Jämställda löner inte längre en utopi

Arbetsgivarnas attityd till jämställda löner har drastiskt förändrats på ett par år. Löneskillnaderna mellan kvinnliga och manliga universitetslärare håller på att utjämnas.

Sedan Universitetsläraren förra gången (nr 16/2003) skrev om jämställda löner har det på landets lärosäten skett en kraftig attitydförändring, det finns nästan inget motstånd längre.
– Jämställda löner är nu en fråga som arbetsgivaren tar på stort allvar och är en fråga som står högt på agendan. Man försöker jobba med den och lyckas bra, säger Björn Birath, som är förhandlingschef på SULF.
Han har tagit fram aktuell lönestatisk som publiceras i lönebilagan i detta nummer av Universitetsläraren.
– Tittar man per kategori – professor, lektor, adjunkt, forskarassistent och doktorand – så är det inte stora löneskillnader mellan män och kvinnor. Och tar man dessutom hänsyn till ämnesinriktning minskar skillnaderna ytterligare.
Han påpekar att medicinarna på papperet verkar ha stora löneskillnader, men att det beror på att de i lönestatistiken är en sådan heterogen grupp, den består av lärare och forskare från medicin, veterinärmedicin och odontologi.
– Läkarna har bra betalt och de är företrädesvis män, medan veterinärmedicinarna och tandläkarna som har lägre löner också har större andel kvinnor. Däremot ser det ojämlikt ut om man tittar på alla universitetslärare som en helhet.
– Väger man in alla ämnesområden och alla lärarbefattningar så har kvinnorna 15–16 procent lägre lön.
Men Björn Birath menar att den här löneskillnaden närmast kan liknas vid en statistisk synvilla.
– Den beror på att det är en hög andel kvinnor på doktorandnivå och en låg andel på lektors- och professorsnivå, säger han.

Har kartlagt löneläget
I Lund är det nu åttonde året i rad som Karin Warfvinge, vice ordförande i lokala SULF i Lund, och Pehr Osbeck, ordförande i lokala SULF samt löneförhandlare för SACO vid universitetet, har kartlagt löneläget för kvinnor respektive män.
– När vi började kartläggningen för åtta år sedan möttes vi av konstiga attityder och skepticism mot jämställdhetsproblematiken, men nu är frågan uppe på dagordningen. Det har blivit en annan attityd och medvetenheten har ökat för varje år som gått, säger Karin Warfvinge.
Sedan två tre år är det ingen som ifrågasätter att lönerna ska vara jämställda.
– Tendensen sedan några år tillbaka är att vid lönerevisionerna ges kvinnor högre lönelyft än män. När befordringsreformen genomfördes var den genomsnittliga löneskillnaden mellan manliga och kvinnliga professorer 1400 kronor i månaden. Vi arbetade hårt för att vända trenden. De senaste tre åren har skillnaden pendlat kring nollstrecket. Och i år tjänar kvinnliga professorer i genomsnitt 160 kronor mer.
Karin Warfvinge vill framhålla att det är stor skillnad mellan fakulteterna vid LU.
– En tydlig tendens redan från år 2000 är att tre fakulteter hela tiden har jobbat för att få bort skillnaden mellan kvinnliga och manliga professorslöner: samhällsvetenskapliga, naturvetenskapliga och teologiska fakulteterna. Däremot har tekniska högskolan, LTH, och medicinska fakulteten rejäla skillnader. Kartläggningen av medicinska fakulteten försvåras bland annat av att det finns kombinationstjänster som finansieras av annan huvudman.

Gått ner för varje år.
Tittar man på andra grupper lärare så är det en tydlig trend för lektorerna att löneskillnaderna har gått ner för varje år. När kartläggningen började var den cirka 600 kronor men är nu 122 kronor i månaden.
Adjunkterna håller sig däremot på en stadig skillnad på cirka 400 kronor.
Forskarassistenter pendlar kring nollstrecket, just i år är det drygt 100 kronor till kvinnornas fördel.
För doktoranderna varierar löneskillnaderna för de flesta fakulteter mellan 100 och 200 kronor, antingen till männens eller till kvinnornas fördel. LTH står för den största skillnaden, där tjänar de manliga doktoranderna runt 500 kronor mer.
Karin Warfvinge påpekar att man i Lund har mycket bra möjligheter att kartlägga löneskillnaderna, man använder statistiska beräkningar för att räkna bort till exempel åldersfaktorer, fakultetseffekter och deltidstjänstgöring.
– För att det ska fungera är det nödvändigt att ha tillgång till en statistiker. En annan förutsättning är en tillförlitlig dokumentation av alla lärares löner, tjänster och kompetens, säger hon.
Och kartläggningen har gett resultat.
– Det känns faktiskt jättebra, säger Karin Warfvinge.
Hon anser att deras metod borde spridas.
– Det är viktigt för SULF att ha kunskapen att det finns verktyg för att få överblick över löneskillnaden mellan könen.

Det går sakta
Minst positiva erfarenheter av de tillfrågade har Anders Grundström, ordförande för SULF Uppsala och ledamot i SULF:s förhandlingsdelegation.
– Löneskillnaderna har minskat, men det går sakta. Motparten har relativt stor förståelse men vi har olika uppfattning om hur man ska göra något åt det, säger han.
I Uppsala använder parterna gemensamt en modifierad variant av Jämo:s arbetsvärdering.
– Vi har använt resultatet i löneförhandlingarna för att rätta till löneskillnader mellan grupper. Bibliotekarier är en sådan grupp men det är trögt att höja deras löner.
Han anser att det är svårt att säga om Jämo:s arbetsvärdering är en bra metod, men att den ger ett utslag som verkar rimligt. I första hand kan man med den metoden titta på skillnaden mellan olika befattningar, till exempel hur gruppen ingenjörer ligger i förhållande till andra grupper.
– Men inom en yrkesgrupp ger metoden inte så mycket. Ska man få grepp om löneskillnader mellan lektorer behöver man gå in på institutionsnivå och titta på varje individ, hur länge de varit i tjänst, när de disputerade, när de blev docenter och så vidare.
Men Anders Grundström bedömer att der är fullt klarlagt att löneskillnaderna mellan könen har minskat.
– För professorsgruppen är det inga stora skillnader, i varje fall inte för rekryterade professorer. Rektor har vid lönerevisionen varit noga med att medellönen inte ska skilja mellan manliga och kvinnliga professorer.
SULF Uppsalas ambition är att skillnaderna för övriga lärare ska minska för varje lönerevision och att omotiverade löneskillnader mellan könen ska försvinna.
– Kvinnliga lektorer har i genomsnitt fått högre löneökning än sina manliga kollegor. Detsamma gäller de befordrade professorerna, för dem är situationen liknande den för lektorerna.
Också för adjunkterna minskar löneskillnaderna.
– När det gäller doktorander så skulle vi vilja ha en konstruktion med uppflyttning i lön som inte bygger på prestation utan på tid. Det skulle inte missgynna kvinnorna som är hemma och föder barn. Men vi har inte fått gehör för det. För forskarassistenterna är det hyggligt med jämställdheten i lönerna, vad jag kan se, säger Anders Grundström.

Inga större problem
I Umeå har det har varit en positiv utveckling.
– För lärargruppen är det nu inom varje kategori inga större problem. Attityden har förändrats, arbetsgivaren tar mycket ansvar för att lönerna ska bli jämställda och har avsatt ganska mycket tid och resurser, säger Eva Norling, ordförande i SACO-rådet vid Umeå universitet och också ordförande i SULF:s förhandlingsdelegation.
I Umeå har man gjort en systematisk kartläggning och gått igenom alla grupper och försökt hitta osakliga löneskillnader mellan könen och rättat till de skevheter man hittat.
– Men vi har inget bra analysinstrument och arbetet tar väldig tid. Vi skulle vilja ha alla parametrar i en databas för enkel hantering.

En prioriterad fråga
Tillsammans med arbetsgivaren har SULF därför ansökt om pengar från det partsammansatta Utvecklingsrådet för att utveckla ett bättre analysinstrument med webbstöd för bedömningsprocessen.
– Det ett bra tryck i jämställdhetsarbetet i de lokala löneförhandlingarna. Vi och arbetsgivarna är överens om att det här är en prioriterad fråga, sammanfattar Björn Birath.
– Samtidigt vill jag understryka att statistiken i lönebilagan visar att det fortfarande finns kvar vissa löneskillnader mellan kvinnor och män. Lokala parter har ett gemensamt ansvar för att eliminera löneskillnader som är osakliga. Det kan ibland vara ett mödosamt arbete att genomföra. Men det är absolut nödvändigt att det arbetet fortsätter. Det får inte avstanna.

PER-OLOF ELIASSON

Sverige i mitten
Trots aktiv jämställdhetspolitik ligger Sverige bara i mitten på Europalistan över andelen kvinnliga professorer, skriver tidningen Forskning & Framsteg.
Den publicerade listan:

Land procent

Lettland 23
Finland 20
Portugal 20
Polen 18
Estland 17
Spanien 17
Belgien 16
Frankrike 16
Italien 15
Storbritannien 14
Sverige 14
Ungern 14
Norge 13
Island 12
Litauen 12
Slovenien 12
Grekland 11
Danmark 9
Slovakien 9
Tjeckien 9
Nederländerna 8
Tyskland 8
Österrike 6


Kategorier: Arkiv