Inom ett universitet finns olika slags arbetsuppgifter. En del finns på alla stora arbetsplatser (personalarbete, bokföring och ekonomistyrning, vaktmästeri och telefonväxel). De uppgifter som särskiljer universitetet som arbetsplats är forskning och undervisning. Gemensamt för lärare och forskare är att deras arbete och arbetstid styrs på ett särskilt sätt – de har uppgifter som
som ska genomföras. De har frihet att själva styra när de ska forska, förbereda sig för undervisningen och när de ska göra efterarbetet. De styr, i olika grad, innehållet i och tidpunkten för sin forskning och undervisning. Den tidsordning de lever inom är uppgiftstiden.
Uppgiftstiden innebär frihet i arbetets förläggning i tid och rum. Denna frihet är viktig för universitetslärarnas uppfattning om sitt arbetes innehåll och värde – och den leder till ett betydande uttag av extra arbetstid. Jag tänker inte här på betald övertid eller de älskade extraknäcken, utan på den mertid som universitetslärare lägger ner inom sitt ordinarie arbete.
MÅNGA ANDRA GRUPPER anställda – administratörer och teknisk-administrativ personal – arbetar under en annan tidsordning, klocktidens ordning. Arbetstiden är bestämd som en fast arbetstid, dag, vecka, år. Detta understryks av flexandet. Stämplar en anställd in tidigt någon vecka kan det kompenseras med en fridag (”kompledigt”).
Det finns många anledningar till spänningar, missförstånd och konflikter mellan olika personalgrupper vid ett universitet. Här finns, som på andra arbetsplatser, betydande skillnader i lön, makt, tillgång till internutbildning, avancemang, förmåner på arbetsplatsen med mera. Många av dessa skillnader är kopplade till kön och ålder. Men en grundläggande och för universiteten typisk skiljelinje går mellan anställda som arbetar under klock- och uppgiftstidens vitt skilda ordningar.
Det är inte bara lärare och forskare som lever i uppgiftstidens rike. Det gör också studenter och doktorander. En rad olika undersökningar visar att den faktiska arbetstiden varierar kraftigt inom dessa grupper. Lärare och forskare lägger i genomsnitt ned en betydande merarbetstid på sina arbetsuppgifter. Denna mertid suddar ut gränsen mellan arbete och fritid.
LIKA REGELMÄSSIGT SOM lärare och forskare lägger en betydande mertid på sina arbetsuppgifter, lika regelmässigt lägger studenter på grundutbildningen ut en veckoarbetstid som understiger 40 timmar. Detta har påvisats i många olika undersökningar. För Växjö universitets del kan vi hänvisa till den tidsanvändningsstudie som gjordes för alla anställda, och till den omfattande undersökning som gjorts av Växjö-studenterna (Student 2003). En vanlig veckoarbetstid för lärare ligger på drygt 50 timmar i veckan medan den för studenter ligger mellan 25 och 32 timmar. Då har vi för studenternas del räknat med alla arbets- och studieanknutna arbetsuppgifter.1 Ett universitet lever därför i ett tidens triangeldrama. En stor grupp av de anställda lever i en klocktidsordning. De möter i sitt arbete två grupper, lärare/forskare respektive studenter, som har en betydande frihet i att bestämma var och när de ska genomföra sina arbetsuppgifter. Dessa två grupper räknas också till universitetets kärnverksamhet – undervisning och forskning.
ETT ANTAL PROBLEM och konflikter vid ett universitet kan lättare begripas om man ser dem i de olika tidsordningarnas perspektiv. Doktorander kan till exempel få problem när de ska gå över från den duktige och flitige studentens till forskarens position inom uppgiftstidens ordning. De förväntas markant öka sin arbetsintensitet. En annan sorts bekymmer kommer när administratörer under sommaren (lärarnas till synes fria tid) vill kunna förlägga sitt arbete i hemmet eller på annan ort men ändå arbeta i klocktidens ordning.
Danska etnologer och svenska sociologer har utvecklat en för detta resonemang intressant teori om det moderna samhällets livsformer. Det är förhållandet mellan arbetstid och fritid som skiljer löntagarens, karriäristens och den självständiges livsformer från varandra. Den förste arbetar för att leva på fritiden, den andre lever för att arbeta, och för den tredje går arbete och fritid ihop. Den som lever i en livsform har svårt att begripa hur de som lever i andra livsformer ser på tiden (och därmed vardagen, samhället och världen).
Personalen vid ett universitet lever i två radikalt olika tidsordningar. Sådana skillnader kan skapa misstro och spänningar mellan personalkategorierna. Genom att klargöra, och medvetet acceptera, skillnaderna mellan klock- och uppgiftstidens olika ordningar kan vi något minska risken för den arbetstidsbetingade irritationen mellan grupperna. Men lätt blir det inte.
GUNNAR OLOFSSON
professor i sociologi, Växjö universitet
Fotnot
1Se www.svi.vxu.se/Here
