löneskillnader mellan män och kvinnor som lönebilden inom de olika ämnesområdena. SULF:s medlemmar kan dessutom på förbundets hemsida ta del av en könsuppdelad statistik avseende de olika lärosätena.
Vår förhoppning är att lönestatistiken ska tillgodose flera behov bland SULF:s medlemmar. Den visar utfallet av de senaste lokala löneförhandlingarna. Den redovisar också hur långt arbetet har nått med att åstadkomma jämställda löner. Statistiken är också ett stöd för den som söker ny anställning, ska diskutera sin lön med chefen och så vidare. Förmodligen har materialet också ett mera allmänt läsvärde; det finns ett berättigat intresse av att se aktuell lönestruktur och löneläge.

LÖNELÄGET I SVERIGE för lärare och forskare är relativt lågt, både i jämförelse med åtskilliga andra inhemska akademikergrupper och i förhållande till kolleger i andra länder. SULF fortsätter att arbeta för en förbättring. Det är bra att Carl Bennet i nr 7 av tidningen framhåller de låga lärarlönerna som ett stort strukturellt problem. Anslagssystemet med principer för den statliga pris- och löneomräkningen, vilka är mera negativa för högskolan än för andra sektorer, är mycket viktiga. Under 2000-talet har löneutvecklingen för lärare och forskare legat i nivå med övriga statliga anställda. Däremot har vi inte kunnat ta igen förlusterna från senare hälften av 1990-talet, då löneökningstakten varje år var en (1) procentenhet lägre än inom staten i övrigt.

I EN ARTIKEL i denna tidning redovisas hur arbetet med att åstadkomma mera jämställda löner har framskridit sedan 2003. Självklart är det bra att arbetsgivarsidan numera visar ett tydligt engagemang för att korrigera löneorättvisor. Men fortfarande möter SULF motstånd. Vi kan givetvis inte godta några löneskillnader mellan män och kvinnor som inte sakligt kan förklaras, och vi begär i förhandlingarna att de ska korrigeras omgående. Den nyss nämnda artikeln visar att de lärosäten som inte har de individdata som behövs för att göra systematiska så kallade regressionsanalyser måste skaffa dessa. Varje ny lönerörelse ska ju inledas med en lönekartläggning och en efterföljande diskussion om vilka åtgärder som är påkallade för att justera lönebilden.
Någon total utjämning av skillnaderna mellan mäns och kvinnors löner är det emellertid inte tal om. Statistiken visar att genomsnittslönerna för samtliga män ligger avsevärt högre än motsvarande uppgifter för kvinnorna. En del av differensen beror på att fler män än kvinnor finns på högre och därmed bättre betalda tjänster. Dessutom arbetar kvinnorna i större utsträckning inom vetenskapsområden med lägre löner, till exempel humaniora.

ENLIGT SULF ÄR DET VIKTIGT att hålla diskussionen om sådana löneskillnader levande. Arbetsdomstolen har fastslagit att differenser som beror på varierande tryck från den omgivande arbetsmarknaden inte är osakliga. Från SULF:s sida menar vi att i den akademiska världen så får individens skicklighet aldrig glömmas bort. Den verkligt framstående humanisten måste kunna ha högre lön än en medioker kollega inom ett ämne som är marknadsutsatt, men där kollegan inte med nödvändighet är det.

GÖRAN BLOMQVIST
Förbundsdirektör i SULF


Kategorier: Arkiv